Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
(jfr IV) -FASLIG040, äv. (numera i sht emfatiskt) -FASELIG0400 (jfr anm. sp. 2313). [jfr FASLIG o. FÖR-FASA] (vard., numera föga br.)
1) förskräcklig, hemsk, gräslig, avskyvärd, faslig (se d. o. 1 o. 3). Du låter denna förfaseliga dom utan upskof gå i verkställighet. GbgMag. 1760, s. 802. Ja, jag säger det, ni är förfaslig, grannas farfar. Trösta er! Ja, ni är då vådlig. Lönnberg BlSkär. 74 (1876).
2) i fråga om mängd l. intensitet: utomordentligt stor, ofantlig, förskräcklig, faslig (se d. o. 4). Det var en så förfaslig brådska, så at jag (osv.). Björn FörfYngl. 90 (1792). Att den präktiga vasen .. kostat en förfaslig massa rubler, det kan man nog förstå. SD(L) 1897, nr 254, s. 2. särsk. ss. adv. förfas(e)ligt, äv. förfas(e)ligen: fasligt. Jag bekiänner det låter förfasligt väl. Gyllenborg Vill. 24 (1721). Lagerlöf HomIl. 79 (1912: förfasligen). —
(II 3) -FASTA, v. -ade. [till FAST, adj.1] (†) med avs. på fönsterruta: insätta, fastsätta. Iiij (dvs. fyra) glass fönster .. vdj træ boger för ffasthet. BtFinlH 3: 128 (1541).
Spalt F 2649 band 9, 1927