Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BUNA bɯ3na2, äfv. (i sht i södra o. västligaste Sv., särsk. ss. sista led i ssgr) BÖNA bø3na2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or l. -er32.
(numera hufvudsakligen i vissa trakter) folkligt namn på en del olika växter, urspr. o. företrädesvis sådana som till största delen bestå af styf(va) o. torr(a) stjälk(ar) o. alltså äga föga värde som kreatursfoder; i sht om Artemisia vulgaris Lin., gråbo; ofta i pl.; se utförligare BHesselman i NysvSt. 1922, s. 153 ff. Linné Fl. nr 667 (1745; om Artemisia vulgaris). — jfr GRÅ-BÖNA, RYSS-BUNA.
Ssgr (numera nästan bl. i vissa trakter).
1) växten Artemisia vulgaris Lin.
2) växten Cicuta virosa Lin.
B: BUNA-RIS. [namnet beror väl delvis på förvrängning af lat. bunias, gr. βουνιάς] växten Bunias orientalis Lin., ryssgubbar. Fries BotUtfl. 3: 211 (1864; från Uppl.). SmåskrLandtbr. 14: 35 (1903). —
-ROT, se A.
C: BUNE-ROT (böne-), se A.
Spalt B 4584 band 5, 1924