Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLÄNS flän4s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
tekn. utstående kant på rör, plåt, maskindel o. d., tjänande till fäste för skruvar, bultar l. andra förbindningsmedel, äv. för att hålla ett hjul i dess spår; äv. om kant, köl l. kam på kamin, snöplog m. m. JernkA 1822, s. 282. Jernvägshjul, med på insidan nedgående fläns. Därs. 1861, s. 149. Järnugnar med flänsar å ytan. Almquist Häls. 309 (1895). Ett flänsrör .. slutar med en ringformig, utåtgående kant, fläns, hvilken vid hopkoppling af flera dylika rör är afsedd att fästas vid nästa rörfläns medelst skrufbultar. 2NF 24: 195 (1916). — jfr AXEL-, BJÖRN-, BOTTEN-, CYLINDER-, FOT-, HJUL-, KNÄ-, PLÅT-, RÖR-FLÄNS m. fl.
-KAMIN. kamin med flänsar (till ökande av värmeutstrålningen). Värmekropparna i rummen äro s. k. flänskaminer. Sthm 1: 545 (1897). —
Spalt F 980 band 8, 1925