Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
DOCENT dωsän4t, äfv. do- l. då-, m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid o. ännu ngn gg i akademiskt språkbruk (i sht skämts. arkaistiskt) användes den lat. formen docens dω4säns l. -sens, i ä. tid med lat. böjning, t. ex. docens Rydelius Förn. 34 (1719, 1737; i bet. 1), Nyblæus Forskn. IV. 1: 2 (1895; i bet. 2), docentes (nom. o. ack. pl.) Botvidi Underv. om gymn. 5 (1633; i bet. 1), Consist. maj. i Lund prot. 1743, s. 328 (i bet. 2).
1) [jfr motsv. anv. i t. o. lat.] (†) lärare; jfr DOCERA. v.1 1. Bergeström Ind. bref 62 (1770). Ephorus åligger .., at .. Alfvarligen tilse, det ingen af Docenterne lärer något, som emot Guds Heliga Ord .. strider. Skolordn. 1807, s. 51.
2) [jfr d. docent, benämning på vissa fast aflönade akademiska lärare af lägre grad än professor, äfvensom t. privatdozent] vetenskapligt kvalificerad person som erhållit rätt att meddela akademisk undervisning o. därigm innehar befattning ss. akademisk lärare utan lön; jfr DOCERA, v.1 1. Docent i nordiska språk. Han blef kallad, antagen, förordnad, utnämnd till docent. Docent l. docenten P. Collegium Academicum (påminnes) at insända merit listor på Academiens ledamöter, Adjuncter och Docenter. Consist. maj. i Lund prot. 1743, s. 328. Tillsätta Docenter. P. Löfling (1750) i 2 Saml. 17: 9. Stipendierade docenter. Rundgren i 3 SAH 2: 45 (1887). — jfr AKADEMI-, HÖGSKOLE-, PRIVAT-, UNIVERSITETS-DOCENT m. fl.
-ARFVODE. (i Finl.; icke officiell benämning) docentstipendium. —
-BEFATTNING. —
-FULLMAKT~02 l. ~20. —
-FÖRORDNANDE. —
-KALLELSE. —
-KOMPETENS. —
-KÅR. —
-SPECIMEN. —
-STIPENDIUM. —
-UTNÄMNING~020. —
-ÅR. (docents- Växiö domk. akt. 1790, nr 546) år hvarunder ngn är docent; i sht i pl. P. Hernqvist (1771) hos Hjelt Medicinalv. 2: 582.
B (†): DOCENTS-ÅR, se A.
DOCENTSKA, f. (föga br.)
1) (vanl. skämts.) docents fru.
DOCENTUR, se d. o.
Spalt D 1835 band 7, 1920