Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FAS fa4s, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er40 l. 32.
(tekn., i sht snick.) smal, sned yta; avfasad kant, skråkant; ss. byggn. äv. om urgröpt yta: rännlist. Fasen på plankan. Ström Skogsh. 164 (1846). Fasen på hyfveljernet. SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 2. Fyllnadstimret mellan bjälkändarne hafva en på midten djupt inskuren fas, som pryddes med ett änglahufvud. TT 1902, Ark. s. 81 (i fråga om ä. korsvirkesbyggnad). — jfr SKRÅ-, SOCKEL-FAS.
-SLIPA, -ning. tekn. Eggen (på en bandkniv är) bildad genom fas-slipning från blott ena sidan. HbPedSnick. 85 (1890). —
-SNITT. snick. ett trästyckes avskärande med kniv l. stämjärn så att en fas uppstår; på detta sätt uppkommen fas. SlöjdBl. 1888, nr 6, s. 2. —
Spalt F 312 band 8, 1924