| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLÄCK fläk4, sbst.1, r. (l. m.); best. -en; pl. -ar ((†) -iar Schroderus Comenius 286 (1639), VDAkt. 1724, nr 166. -ier (-iär) BOlavi Reg. (1578), Schroderus Os. III. 1: 6 (1635). -ior BtÅboH I. 2: 160 (1621), Sylvius Mornay 321 (1674). -er 2Petr. 2: 13 (NT 1526), Kolmodin Dufv. 27 (1734). -or Riddermarck Alm. 1693, s. 28, Linder Fross. 20 (1717)).
1) mer l. mindre tydligt avgränsat ställe som gm sin avvikande färg skiljer sig från den yta varav det utgör en del.
a) om dylikt ställe som stör, misspryder l. vanställer den yta varå det förekommer (o. som förorsakats av sjukdom l. slag l. stöt o. d., t. ex. på kroppen l. i ansiktet, l. därav att ngt stänkt l. spillts o. d. på ngt); ej sällan i bild (jfr 2). Tu äst medh allonne degheligh mijn kära, och ingen fleck är på tigh. HögaV 4: 7 (Bib. 1541). Att tagha fläcker af lerefft. OMartini Läk. 51 (c. 1600). Kokas .. (havren) uti vin, fördrifver hon fläckar och fräknar utaf ansichtet. Serenius EngÅkerm. 206 (1727). Hon har fådt en fläck på sin kiortel. Mont-Louis FrSpr. 276 (1739). Et kläde som tager fläckar åt sig. Sahlstedt (1773). Små röda fläckar (hade) slagit ut öfver hela kroppen. VetAH 1779, s. 139. Ditt tempels brand (Balder) var icke Frithiofs tanka, / tag fläcken bort ifrån hans sköld, den blanka. Tegnér (WB) 5: 146 (1825). — jfr ASK-, BLOD-, BLÄCK-, DROPP-, FETT-, FLOTT-, JORD-, LEVER-, LIK-, MÖGEL-, OLJE-, ROST-, SMUTS-, TJÄR-, VIN-, ÖL-FLÄCK m. fl.
b) i fråga om naturliga dylika ställen å ett djurs hud l. päls, en fågels fjäderbeklädnad o. d. l. en växts blad l. blomkrona osv. l. i mineral. Kan ock en Ethioper förwandla sina hwdh, eller en Parde sina flecker? Jer. 13: 23 (Bib. 1541). Ett mycket stort antal fiskar .. äro försedda med mer eller mindre talrika, runda eller aflånga, i huden inbäddade, skarpt begränsade och starkt pärlemorglänsande fläckar. Stuxberg Fisk. 25 (1894). — jfr DROPP-, TVÄR-, VING-FLÄCK m. fl.
c) i annan anv. Bureus Suml. 60 (c. 1600). En som wäl synes täck, / Wil äntå wara meer, bär mången swarter fläck (dvs. musch) / Vppå sin hwita hud. Spegel ÅPar. 25 (1711). På Solen synas understundom Fläckar, hvilka tyckas vara fästada på dess yta. Duræus Naturk. 148 (1759). Icke ens Afrikas karta kan numera framvisa en hvit fläck (antydande outforskat landområde) af sådan storlek (som Tibet). Hedin GmAs. 1: 3 (1898). — jfr LJUS-, MOLN-, MÅN-, SKÖNHETS-, SOL-FLÄCK m. fl.
a) om moraliskt fel l. lyte, klandervärd l. vanhedrande handling l. över huvud ngt som förringar l. nedsätter ngns värde. Christus elskadhe församblingen, och haffuer vthgiffuit sigh sielff för henne på thet han .. skulle bestella henne sigh sielffuom ena herlegha försambling then ingen fleck haffuer. Ef. 5: 27 (NT 1526). Tu .. lätst komma en fleck på tina äro. Syr. 47: 20 (Bib. 1541). Gudstiensten fick ingen bivista, som hade minsta fläck på sit goda namn. Dalin Hist. 1: 175 (1747). Den mörka fläcken i Agamemnons lif, .. den handling af hänsynslös ärelystnad (Ifigenias offrande), för hvilken hans smädeliga död är ett straff. Cavallin (o. Lysander) 40 (1879). jfr: Att sätta fläckar på hederliga män och kvinnor. Rydberg RomD 174 (1892).
