Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FLANELL flanäl4, r. l. m., stundom n. (m. Corylander LundsDomk. 113 (i handl. fr. 1754), Möller (1790), Björkman (1889); m. o. n. Moberg Gr. 185 (1815), Lundell; n. Lind (1749), Wetterbergh Selln. 243 (1853)); best. -en, äv. -n, ss. n. -et; pl. (i bet. olika slag av flanell) -er ((†) = (Sahlstedt (1773))).
benämning på ett slags lätt o. mjukt, luddigt tyg av ylle, i senare tid äv. av bomull l. halvylle. FörordnInkomVahror 4/6 1728, s. D 2 b. Der uti svart flanell en sörjande Enka spasserar. CFDahlgren Ungd. 2: 83 (1828). Flanell är en mjuk, luden ylle- eller halfylleväfnad. Förekommer i 2-, 3-och 4-skaftad bindning af många olika qvalitéer, enfärgad, randig och tryckt. (Ekenberg o.) Landin 910 (1894). 2NF 33: 548 (1922). — jfr BOMULLS-, KASIMIRS-, YLLE-FLANELL m. fl.
-HABERON. (†) visst slags kofta av flanell. 1 svart flanells haberon med Kjortel. BoupptVäxiö 1794. —
-KOSTYM. —
-TRYCKERI. industriell inrättning för tryckning av flanell. VgFmT I. 6—7: 61 (i handl. fr. 1755). BL 1: 153 (1835). —
Spalt F 760 band 8, 1924