Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
DEFEKT defäk4t (defe´ct Weste), sbst., r. (m. Dalin (1850)) ((†) n. Wivallius Dikt. 82 (1631), Aurelius Arithm. K 3 b (1633), Bidr. t. Åbo hist. I. 9: 161 (1637)); best. -en; pl. -er.
1) (†, se dock b slutet) brist, frånvaro, saknad. (Minustecknet) merker så myket som ett defect, eller när i begynnelsen alt förlijtet taget är. Aurelius Arithm. K 3 b (1628, 1633). Så vidt defecten (i kronans räntor) kan vara att opfylla. Oxenst. brefv. 11: 260 (1635). För medelss defect skull moste han .. stadna. Växiö domk. akt. 1664, nr 213; jfr b. — särsk.
a) deficit. När Bookhållaren vijste 1667 års 12000 Dlrs defect, gick iag straxt och giorde förslagh att den afgick. Rudbeck Bref 71 (1670).
b) [jfr eng. defect of enthusiasm] i förb. med prep. af l. på o. sbst. som betecknar det som saknas l. det hvarpå brist råder. En så stoor Defect är på nödige Båtzmän. VittAH 24: 194 (1712). All Defect af Karlar i de Casserades ställen måste behörigen .. ersatt warda. Allm. publ. Malmö 2 sept. 1717, s. 3. (Om det) skulle .. kunna visas att .. det moraliska Onda .. egentligen består blott i en — defect eller privation af väsende och kraft. Atterbom Philos. hist. 232 (1835). — särsk. (fullt br.) med. (fullständig l. partiell) saknad af (ngt organ). Defekt af vagina. O. F. Hallin i Hygiea 1870, s. 371. En slägttafla, som visar, huru brist på fingrar och tår uppträdt med stegrad defekt inom lägre generationsled. C. M. Fürst i Nord. med. ark. 1881, nr 28, s. 11. — jfr NJUR-DEFEKT.
2) lucka, ofullständighet som vållas l. vållats därigenom, att en viss del af ngt helt l. ett föremål som ingår i ett större helt skadats l. af en l. annan anledning fattas. Medhen att de bemeltte (fasta) plasser icke starchtt voro medh folck besatte, och jagh deres defecter ellest och väll viste. Oxenst. brefv. 8: 11 (1627). Beträffande förmögne Rusthållares Tredsko vid Defecters completterande. Publ. handl. 1: 220 (1720). I en del af Junii och Julii månader, äro för några år betydligare defecter (i termometerobservationerna). C. J. Hartman i VetAH 1814, s. 81. Då statyn (dvs. den mediceiska Venus) upptäcktes var den skadad på icke mindre än tretton ställen. Måhända hafva defekterna tillkommit under sjelfva gräfningen. Beskow Vandr. 2: 166 (1820, 1834). — särsk.
a) lucka i skrift l. bok o. d. Tuu authentic Exemplar finnas här i Stockholm (af Västgötalagen), ett .. vrgammalt, och ett annat .. som synes wara något nyare, och någrestädes fyller defecterne. Stiernhielm VgL Föret. 1 (1663). Respective Prenumeranterne behagade fördröja at uttaga något däraf (dvs. af lexikonet), til dess Tio Ark hunnit utkomma, hvilket man i anseende til befarade Defecter måste anmäla. SP 1779, s. 770. I hans dagbok fins defecter här och där. Livin Kyrk. 137 (1781).
b) apot. brist i förrådet på apoteksvara; äfv. koll. i sg (jfr 1). Defect der drogerne alldeles voro borta. Linné Bref I. 1: 251 (1749; rubrik). De vid Visitation (af Kristianstads apotek) i förleden Sommar befundne defecter och felaktigheter. Därs. 253 (i handl. fr. 1749). I hvarje särskildt förrådsrum (i apoteket) måste finnas .. en tafla eller bok för antecknandet af blifna defecter. Nyblæus Pharm. 6 (1846).
c) tandläk. hål l. kavitet i tand. Några fall med större defekter i såväl skärytor som beröringsytor af tänderna. Lenhardtson Tandläkek. 177 (1897). Kilformiga defekter. Därs. 207. — jfr KRON-DEFEKT.
d) (föga br.) handel. brist i vara l. penningsumma o. d. Med defect förstår man .. det som felas i en penningsumma eller dylikt. Nisbeth Handelslex. (1867). Jungberg (1873).
3) konkret om felande del l. hvad som tjänar att ersätta en sådan.
a) [jfr motsv. anv. af t. defekte] boktr. i pl. om felande typer i stilsort (jfr 5 b). Defekter .. sådana typer, som fattas vid sättningen af en skrift och som derför tills vidare ersättas genom s. k. ”flugögon”. NF 3: 984 (1879). Att kunna få defekter eller andra mindre beställningar från ett närbeläget gjuteris lager. Nordin Boktr. 93 (1881).
b) (†) i annan anv.; äfv. koll. i sg. Defecterne i Åbo Tidn. sänder jag nu med. Porthan Bref t. samt. 9 (1774). Likaledes bilägger jag förteckn(ing) på min defect af Lagerbrings dispp. (dvs. disputationer) i fall någre af dem finnas ibl(and) Brors dupletter, til utbyte. Dens. Bref t. Calonius 54 (1794); jfr 1 b.
