Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DYNAMIT dy1nami4t l. dyn1-, r. (m. Dalin (1871), Lundell); best. -en; pl. (i bet.: olika slag af dynamit) -er.
1) sprängämne som består af nitroglycerin o. ngt uppsugningsmedel för detta. SFS 1868, nr 42, s. 2. Dynamiten bringas i handeln i form af runda patroner af de borrhåls diameter, för hvilka de äro afsedda, förpackade i paraffineradt papper. 2NF (1907). — jfr EXTRA-, GELATIN-, KISELGUR-DYNAMIT m. fl.
2) [jfr DUNDER 4] (vulg.) om denaturerad sprit använd ss. rusdryck. (Man talade) om snickare, som drucko dynamit, rena denaturerade spriten. Koch Arb. 263 (1912). jfr: SD(L) 1902, nr 10, s. 3 (om ett starkt ”brunt fluidum”).
-KUR. Huru stora qvantiteter dynamit, som förvaras i bergsprängares och grundläggares dynamitkurar. PT 1905, nr 119 A, s. 2. —
-LADDNING. —
-TÄNDHATT~02 l. ~20. tekn. tändhatt för att bringa en dynamitladdning i explosion. TT 1900, K. s. 54. —
-VÄRMARE, r. l. m. Uppvärmning af sprängämne får endast ske i s. k. dynamitvärmare. TT 1886, s. 175.
Spalt D 2438 band 7, 1923