Publicerad 1921   Lämna synpunkter
FALLOS fal4os, äv. FALLUS fal4us, r. l. m.; best. -en, i best. anv. äv. utan slutart.; pl. (föga br.) -ar l. = ((†) phaller Palmblad Fornk. 1: 467, 477 (1844)). Anm. I pl. brukas i ordets huvudanv. vanl. pl. av FALLOS-BILD.
Ordformer
(stundom, förr alltid, skrivet ph-. fallus (ph-) Wennerdahl 321 (1748), Strindberg Sv. öden 1: 335 (1883) m. fl.; fallos NF (1881) osv.)
Etymologi
[jfr t. phallos, phallus, eng., fr. o. lat. phallus; av gr. φαλλός, manslem, till roten bhel, svälla, och besläktat med FALANG, BALL, BOLL, BÅL, BÖLD]
i sht rel.-vet. plastisk bild av den resta manslemmen ss. symbol för naturens alstringskraft, hos många folk, särsk. under antiken, spelande en stor roll i den religiösa kulten; äv. direkt om generationsorganet i fråga; jfr PRIAP. De glada / Bacchanterna med sina tyrsusstafvar, / Sin Evoësång, sin blomsterkrönta phallus. Stagnelius (SVS) 4: 238 (1822). Nilsson Prim. rel. 54 (1911). Hästens phallos. H. Rosén i AntT XX. 2: 11 (1914).
Ssgr: FALLOS-, äv. FALLUS-BILD. —
-BÄRARE, m.||ig. vid fallosprocession. —
-DYRKAN. —
-GUD. med fallos försedd l. avbildad gud. Fischier Tiele 113 (1887). Priapos är phallosguden framför andra. H. Rosén i AntT XX. 2: 18 (1914). —
-KULT. —
-PROCESSION. S. k. fallosprocessioner (vid Dionysosfesterna i det gamla Grekland) .., i hvilka en kolossal fallosbild bars omkring under lofsånger af mer eller mindre lascivt innehåll. NF (1881). —
-STEN. sten tillformad som en fallos. H. Rosén i AntT XX. 2: 15 (1914). —
-TÅG. = -PROCESSION.

 

Spalt F 196 band 8, 1921

Webbansvarig