| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRNÖDENHET förnø4den~he1t l. fœr-, äv. (i sht i Sveal.) 030~2 (förnö´denhet Weste; förnö`d’nhét Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) († utom i vissa ssgr) mer l. mindre abstr.
a) behov. Wij .. (se) på några .., at the icke aff någor förnödhenheet, vthan allenast vthaff wanan, spotta wedh hwart tridie ord. Hambræus Erasmus A 9 b (1620). Låta höö och säd till guarnisonernes förnödenheet anwändas. HTSkån. 1: 205 (i handl. fr. 1658). Sverige, som inom sig sjelf skall fylla alla sina förnödenheter. AdP 1789, s. 680. Efter hvars och ens förnödenhet. Meurman (1846). Strinnholm Hist. 3: 644 (1848).
2) (numera föga br.; se dock slutet) konkret, om sådant som behöves l. kräves, ngt som ej kan undvaras. Ehrenadler Tel. 875 (1723). Man .. hade .. samlat de trognas egendom i en allmän cassa, af hvilken hvar och en sedermera fick sin dagliga förnödenhet. Rydén Pontoppidan 567 (1766). (Berlins naturlära har i Skåne) varit en oundgänglig andlig förnödenhet i torftigaste stuga. SvD 1922, nr 176, s. 7. jfr LIVS-FÖRNÖDENHET. — särsk. (fullt br.) i pl.: nödvändighetsvaror, nödvändighetsartiklar; numera i sht om livsmedel, kläder, värktyg o. d. Våra troupper .. ledo stor brist på vivres och andre förnödenheter. HT 1889, s. 50 (1710). Stora trängen, hvilken har till uppgift att till arméfördelningens trupper framföra behöfliga förnödenheter, såsom lifsmedel, ammunition m. m. Tingsten o. Hasselrot 36 (1902). Tullfrihet åtnjutes .. för: .. förnödenheter, tillhöriga resande (osv.), .. i den mån sådana förnödenheter pröfvas icke öfverstiga behofvet under resan. VaruförtTulltaxa 1: 8 (1912). särsk. i mindre br. anv. Rummets få, ytterst tarfliga förnödenheter. Crusenstolpe Mor. 4: 212 (1841). Jean köpte sig en dag förnödenheter / till taflan hos den verldsbekante Susse. Scholander 2: 161 (1866). jfr ARTILLERI-, HANDELS-, HUSHÅLLS-, KRIGS-, LEVNADS-, LIVS-, SKEPPS-FÖRNÖDENHET(ER) m. fl.
(2) -UPPHANDLING~020. (i fackspr.) Förskottssystem vid förnödenhetsupphandling är farligt och frånrådligt. Upsala 1918, nr 181, s. 5. —
(1 o. 2) -VARA, r. l. f. (mindre br.) nödvändighetsvara; i sht i pl. Rademine Knigge 2: 196 (1804). Sådana förnödenhetsvaror som kaffe, socker och risgryn. Samtiden 1871, s. 52.
Spalt F 3034 band 9, 1927