Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
EFTERSLÄNG äf3ter~släŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (i sht vard.) svår l. ledsam l. betänklig följd l. påföljd (av en handling o. d.), ofta (i sht i ä. tid) närmande sig l. övergående i bet.: efterräkning, räfst, straff; numera vanl. i pl.; jfr EFTERKAST. Hon (dvs. synden) haffuer en sådana efftersleng med sigh, at vthi hela werldenne finnes ingen ting så frögdarijk och lusteligh, at hon thet hierta .. trösta kan, som synden haffuer sargat och bedröffuat. L. Petri 2 Post. 167 a (1555). At förandra lands- ok stads-lag är en saak, som kan hafwa någon eftersläng. Columbus Ordesk. 3 (1678). Har du ondt Samvete eller fruktar du för någon eftersläng? Dalin Arg. 2: 130 (1734, 1754). Öfvermod får eftersläng. Granlund Ordspr. (c. 1880). (Ett tilltag) som möjligen kan få fula efterslängar. VL 1893, nr 11, s. 2. Vi måste med något offer fria oss från efterslängarne af slik bedrift. Bååth Gudrun 136 (1900). — i numera obr. uttr. o. förb. Herre, hoo är then Domar så sträng / Som geer migh thenne stor’ Efftersläng? Dalius Valet. A 8 b (1681). Det lämnar ingen eftersläng. Nordenflycht QT 1746—47, s. 158.
2) [jfr motsv. anv. i nor. dial. samt av d. eftersmæk] (i sht vard.) förnyat (svagare l. jämförelsevis snart övergående) anfall l. återinträde (av ngt som utgör l. betraktas ss. ngt ondt l. obehagligt, i sht köld, sjukdom o. d.), återfall; äv.: kvarstående känning l. verkan (i sht av sjukdom o. d.), efterkänning, efterverkan. Han har (ännu) en eftersläng av influensan i vintras. Serenius (1741). Orsaken, hvarföre såningen ei förrättas tidigare, är .. fruktan för någon eftersläng af nattfroster om våren. S. C. Bielke i VetAH 1746, s. 36. Den romantiska öfvergångstidens idealistiska öfverspänning med dess eftersläng af materialistisk slapphet. Lysander Almqvist 366 (1878). En eftersläng af vintern hade vi här i Stockholm i lördags eftermiddag. VL 1894, nr 59, s. 2. Nästa dag visade sig förbättring i tillståndet, dock kom en eftersläng af febern. GHT 1896, nr 114, s. 2.
3) [jfr motsv. anv. av fsv. äptirkast, d. eftersmæk o. eng. afterclap] (†) bakslag, oangenäm överraskning; jfr EFTERKAST. (De förut segerrika danskarna) såge sigh ware fast betrengd, / The wore redd för en effterslengh, / At wåre motte them förraske (dvs. överraska). Hund E. XIV 304 (1605). Tijdenn (varder) oss .. lärandess (huruvida de goda underrättelserna från Tyskland äro sanna), först (dvs. blott) icke någonn annan effterslengh fölger. Oxenst. brefv. 5: 395 (1626). (Ehuru den engelske gesanten gav hopp om fred,) så kom han doch medh en efftersläng, som den förhopningen skulle omstöta. Widekindi Krigsh. 779 (1671).
4) [bet. utvecklad ur 3] (†) invändning, inkast. Jag torde för detta beviset, få en sådan eftersläng, at har en så stor och strykande Sarsa Fors, ej kunnat föra denne Joutzeniemi Stenen ur sitt ställe .., huru skulle då svallet i flodstiden hafva kunnat föra någre stenar til flere milar bort. Tilas Præs. i VetA 1742, s. 21.
5) [jfr d. efterslæng, hop folk som kommer sist l. bakefter andra] (†) ngt som kommer l. sändes osv. efteråt (ss. komplettering till ngt föregående), tillägg, tilläggssändning. Förlåt denna eftersläng af bilagor (till en förut insänd handling). Växiö domk. arkiv 18 aug. 1844.
6) (mindre br.) släng som vid skrivning göres efter en bokstav l. ett ord (i sht ett namn). Dalin (1850). Efterslängen på ett g. Schulthess (1885).
Spalt E 223 band 7, 1918