b) (numera knappast br.) om person som gm sitt beteende l. sin vandel väcker anstöt l. bringar vanära över sig själv l. andra; skamfläck. The (orättfärdiga) acta för wällost ath the till en tijdh leffua j krässligheet, the slemheter och flecker. 2Petr. 2: 13 (NT 1526). RARP 3: 227 (1642). Den, som ödet där til billigt straff har lemnat, / En styggelse för Gud, en fläck för Menskor var. Ristell Mer. 70 (1774).
3) (numera föga br. utom efter prep. på o. i a—c) mindre, avgränsat område; ställe, plats; plätt; punkt; äv. bildl. (Job) hadhe (icke) en sundan fleck på hela sin krop. PErici Musæus 2: 14 a (1582). Den fläck af jorden, der födsel och vana fästat ens varelse. Boëthius Naturr. 139 (1799). Jag har .. blifvit qvarstående på samma fläck i filosofien. Leopold 4: 289 (c. 1820). Det fins .. ingen fläck af vetenskapernas på den tiden odlade fält, der icke Dante är fullt hemmastadd. Böttiger i SAH 39: 161 (1864). Akilles’ ömtåliga fläck var hälen. Rydberg RomD 4 (1877). Många handtverkare förstå konsten att så skydda sina verktyg, att hvar och en, som olofligt rör dem, blir fastgrodd på fläcken der han står. Wigström Folkd. 1: 189 (1880). — jfr GRÄS-, HÖR-, JORD-, NAVEL-, SNÖ-FLÄCK m. fl. — särsk.
b) (fullt br.) i uttr. icke (knappt o. d.) komma l. gå, röra sig o. d. l. få, röra o. d. (ngn l. ngt) ur l. (numera föga br.) av fläcken l. (bygdemålsfärgat i vissa trakter, ävensom i vers av metriska skäl) ur fläck l. (i Finl.) ur en fläck, icke komma någon vart (i eg. o. överförd anv.) resp. icke flytta sig från stället; om företag o. d.: icke skrida framåt, resp. icke (kunna) rubba (ngn l. ngt) från sin plats, icke få (ngn l. ngt) i gång o. d. 2RARP 5: 616 (1726). Jupiter förböd: Han feck ej gå ur fläcken. Livin Kyrk. 27 (1781). Jag kan icke röra det ur fläcken. Widegren (1788). En Fiskal kommer inte ur fläcken med en sådan menniska på embetets vägnar. Envallsson Savoy. 56 (1794). Jag slipper ej ur en fläck. Runeberg i HforsMorgonbl. 1833, nr 36, s. 2. Oförmögen att röra sig af fläcken. Dybeck Runa 1842—1843, 2: 6. Hans juridiska studier .. gingo ej ur en fläck. Tavaststjerna Barnd. 186 (1886). Folk pratar om att du .. sätter dig på en sten vid älfkanten och inte rör dig ur fläck på flera timmar. Lagerlöf Jerus. 2: 206 (1902). Man fick honom knappt ur fläcken. Sjödin StHjärt. 62 (1911).
c) (vard., fullt br.) i uttr. på fläcken, äv. på fläck, på stället, genast, ögonblickligen, med detsamma. (De) utleta den brottslige och straffa honom på fläcken. Wallenberg 108 (1769). Men säg, Greta, vill du .. så ger jag mig till bryggardräng på fläck. Almqvist Lad. 10 (1840). Han reser sig och slår i bordet, så att kruset hoppar: ”Tyst på eviga fläcken!” Larsson Hemmab. 237 (1916).
