Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FRAD, n.; l. FRADA l. FRÅDA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(frad Spegel ÖPar. 35 (1705); fra VDAkt. frad(h)a Vish. 5: 15 (Bib. 1541), LexTrip. (1742); fradda Lind (1738), Möller. frådha OPetri 1Post. 81 a (1528))
Etymologi
[jfr fsv. fradha, f., sv. dial. fra(d), f. o. n., fraa, f., samt med till en annan avljudsserie hörande vokaler sv. dial. frå(ä), n., d. fraade, isl. froða, f., fsv. frödha, f., sv. dial. frö, m., isl. frauð, n., ävensom feng. áfréoðan, skumma; besläktat med mnt. vradem, dunst, gr. πρήϑω, bränner, blåser, sanskr. pruth-, pusta, blåsa. Jfr FRADGA o. FRODIG]
(†) fradga, skum. OPetri 1Post. 81 a (1528). Konungen j Samaria är förswunnen, lijka som fradhan på watnena. Hos. 10: 7 (Bib. 1541). (Den sjuka) frustrade sampt skut fra med munnen. VDAkt. 1735, nr 505. Möller (1745).
Ssgr (†): A: FRAD-ÖRT. (fra-) = FRADG-ÖRT. Pontén Fl. 36 (1847).
B: FRADE-HATT. [sv. dial. frahatt] blåsa av fradga (kring munnen på människa l. djur). BOlavi 14 a (1578). VRP 11/8 1737.
Avledn. (†): FRADAS, v. dep. fradga, skumma. Schroderus Comenius 432 (1639).
FRADIG, adj. [fsv. fradhogher] fradgig, fradgande. BOlavi 40 b (1578). Linc. (1640; under spumatus o. spumosus).

 

Spalt F 1275 band 8, 1925

Webbansvarig