| Publicerad 1914 | Lämna synpunkter |
DIMISSION dim1iʃω4n, äfv. di1– (dimisschón Dalin), r. (f. Dalin (1850)); best. -en, ä. o. hvard. i mellersta o. norra Sv. äfv. = (P. Flodmark (1775) hos Schotte Nyköp. el.-lärov. hist. 2: 69, Strindberg Fjerd. 91 (1877)); pl. (jfr 1 a slutet, 2 slutet, 3 a slutet) -er.
vbalsbst. till DIMITTERA.
a) (†; jfr dock nedan) motsv. DIMITTERA 1 a: upplösning (af församling l. möte o. d.), hemförlofning (af deltagarna i en församling osv.). Här medh slötz synodus medh böön och siungande, och skedde sålunda dimission. Sv. synodalakter 1: 112 (1661). Hr Richsens Rådh Hr Steen Bielke slöt Richsdagen och gaf them dimission. RARP 9: 265 (1664). Därs. 10: 472 (1668). — särsk. (numera väl bl. vid ngt enstaka läroverk): hemförlofning af skolungdom vid slutet af läsår (l. termin), skolafslutning. O. Laurelius (1659) i KOF II. 1: 452. P. Flodmark (1775) hos Schotte Nyköp. el.-lärov. hist. 2: 69. Talar du vid dimissionerna och ger middag? Jag börjar ledsna vid bägge delarna. Tegnér 6: 302 (1837; i bref t. C. A. Agardh). (Dagen efter årsexamen) var Rektorsombyte och dimission, samt upplösning af terminen. Strömberg Bild. o. minnen 124 (1878; om skolförhållanden i Strängnäs under, som det vill synas, förra hälften af 1800-talet). Fredagen den 8 juni kl. 11 f. m. anställes .. sångexamen, premieutdelning, flyttning och dimission. Andersson Redog. f. allm. lärov. i Växjö 1905—06, s. 64.
b) [jfr eng. from brave Menelaus ask Dismission hence] (†) motsv. DIMITTERA 1 b: tillåtelse att efter mottaget svar o. besked aflägsna sig l. resa sin väg o. d. Fabritius, både ängslig och förtretad, at så länge blifva uppehållen (vid det persiska hofvet), begärte hans råd, om det ej skulle gå an, at .. påyrka sin dimission och hemresa? Kempe Fabritii lefv. 114 (1762).
c) (†) motsv. DIMITTERA 1 c: lof, permission, ledighet, frihet; jfr DEMISSION 1. Diäknarna .. (måste) i stora högtijdher .. hafua någon dimission och besökia sina Föräldrar och Förmyndare. Thyselius Handl. lärov. 1: 152 (1624). Jagh .. är uppkallat på slåttet, ty gifs the godhe Herrar nu dimission. RARP V. 2: 32 (1655; yttradt af landtmarskalken). Ulfsparre fick dimission för sin hustrus siukdomb skuldh at resa bort til effter helgen. Därs. 9: 67 (1664).
2) [jfr motsv. anv. i t. samt af ä. eng. dimission, eng. dismission] (numera nästan bl. i historisk framställning, föga br.) till DIMITTERA 2: entledigande l. afsked l. orlof (från ämbete, tjänst, syssla, uppdrag o. d.); jfr DEMISSION 2. (Lennart Torstensson) hafver (icke) längre förmåt förestå Armeen, uthan begärat dimission. RARP 4: 54 (1647). Han begärar dimission ifrån kyrckiowerdz embetett. Consist. eccl. Abo. prot. 453 (1660). Dimission, orlof, förlof, afsked. Swedberg Schibb. 265 (1716). Får iag Dimision, så skall iag söka min fortun under ett annat Regemente. S. Löfvingh (c. 1730) i Handl. Finl. öden 1: 398. Dimission .. Entledigande, afsked. Dalin (1850). (C. E. Gyldenstolpe) erhöll i mars 1831 ”dimission” från sitt höga ämbete (ss. v. ordf. i justitiedepartementet). G. Granfelt i Fin. biogr. handb. 843 (1898). — (†) konkret: skriftligt intyg om entledigande l. afsked. Andre Kongl. Bref, såsom dimissioner och Resepasz. Stadg. ang. landtmil. 4: 1142 (1698).