4) [efter t.] (förr) mindre stad, småstad, handelsplats utan fullständiga stadsrättigheter, köping. GR 15: 476 (1543). The små flecker, som är Raumå, Borgho och Ekenes. Därs. 21: 44 (1550). Södertellie Stad är en liten fläck, liggande uti en däld, emellan tvenne högder på en sandachtig och mofull tracht. Linné Öl. 2 (1745). Adlerbeth HorSat. 24 (1814). Båstad .. undfick 1664 titel af fläck med åtföljande rättigheter af hökeri, handtverk, gästgifveri, krögeri och annan handel. Höjer Sv. 2: 496 (1877). — jfr BÄRGS-, HÄRADS-, MARK(T)-, STADS-FLÄCK.
5) [efter t.] (numera knappast br.) mål vid målskjutning; särsk. om ”pricken” å målskjutningstavla; förr särsk. i uttr. skjuta på fläck, skjuta till måls; äv. bildl. i uttr. råka, träffa (i) fläcken. Den som rååkade i fläcken han fick 1 Ducat. KKD 7: 198 (1684). Om Hans Maj:t sköt til måls med Pistol, och någon sade, at Han träffat fläcken. Nordberg C12 1: 781 (1740). Nu .. träffade du just rätta fläcken, hvarigenom jag kan och bör förmås att förändra min första föresats. Stiernstolpe DQ 3: 122 (1818). Hela beväringen skulle bildas till jägare och tiraljörer, hvilka böra kunna skjuta på fläck. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 471 (1856). jfr (†): (Han) målade italienskt folklif, taget på fläcken (dvs. ”på kornet”). Lundin Alp. 236 (1883).
6) (numera knappast br.) handel. om ett antal (vanl. en halv rad) knappnålar som sitta tillsammans i ett nålbrev; jfr PLÄTT. Weste (1807). Dalin (1851).
7) [gm inflytande från t. fläche, slätt, yta, till flach (se FLACK)] (†) (plan) yta. En fläck eller slätt (superficies) bestående af längd och bredd. Mört Weidler 42 (1727). Uggla Herald. 42 (1746).
(1 b) -FIL-FISK—0~2. zool. fisken Balistes maculatus Gm. (svartblå l. brunaktig med ljusblåa fläckar). Lilljeborg Fisk. 3: 420 (1890). —
-FRI. fri från fläckar.
2) till 2. En .. fläckfri lefnad. Thomander 2: 616 (1828). Det är .. få bland historiens hjeltar, som äro fläckfria. Snellman Stat. 315 (1842). Högaktad för sin fläckfria karakter. Saima 1845, nr 19, s. 4. En fläckfri vandel. De Geer Minn. 1: 152 (1892). —
-FRIHET—0~2 l. ~20. —
(1 b) -HAJ. (†) zool. fisken Scyllium canicula Lin., småfläckig hundhaj. Wright Fisk. 134 (1840). Wahlström ExkFauna 100 (1861). —
(1 b) -LAV. bot. laven Graphis radiata; förr äv. om andra fläckiga lavar. Lichen macularis .. Fläcklaf. Acharius Lich. 21 (1798). Spiloma, Fläcklaf. Liljeblads Fl. 608 (1816). Krok o. Almquist Fl. 2: 131 (1907). —
1) till 1. Tegnér (WB) 3: 101 (1820; i bild). Din handling är ren såsom en fläcklös sol. Wikner Tank. 183 (1872).
