Publicerad 1924 Lämna synpunkter FINDLING fin3dliŋ2, äv. 40, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. Etymologi [av t. findling, till finden (se FINNA] (i sht i stenhuggarspr.) erratiskt block, flyttblock. 2NF 35: 802 (1923). Spalt F 571 band 8, 1924 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se