a) [jfr motsv. anv. i d.] (numera mindre br.) motsv. DIMITTERA 3 a. Då någon begärer Dimission ifrån Scholan. Skolordn. 1693, s. A 4 b. Skolordn. 1807, s. 47. Dimissionen (från apologistskolan) är alltid fri och bestämmes endast af det privata behofvet. Tegnér 4: 381 (1828). Skyldigheten för de från Gymnasierna till Universiteterna afgående ynglingarne att före dimissionen undergå den föreskrifna afgångsexamen. Prestest. prot. 1834, 2: 412. En till dimission färdig Gymnasist. Atterbom Philos. hist. 91 (1835). Endast vid slutet af läseåret, efter årsförhöret, äger dimission rum ifrån högre Elementarskola till Gymnasium och ifrån Gymnasium till Universitetet. SPF 1856, s. 54. Dimission .. lärjunges entledigande från ett läroverk, isht. för att afgå till akademien. G. Dalin (1871). — (bl. vid ngt enstaka läroverk) konkret om grupp (klass, årgång) af samtidigt från en skola dimitterade lärjungar. Ingen af de senare årens dimissioner har varit så genomgående skral i matematik som den nuvarande.
b) [jfr DIMITTERA 3 b] (numera knappast br.) elliptiskt: dimissionsexamen (se d. o. c). Zedritz Lecture I. 2: 4 (1855). Det var den tiden då man kunde ta dimission på en fårbog och en tunna spisbröd i termin. Strindberg Fjerd. 91 (1877).
4) (i Finl.) till DIMITTERA 4, om af domkapitel företagen öfverföring af prästman till annat stift. Pastorsadjunkten ex officio i Petäjävesi, utnämnde kyrkoherden i Ullava J. A. M. har erhållit dimission till Åbo ärkestift. Hufvudstadsbl. 1912, nr 259, s. 18.
(3 a) -BERÄTTIGAD~0200. om läroverk: som har dimissionsrätt. Plan f. el.-lärov. årsredog. 1874, s. 26. Enskildt, dimissionsberättigadt läroverk. SFS 1894, nr 18, s. 1. —
-BETYG~02.
a) (numera mindre br.) till 3 a: afgångsbetyg från högsta klassen i ett allmänt läroverk l. därmed jämställd enskild skola; från o. med 1864, då studentexamen förlades till läroverken, äfv. om studentbetyg. Fullständigt dimissions- eller mogenhetsbetyg från Gymnasium eller Kathedralskola. Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1843, Bil. S s. 110. FFS 1874, nr 1, s. 2. Ped. tidskr. 1878, s. 178.
b) [jfr DIMITTERA 3 b] (numera knappast br. utom i Finl.) betyg öfver aflagd afgångsexamen vid annan högre undervisningsanstalt, fackskola o. d.; jfr -TESTIMONIUM. Fullständigt dimissionsbetyg öfver afslutad kurs (vid högre jordbruksskola). FFS 1896, nr 16, s. 15. De rättigheter dimissionsbetyget medförde. Gripenberg Fin. kadettk. 164 (1912).
c) [eg. ett specialfall af b] (vid Uppsala universitet o. i därifrån påverkadt språk samt i Finl.) betyg öfver inför teologiska fakulteten aflagd dimissionsexamen (se d. o. c); jfr -BEVIS. Den, som kan förete Universitets-vittnesbörd, utfärdadt i stöd af Theologiska Facultetens dimissions-betyg, äger hos vederbörande Dom-Kapitel till undergående af Prest-examen sig anmäla. SPF 1846, s. 137. —
[jfr DIMITTERA 3 b] -BEVIS. (i Finl.) dimissionsbetyg (se d. o. c). Det dimissions-bevis, hvilket .., uppå (teol.) Facultetens vägnar, af Decanus utfärdas och af Facultetens Notarie contrasigneras. SPF 1846, s. 137; jfr FFS 1886, nr 4, s. 5. —
(3 a) -BREF~2. (sannol. tillfällig ssg) jfr -BETYG a. Visst är, att äfven före universitetets (i Uppsala) stiftelse dit dimitterades lärjungar från de andra skolorna. Man finner ett sådant dimissionsbref eller testimonium af 1468 för en djekne från Skara till Upsala. Geijer I. 1: 226 (1845). —
-EXAMEN~020.
