Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ETRURIER etrɯ4rier, i Sveal. äv. 0302, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(etr- Weste (1807) osv. hetr- Schroderus Os. 2: 546 (1635), Därs. III. 1: 10)
Etymologi
[jfr lat. etrurii, pl., sbst. till Etruria (äv. Hetruria), Etrurien]
invånare i (det forntida) Etrurien, etrusker. Schroderus Os. 2: 546 (1635). Retzius EtnolSkr. 202 (1856).

 

Spalt E 758 band 7, 1922

Webbansvarig