Publicerad 1920   Lämna synpunkter
EKVILIBRIST ek1vilibris4t l. e1k-, l. 01—, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. äquilibrist, eng. equilibrist, av fr. équilibriste, bildat till équilibre (se EKVILIBER)]
person (t. ex. lindansare) som utför konststycken vilka ställa stora krav på hans förmåga att bibehålla jämviktsläget (hos sig själv l. ngt föremål varmed han balanserar), akrobat. Equilibristen M. visar en förunderlig vighet och behändighet. Posten 1768, s. 37. Tidn. f. idr. 1897, s. 136. — bildl. En stilens slav, en satsernas ekvilibrist. A. Österling i SvD(L) 1919, nr 118 B, s. 3.
Avl.: EKVILIBRISTIK, r. ekvilibristisk(a) konstfärdighet l. prestationer; ofta i överförd anv. Wikner Vitt. 137 (1878). Den tekniska ekvilibristiken hade sin speciella plats (på konsertprogrammet). SDS 1919, nr 138, s. 5.
EKVILIBRISTISK, adj. ofta i överförd anv. Ekvilibristisk färdighet, skicklighet. Ett ekvilibristiskt konststycke. (Bladh o.) Hornstedt Resa 107 (1783). Equilibristiska öfningar. Tidn. f. idr. 1897, s. 136.

 

Spalt E 393 band 7, 1920

Webbansvarig