a) (numera mindre br.) till 3 a: afgångsexamen från högsta klassen i ett allmänt läroverk l. därmed jämställd enskild skola, abiturientexamen; från o. med 1864, då studentexamen förlades till läroverken, äfv. om denna. Tegnér 5: 443 (1825). Derigenom, att Gymnasierne ej mer äga vitsord vid de Studerandes inträde till Universitetet, finns intet behof för ynglingen att undergå dimissions-examen vid Gymnasium. Agardh Bl. skr. 1: 300 (1836). Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1843, Bil. S s. 110. Dimissionsexamen .. avgångsexamen. Östergren Främ. ord (1907, 1912).
b) [jfr DIMITTERA 3 b] (numera knappast br. utom i Finl.) afgångsexamen vid annan högre undervisningsanstalt, fackskola o. d. Efter afslutad dimissionsexamen blefvo (kadetterna) kommenderade till lägermötena för att ”passera graderna” vid någon finsk trupp. Gripenberg Fin. kadettk. 150 (1912).
c) [eg. ett specialfall af b] (vid Uppsala universitet o. i därifrån påverkadt språk samt i Finl.) den vanliga benämningen på ’teoretisk teologisk (ämbets-) examen’ (som i Sv. infördes 1831 o. afskaffades 1904); jfr -FÖRHÖR. SFS 1831, s. 301. Dimissionsexamen anställes af Theologiska Facultetens samtelige Professorer uti de till hvar och ens föredragning hörande läroämnen. SPF 1846, s. 136. Dimissionsexamen (aflades) i Upsala på 1830-talet i regeln .. på ett år, icke sällan på ännu kortare tid. Försl. t. stadga ang. underv. inom teol. fak. 1897, s. 67. Anm. Hvard. användes i Uppsala o. i därifrån påverkadt språk med (dubbel?) ellips dim dim4, vanl. i best. form dimmen, ss. benämning på ifrågavarande examen. E. H. Tegnér i Forh. nord. filologmøde 1881, s. 60. Jag läste på .. prillan — men han läste på dimmen. Söderberg Främl. 75 (1903). Till dess han .. tagit ”dimmen” 1840. ”Dimmen” var den vanliga förkortningen af dimissionsexamen .. den tiden. Nyblom Minnen 1: 73 (1904). —
[jfr DIMITTERA 3 b] -FÖRHÖR. (i Finl.) dimissionsexamen (se d. o. c). Dimissions-förhöret .. anställes på Latinska språket. SPF 1846, s. 136. FFS 1886, nr 4, s. 6. —
(3 a) -RÄTT~2, sbst. rätt för läroverk att dimittera lärjungar; särsk., från o. med afskaffandet af studentexamen vid universiteten 1864, rätt för högre läroverk att själf anställa studentexamen. C. E. Zedritz i Frey 1843, s. 373. Enskildta läroverk finnas derjämte, af hvilka ett och annat har dimissionsrätt till universitetet. Svedelius Statsk. 1: 36 (1868). Dimissionsrätt (dvs.) rätt att anställa student- (l. realskole)examen. Östergren Främ. ord (1907, 1912). —
[jfr DIMITTERA 3 b] -TESTIMONIUM. (†) dimissionsbetyg (se d. o. b). jfr: Han .. kom .. hem (från Lunds universitet) med Juridiska Facultetens dimissions-testimonio. SP 1779, s. 932.
Spalt D 1398 band 6, 1914