Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DURHAFTIGHET, r. l. f.
Etymologi
[afledn. af ett ej påvisadt durhaftig, af mnt. duraftich, sidoform till durachtich (se DURAKTIG); jfr ä. d. durhaftig]
(†)
1) varaktighet. VDAkt. 1662, nr 44.
2) uthållighet. (Det) finnes hoos dem (dvs. lapparna) .. durhafftigheet under arbete. JTornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 48.

 

Spalt D 2386 band 7, 1923

Webbansvarig