Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FEODAL fe1ωda4l l. -o- l. -å-, adj.; adv. -T.
om medeltida (dock sällan nordiska) förh. l. om förh. som likna dessa: som tillhör l. kännetecknar l. kännetecknas av länsväsendet, av läns art l. natur, läns-. Den gamla häfden af de feodala pligterna. Geijer I. 5: 379 (1847). De borgar, i hvilka den feodala adeln i Europas sydligare länder sökte skydd mot hotande faror. Schybergson FinlH 1: 186 (1887). Under de feodala tiderna fanns det i Japan en privilegierad klass bondesoldater eller frälsemän. Hirn Hearn Exot. 3: 67 (1904). jfr: Det feodalt-monarkiska (elementet i staten). Geijer I. 1: 149 (1818). Anm. Ss. sbst., i bet.: feodalväsen, länsväsen, förekommer feodal hos JGOxenstierna 2: 77 (1796, 1806): Ett upplyst tidehvarf bröt Feodalens band.
-BORG. —
-GODS. förläningsgods, län; motsatt: allodialgods; jfr LÄNE-GODS; förr kam., numera bl. i mera allmän bemärkelse. Den landzhöfdingen, som är öfwer bara Österbotnen, förtienar illa sin löhn, efter landet beståår af bare feudal goodz. BtFinlH 2: 439 (1669). —
-INRÄTTNING~020. (föga br.) feodalförfattning, feodalinstitution. Schönberg Bref 1: 81 (1772). Kindblad (1870). —
-INSTITUTION. —
FEODALISM, r. [jfr t. feudalismus (feod-)] feodalväsen, feodalsystem, länsväsen; benägenhet för feodalväsen. BHöijer i LittT 1797, s. 100. Det ur den utbildade féodalismen utgångna begrepet om en Konungen ursprungligen tillhörig, all landets jord omfattande, eganderätt. Bergfalk Beskattn. 35 (1832). PT 1904, nr 93 A, s. 3. 2NF (1907). —
FEODALIST, m.(||ig.) [jfr t. feudalist (feod-)]
1) (†) person som tillhör ett feodalt samhälle; länsinnehavare. Således har han ej sagt, at Klosterinrättningen och Feodalisterna gjorde Sverige sädesrikt. JournSvL 1797, s. 495.
FEODALISTISK, adj. [jfr t. feudalistisch (feod-)] (mindre br.) feodal. Geijer I. 1: 38 (1818). Svedelius Statsk. 3: 22 (1869). —
FEODALITET, r. [jfr t. feudalität (feod-)] (föga br.)
2) feodalt samhälle, i sht dess härskarklass. Krigarne och de andlige, som bildade den egentliga feodaliteten. Rydberg KultFörel. 5: 274 (1887). Därs. 322. —
Spalt F 463 band 8, 1924