Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ERHÅLLA æ3r~hol2a l. ä3r~, äv. e3r~ (ä`r-hå´lla Dalin), v. -er, -höll, -höllo, -hållit, -hållen; se för övr. HÅLLA. vbalsbst. -AN (†, Rel. cur. 147 (1682), VDAkt. 1764, nr 188), -ANDE (erhå´llande Weste), -ELSE (†, RARP 1: 153 (1631), LReg. 238 (1648)), -NING (†, Sv:s R:s ständers besl. 1642, mom. 2, Ekblad (1764)); -ARE (†, Fuhrman Alm. 1681, s. 32, Atterbom Siare 4: 181 (1847)); -ARINNA (†, Humbla Landcr. 478 (1740: erhållerinna)).
1) (†) icke släppa l. förlora (ngt), behålla. (Det ligger makt uppå) att wij erholla och förwara Sjökanten i Pommern och Mechlenburg. RARP 3: 66 (1638). (På grund av stormen kunde) man kosan ått Refle (dvs. Reval) inte väll erholla. OxBr. 8: 211 (1651).
2) (†) hålla (ngn l. ngt) kvar (i ett visst tillstånd l. i besittningen av ngt); bibehålla, upprätthålla, vidmakthålla, bevara; stundom: sörja för (ngns) uppehälle, underhålla. BtFinlH 3: 146 (1542). (Om vi skola) vedh godhz och privilegier (bliva) erholdne. A. Oxenstierna 1: 482 (1633). Jagh .. önskar af hiertat at Gud den högste wille erhålla E. Excellens wedh godh hälsa. HSH 9: 230 (1660). Humbla Landcr. Föret. 7 (1740). — refl.: hålla sig uppe, hålla sig. (Det var) af nöden .. att Kongl. Maij:tt måtte eröfra någon fast orth, att så mycket bättre på Seelandh erhålla sigh. RARP 7: 137 (1660). Loenbom M. Stenbock 3: 211 (i handl. fr. 1712).
3) (†) förse l. hålla (ngn l. ngt med ngt). (Vad äro) Lungorne, annat än små bällger .. (som) vtan återwändo hiertat medh frisk wäder erhålla, swalka och förfriska. Columbus Bibl. v. O 3 b (1674).
4) (†) styrka (sanningen av ngt), bevisa; i sht i uttr. erhålla med (sin) ed o. d. Hon skulle medh tolffmahn Eedh Ehr hålla det hon kornet fulkomeligh betallt haffuer. Ångerm. domb. 10/6 1635, fol. 86. Nehrman Pr. civ. 217 (1732). Heinrich (1814).
5) (†) hålla på (en uppfattning), anse; framhålla. Alle kloke statzmän erhålla, at hwart land bör med stor flit handhafwa och rychta sitt modersmål. Swedberg Ungd. 448 (1709). Dens. Schibb. 203 (1716).
6) (†) anhålla (om ngt). Om domkiörkietunnan hafver iagh Ehrhållet bådhe hooss .. Landzhöfdingen och .. Befallningzmannen. VDAkt. 1679, nr 396. Därs. 1800, nr 70.
8) [gm inflytande från FÖRHÅLLA (SIG)] (†) refl.: iakttaga ett visst uppträdande, uppföra sig. HT 1896, s. 36 (i handl. fr. 1647). Huarest han sig emot wederböranderna behageligen Comporterar och erhåller. VDAkt. 1678, nr 7.
9) (†) hålla (en förrättning o. d.). (Prästmötet) skall ehrhållas dhen 18. nästkommande. VDAkt. 1655, nr 218. Widh her i stadhen sidst ehrhåldne Visitation. Därs. 1692, nr 423.
10) (i sht i skriftspr.) få; mottaga; vinna; bekomma; i sht med bibet. av gåva l. överlämnande l. dyl. från en annans sida; äv. allmännare: komma i besittning av l. få tag i (ngt), få (ngt) ss. resultat, komma till (ngt); ofta (i sht i fackspr.): få (en produkt) gm (dess) framställning (ur l. av ett visst råämne); stundom liktydigt med: utsättas för l. bli föremål för (ngt obehagligt, ss. straff, förebråelser, tillrättavisning). Erhålla ngt i gåva, i lön, till skänks, i utbyte. Erhålla en summa pängar. Erhålla ett uppdrag. Förorda den sökande till erhållande av första förslagsrummet. Erhålla audiens, avsked, befallning, fullmakt, kallelse, tillstånd. Erhålla kunskap, bekräftelse, besked, visshet om ngt. The Församlingar, som .. hafwa erhållit något särdeles Privilegium uti Prästewahlet. Kyrkol. 19: 11 (1686). Gode Vän. Dess högtährade skrifvelse af d. 4 sept. erhållet. C. Polhem (1716) hos Swedenborg Reb. nat. 1: 259. All sorg var förbi, när jag bad om förlåtelse och erhöll den. Franzén (c. 1845) i 3 SAH 2: 152. Han hade före plenum anmält sig att erhålla ordet. De Geer Minnen 2: 134 (1892). Oxalsyra, erhållen ur sågspån. PT 1904, nr 68, s. 3. — särsk. (†) uppnå, ernå; tillkämpa sig; utvärka. OxBr. 5: 273 (1624). (Konungen har) store och märkelige Victorier .. erhollit. RARP 1: 150 (1631). Ingen af mina Friare ärhölt sin afsigt. Ågren Gellert 41 (1757). Genom många böner har han erhållit, att saken nedlägges. Dalin (1850).
11) (†) förmå (ngn till ngt), beveka. (Ställa så att han) emoth oss till lijke benägenheet och gått förtroende (måtte) blifua bevecht och erhollen. OxBr. 1: 65 (1614).
Spalt E 707 band 7, 1922