Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
EKVILIBRIST ek1vilibris4t l. e1k-, l. 01—, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
person (t. ex. lindansare) som utför konststycken vilka ställa stora krav på hans förmåga att bibehålla jämviktsläget (hos sig själv l. ngt föremål varmed han balanserar), akrobat. Equilibristen M. visar en förunderlig vighet och behändighet. Posten 1768, s. 37. Tidn. f. idr. 1897, s. 136. — bildl. En stilens slav, en satsernas ekvilibrist. A. Österling i SvD(L) 1919, nr 118 B, s. 3.
EKVILIBRISTISK, adj. ofta i överförd anv. Ekvilibristisk färdighet, skicklighet. Ett ekvilibristiskt konststycke. (Bladh o.) Hornstedt Resa 107 (1783). Equilibristiska öfningar. Tidn. f. idr. 1897, s. 136.
Spalt E 393 band 7, 1920