Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CESSION säʃω4n, äfv. se- (cessio´n Weste, sässchón Dalin), r. (f. Lindfors (1815), Dalin (1850), Lundell; m. Weste); best. -en; hvard. i mellersta o. norra Sv. äfv. =; pl. -er. Anm. Ordet förekommer äfv. i lat. form med lat. böjning, i sht i ä. tid i bet. 1 b. Abrahamsson 340 (1726).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. cession, af lat. cessio, vbalsbst. till cedere (se CEDERA)]
vbalsbst. till CEDERA. — särsk.
1) (numera föga br. utom i b) till CEDERA 2 b: frånträdande (af ngt), afstående, afträdande, afträde. Cessionen af Tullfriheten. Botin Hem. 2: 145 (1756, 1789). — särsk.
a) till CEDERA 2 b α; om afträdande af landområde osv. Carl XII Bref 421 (1717).
b) (fullt br.) jur. till CEDERA 2 b γ: öfverlåtelse l. transport (till annan person) af fordran. Abrahamsson 374 (1726). Om Cession af Fordringar enligt svensk Rätt. I. Afzelius (1877; titel).
c) (†) om afträdande af tjänst till förmån för viss annan person. Alle Cessioner af Tiänster .. skola aldeles .. vara förbudne. Publ. handl. 2: 1150 (1734). Därs. 4: 2718 (1748).
2) [efter lat. cessio (bonorum)] till CEDERA 4: den handling, att en person (frivilligt l. efter domstols afgörande på annans begäran) afträder sina tillgångar till sina borgenärers förnöjande; konkurs, bankrutt; äfv.: förhållande(t) l. tillstånd(et) som uppstår gm sådant afträde. Göra cession. Vara i cession. Om Bancobråkare eller banquerotter och om cessioner. J. C. Risingh (1669) i Hist. tidskr. 1896, s. 74. (När gäldenärs) ansökning om Cession blifvit ingifven. Publ. handl. 9: 326 (1770). Jag blir bankrott, jag gör cession. Lenngren 120 (1814). Utomlands gör man bankrutt; i Sverige cession eller konkurs. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 48 (1856). Af borgenärer begärd cession. Lundequist Jur. handb. 100 (1861).
Anm. 1:o Stundom förekommer i juridisk stil det lat. uttr. cessio bonorum i denna anv.; jfr anm. ofvan. — 2:o I Finl. förekommer i stället för cession hvard. o. skämts. cessis [jfr med afs. på bildningssättet BAKIS, BONDIS, CHAMPIS] samt ett troligen däraf bildadt verb cessera. Freudenthal Skiljakt. m. finl. sv. o. rikssv. 35 (1901). Ramsay Fr. barnaår 54 (1904).
Ssgr (i allm. till 2): CESSIONS-ANSÖKAN03~020. ansökan (hos domstol) att varda försatt (l. att annan skall försättas) i konkurs; konkursansökan; jfr följ. Så snart cessionsansökan är ingifven, skiljes den gäldbundne med familj från förvaltningen af sin egendom. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 49 (1856). —
-ANSÖKNING~020. = föreg. Publ. handl. 9: 696 (1771). SvT 1852, nr 29, s. 1. Kindblad (1868). —
-FÖRMÅN~02 l. ~20. [jfr lat. beneficium cessionis bonorum] förmån (af befrielse från vidare kraf o. ansvar) som förr under vissa förutsättningar beviljades en person, när han till sina borgenärer afträdde sin egendom; afträdesförmån. Flintberg Lagf. 6: 355 (efter handl. fr. 1788). Den .. fräckhet, hvarmed snart en hvar, som befinner sig i förlägenhet för Creditorer, söker Cessionsförmån. SP 1809, nr 3, s. 1. Dalin (1850). Sv.-fin. lagt. (1883). —
-MÅL~2. (numera föga br.) konkursmål. Publ. handl. 2: 1365 (1738). Därs. 10: Reg. (1781). —
-MÄSSIG~20. konkursmässig. Sv. tidningar 1878, nr 1, s. 3. Björkman (1889). —
-SAK~2. jfr -MÅL. Om Rättegångs-sättet, som vid alla Cessions- och Concours-Saker i gemen i acht tagas bör. Arnell Stadslag 573 (1730). —
-STADGA(N)~20. konkursstadga(n). Publ. handl. 10: Reg. (1781). —
-SÖKANDE~200, m.||ig. person som ingifvit cessionsansökan. SP 1809, nr 3, s. 2. —
-TID~2. tid(en) för cession(ens början). Nehrman Inl. t. jur. civ. 311 (1729). Sv. eccl.-tidn. 1846, s. 50. —
-TILLSTÅND~02 l. ~20. Hos vällofl(iga) Rådhus-rätten (får) jag ödmjukast anhålla, det måtte Skräddaren Vågdahl blifva uti cessionstillstånd försatt. Lundequist Jur. handb. 105 (1842, 1861). —
-TVIST. (†) jfr -MÅL. Abrahamsson 573 (1726). Publ. handl. 9: 26 (1768).

 

Spalt C 96 band 5, 1904

Webbansvarig