Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FINDLING fin3dliŋ2, äv. 40, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av t. findling, till finden (se FINNA]
(i sht i stenhuggarspr.) erratiskt block, flyttblock. 2NF 35: 802 (1923).

 

Spalt F 571 band 8, 1924

Webbansvarig