Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
BORGMÄSTARE bor3j~mäs2tare, m.; best. -en, äfv. -n; pl. = ((†) -arer Schroderus Comenius 651 (1639), HSH 31: 263 (1667)). Anm. Som titel omedelbart före personnamn användes i talspr. vanl. den förkortade formen borgmästar.
1) en stads främste ämbetsman, ordförande i rådsturätt o. magistrat; i ä. tid benämning på de främsta medlemmarna i stadens råd. Borgmästar(e), i skriftspr. äfv. borgmästaren A. Borgmästare och råd. Byfoothe borgomestare och raadh ij .. Swderköpungh. G. I:s reg. 1: 6 (1521). Föreståndarena (för Sthms helgeandshus) skola .. giöra borgemästarenar och Rådett Rekenskaap. Därs. 8: 291 (1533). Bådhe Bårgmestare och Rådett, så väll som åldermännerne och gemeene Bårgerskapett (i Reval). A. Oxenstierna 2: 23 (1609). Borgmästare och råd eller som de vanligen kallas, magistraten, bilda ”stadens styrelse” samtidigt med att de äro organ för statens förvaltning och rättskipningen. Malmgren Stadsbildn. 67 (1910). jfr: Amon Borghamestaren. 1 Kon. 22: 26 (Bib. 1541; Bib. 1917: hövitsmannen i staden; Luther: Dem Burgermeister, Vulg.: principem civitatis, gr. τὸν ἄρχοντα τῆς πόλεως). — jfr BYGGNINGS-, HANDELS-, JUSTITIE-, KOMMERS-, ORDNINGS-, POLITIE-, VICE-, ÄMBETS-BORGMÄSTARE m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., ä. holl. o. ä. t.] (†) om romersk konsul. Var. rer. 12 (1538). Schroderus Liv. 53 (1626). (Efter Tarquinierna) vardt .. ingen Konung mehr vtvald i Rom, vtan Borgmästare hafva sedan länge regerat derstädes. Bliberg Acerra 243 (1737). Kellgren 3: 205 (1792). Nordforss (1805).
3) [jfr motsv. anv. i holl. o. t. samt af eng. burgomaster. Namnet bürgermeister gafs fågeln af tysken F. Martens (Spitzb. reise 60 (1675)), emedan den var den största bland Spetsbergens fåglar] måsarten Larus glaucus Brünn., ismås, stormås, stor hvittrut. S. Ödmann i VetAH 1783, s. 99. Den rofgiriga stormåsen eller borgmästaren. Nordenskiöld Vega 1: 108 (1880). Ismåsen eller ”Borgmästaren” tillhör arktiska trakter av gamla och nya verlden. (Sundevall o.) Kinberg Sv. fogl. 899 (1885).
-FAMILJ. —
-HUS.
1) borgmästares hus.
2) [jfr LANDSHÖFDINGE-HUS] S. k. borgmästarhus (en våning af sten och två af trä). Tekn. tidskr. 1902, Ark. s. 14.
-PÄRON. Borgmästarepäron, en på Gotland och äfven i andra orter af södra och mellersta Sverige förekommande art, som har .. rikt sockerhaltiga frukter. LAT 1866, s. 186. —
-RAD. (mindre br.) borgmästarstenar. De Geer Minnen 1: 53 (1892). Dessa trånga, illa stenlagda gator (i Åhus) med sin ”borgmästarrad” i midten. Sv. turistfören. årsskr. 1904, s. 128. —
-STENAR, pl. [jfr ä. d. borgmestersten] för fotgängare afsedd rad af stora, vanl. flata stenar i gatans midt. Holmberg (1795; under caniveaux). Kullberg Mem. 3: 12 (1836). Stockholm 2: 263 (1897). Undersökningarna (i det gamla Birka) .. synas hafva gifvit vid handen, att å .. (gatorna), sannolikt i midten, varit lagda stenar, motsvarande de ännu här och där i våra småstäder förekommande ”borgmästarstenarne”. B. Salin i Uppland 1: 196 (1902). —
-ÄMBETE~020, äfv. ~200.
1) till 1. Saml. af instr. f. landtreg. 356 (1723).
2) (†) till 2: konsulat. Lex. Linc. (1640; under consulatus). Bælter Guds sons menniskioblifv. 81 (1751).
Spalt B 3959 band 5, 1920