4) [jfr motsv. anv. i eng.] brist, ofullkomlighet, fel, lyte, skavank. Wivallius Dikt. 82 (1631). Om någor then aldraminsta defect, mangel eller brist är vti en egenskap, så vete vi, at then intet i sådan måtto hörer Skaparen vtan creaturet til. Rydelius Förn. 355 (1737). Defecter, som synd, o. s. v. Högström Tankar om Gud 69 (1741, 1773). Samvetet är (enl. Biberg) då .. beständigt vaket, .. beständigt förebrående för hvarje defekt i den individuella handlingen. Nyblæus Forskn. III. 2: 256 (1890). En generel psykisk defekt (idioti, demens). Gadelius Tvångst. 27 (1896). Leopardis möderneslägt lider i hög grad af etiska defekter. Herrlin Snille o. själssjukd. 27 (1903). Den moraliske idioten .. röjer .. för den skarpare iakttagaren äfven intellektuella defekter. Dens. Tillräkn. 155 (1904). Uslingar och tiggare med all slags defekter, lama, lytta och blinda. Quennerstedt En värld 14 (1904). Moralisk defekt. Hellström Kaos 97 (1907).
5) om ofullständigt föremål l. sak som behöfver kompletteras.
a) (mindre br.) handel. särsk. bokhand. ofullständig bok l. paket l. försändelse o. d.; skadad vara; jfr DEFEKT-EXEMPLAR, -PAKET. Weste (1807). Defekt .. (bokh.) Ofullständig bok, skrift. Dalin (1850). Jungberg (1873). Sundén (1885).
b) [jfr motsv. anv. af t. defekte] boktr. i pl. om typer för vissa bokstäfver af en stilsort hvilka finnas i större mängd, än som för tillfället behöfves, men tillsammans icke bilda en fullständig uppsättning (jfr 3 a). 2 NF (1906).
c) apot. i den dagliga rörelsen användt kärl hvars innehåll tagit slut l. är nära att taga slut; vanl. i pl. l. koll. i sg. Hafva defekten klar i tid. Om morgnarne flytta eleverna ut i materialkammaren ”defekterna” — kärl, hvars innehåll föregående dag slutsålts. AB 1889, nr 281, s. 2. Infattning (dvs. påfyllning) af defekter. Farm. tidskr. 1905, s. 58.
1) [jfr t. defektbogen] boktr. ark afsedt för komplettering af bok o. d. Holmberg (1795; under défet). (Att,) om hända skulle, att i ett exemplar något blifver skadadt eller går förloradt, detsamma då af de öfriga blefna och förvarade defekt-arken må kunna completteras. Täubel Boktr. 2: 26 (1823). Jungberg (1873).
2) (föga br.) till ngn bok o. d. hörande ark som saknas l. är ofullständigt l. skadadt. Dalin (1850). —
(2) -BILDNING~20. med. konkret: ofullständig bildning (af ngt organ), ofullständigt utbildadt organ (t. ex. hand med medfödd brist i det normala antalet fingrar). AB(L) 1895, nr 279, s. 4. —
(2) -BOK~2. apot. jfr -TAFLA. bok innehållande förteckning på varor af hvilka nytt förråd behöfver anskaffas. I analysrummet bör finnas .. defektbok. Ahlberg Farm. tekn. 22 (1899). —
(5 b) -KAST~2. [jfr t. defektkasten] boktr. stilkast som ej är försedd med fullständig stiluppsättning, utan tjänar till att förvara vissa vid sättning öfverblifna, till en stilsort hörande typer, till dess man åter tager dem i bruk; jfr -SKÅP. Fahlgrén Boktr. 112 (1853). Nordin Boktr. 376 (1881). —
(3) -LISTA~20. Weste (1807). särsk. [jfr t. defektzettel] boktr. lista öfver de bokstäfver som skola beställas på ett stilgjuteri för komplettering af en viss stilsort. Fahlgrén Boktr. 112 (1853). Nordin Boktr. 376 (1881). —
-PACKE l. -PACKA~20. bokhand.
2) till 5 a: packe innehållande defekta böcker o. d. Defektpacke .. Packe, innehållande defekter .. som af en bokhandlare återsändas. Dalin (1850). —
(3) -RULLA~20. (förr) mil. Af defektrullorna i mönsterverket inhemtas, att ehuru en mängd småpersedlar brusto, var geväret och det hufvudsakliga af munduren i mönstergildt skick. Oscar II i VittAH 24: 50 (1861, 1864). —
(3) -SEDEL~20. (föga br.) i allm.: skriftlig förteckning på hvad som fattas l. är ofullständigt l. bristfälligt. Kindblad (1868). särsk. (förr) mil. Den Defectsedel, han (dvs. kavalleristen l. infanteristen) af Esquadrons- eller Compagnie-Befälet emottagit, aflemnar han till sin Rust- eller Rothållare. Tj.-regl. 1819, 1: 28. 2 NF (1906). —
(5 b) -SKÅP~2. jfr -KAST. Öfverskottet af sådana (dvs. de typer som för vissa bokstäfver finnas i onödigt stor mängd) upplägges i ett ”defektskåps” fack. 2 NF 5: 1494 (1906). —
Spalt D 447 band 6, 1908