Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTENNA förten4a l. fœr-, stundom -tän4-, i vissa trakter (föga br.) -te4n-, i Sveal. äv. 032 (förte´nna (med) sl(utet) e Weste; förtènna Dalin), v. -er, -tente, -tent, -tent, äv. -ar, -ade, -at, -ad. vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.); -ARE (se avledn.).
överdraga (ngt) med ett tunt lager av tenn; ofta i p. pf. ss. adj. (Smeder) szom kunde smijde och förtinne thet tunne bläck. GR 16: 573 (1544). Kåppar-käril bör vara väl förtenta och skurade för ergen. Linné Stenr. 68 (c. 1747). På 1790-talet var Fagervik det enda bruk i norden, där förtennadt järnbleck tillverkades. AtlFinl. 23: 4 (1899). BonnierKL 4: 977 (1924). — jfr NY-, OM-FÖRTENNA.
B: FÖRTENNE-HUS, se A. —
Ssgr (Anm. Ssgr med förtennare tjänstgöra äv. ss. ssgr till FÖRTENNA): förtennar- l. förtennare-hus. (†) förtenningsanstalt l. -värkstad. Hultin BergshFinl. 124 (1896).
FÖRTENNERI0104, n.
FÖRTENNING, r. l. f. vbalsbst. till FÖRTENNA; äv. konkret, om tennöverdraget. Lind (1738). En god förtenning .. (skall) vara .. rent tennhvit och starkt glänsande. Almroth Karmarsch 486 (1839). 2UB 3: 369 (1897).
Ssgr: förtennings-anstalt,
-gryta,
-ugn,
-värkstad.
Spalt F 3391 band 9, 1928