2) till 2. Tegnér (WB) 6: 330 (1830). Fläcklös ära. BEMalmström 6: 324 (1847). (Rameau kan) skrifva scener, hvilka från början till slut äro af fläcklös, allmängiltig skönhet. Wegelius MusH 202 (1892). —
-LÖSHET—0~2 l. ~20. —
(1 a) -MAKERSKA. (†) kvinna som har till yrke att uttaga fläckar ur kläder o. d. DA 1771, nr 107, s. 4. Meurman (1846). —
(1 b) -PAGELL. zool. den till havsrudornas familj hörande fisken Pagellus (Sparus) centrodontus De Laroche (till färgen ljusröd med en svartaktig fläck framtill på vardera sidan). Malm Fauna 385 (1877). FoFl. 1907, s. 189. —
(1 a) -SJUKA.
a) sjukdom hos människan som yttrar sig bl. a. gm fläckar i huden; numera bl. ngn gg om blodfläcksjuka, förr äv. om mässling. Den nu giängzse warande Fläck siukan el(le)r så kallade mässlingen. VRP 11/4 1722. Hartman Husläk. 304 (1828). Wretlind Läk. 6: 58 (1898).
c) om sjukdom hos växt, särsk. (av potatissvampen framkallad) dylik hos potatis. Hartman Örsted 13 (1865). Sedan (potatis-)blasten .. angripits, visar sig vanligen fläcksjukan äfven snart på knölarne, på hvilka hon framträder såsom mörka .. fläckar, som alltmer utbreda sig. LB 2: 202 (1900). —
(3) -TALS. (fläcke- CFDahlgren 2: 241 (1837; i vers)) = -VIS I 2. Acrel Chir. 17 (1759). Under fällningstiden ser man de gamla håren fläcktals qvarsittande. Nilsson Fauna 1: 295 (1847). Det enformiga landskapet med sina solstekta, steniga vidder och den bjärta grönskan fläcktals strödd däröfver. Janson Lögn. 243 (1912). —
(1 a) -TYFUS. med. starkt smittsam, vanl. epidemiskt uppträdande tyfös feber karakteriserad av ett av röda fläckar l. kvisslor bestående utslag, krigstyfus, hungertyfus, fläckfeber. Uhrström Hemläk. 97 (1879). AB 1890, nr 59, s. 2. —
(1 a) -URTAGNING~020. —
(1 a) -UTSLAG~02. med. Reumatiskt fläckutslag (purpura eller peliosis rheumatica). Wretlind Läk. 6: 58 (1898). —
(1 a) -UTTAGNING~020. —
(1 a) -VATTEN. vätska använd till uttagande av fläckar (särsk. fettfläckar o. fläckar som härröra från organiska färgämnen). Tholander Ordl. (c. 1860). Lindgren Läkem. (1902). 2UB 7: 581 (1903). —
-VIS. (fläcke- 1624—1788)
I. adv.
1) (numera knappast br.) till 1: i fläckar; i form av fläckar. JernkA 1898, s. 365 (cit. fr. 1624). I denna stenen (är) Onyx inblandad prick- och fläckevis. Wallerius Min. 99 (1747).
2) till 3: på spridda ställen, på sina ställen, ställvis, här och där. Dalin (1851). Freskomålningen är .. fläckvis mycket illa skadad. Lundgren MålAnt. 3: 104 (1873). Rotfrukterna äro endast fläckvis uppkomna. TLandtm. 1897, s. 512.
II. (tillf.) adj.; till 3: som sker l. äger rum på spridda ställen l. här o. där. Svårare förluster, visande sig dels i (havre-)broddens starka utglesning, dels i dess fläckvisa kullfallande. Fennia XII. 4: 13 (1896). —
(1 b) -YXNE. bot. växten Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster, jungfru Marie hand. Nyman HbBot. 346 (1858). Alcenius Kärlv. 53 (1863).
B (†): FLÄCKE-FULL, -TALS, -VIS, se A.
FLÄCKA, v.1, FLÄCKIG, se d. o. —
FLÄCKOT, adj. (-iot(t) 1541—1640. -ot 1681 —c. 1755) (†) = FLÄCKIG 1. Rålamb 13: 35 (1690). Schultze Ordb. 1167 (c. 1755). särsk.
b) = FLÄCKIG 1 b. Hwadh nu sedhan brokot och fleckiot bliffuer (av boskapen), thet skal wara mijn löön. 1Mos. 30: 32 (Bib. 1541). Rudbeck Atl. 2: 601 (1689).
Spalt F 960 band 8, 1925