Publicerad 1918   Lämna synpunkter
BOFVEN (bo´fven Weste), adv.1, numera bl. i ssgr BOFVEN- bω1ven-, ngn gg bå1ven-;
äfv. BOGEN- (numera bl. i Finl., mindre br.).
Ordformer
(båfven (båuen) Ärkeb. Abrahams räfst, Schück (se under 1). båfven- Rålamb 10: 47 (1691), Högberg Baggböl. 1: 50 (1911). bofven- Rålamb 10: 48 (1691: Bowen) osv. bogen- DA 1824, nr 147, s. 5, Runeberg 4: 257 (1836))
Etymologi
[liksom d. boven- af nt. bowen l. holl. boven, ofvan, öfver, af fsax. bi-oban (se BE- o. OFVAN); jfr feng. be-ufan, bufan, eng. above. Med afs. på formen bogen- se BOF. Växlingen mellan ω o. å beror trol. på lån från olika nt. o. holl. dial.; jfr Seip Låneordstud. 1: 83 (1915)]
1) (†) i uttr. bofven full, öfvermåttan berusad, stup full. När .. dhe andre komme ifrån kyrkian, hafuer han warit båuen fuller. Ärkeb. Abrahams räfst 113 (1596). Schück Fr. det forna Upsala 93 (cit. fr. 1644).
2) [liksom d. boven- efter holl. boven-] (numera föga br. Anm. Ordet har vanl. ersatts med ÖFVER-) sjöt. i nedanstående ssgr.
BOFVEN-BLINDA1032. (förr) segel på bofvenblindemasten, skotadt till bofvenblinderån; jfr SKUF-BLINDA. Rajalin Skiepzb. 224 (1730). —
-BLINDE-MAST. (förr) mast på bogsprötet å större fartyg. Linder Sjömanskap 7 (1896). —
-BLINDE-RÅ. (förr) rå på bofvenblindemasten. Rålamb 10: 46 (1691). —
-BLINDE-STÅNG. (förr) bofvenblindemast. Rålamb 10: 46 (1691). —
-BRAMBARDUN103~02. bardun som stöttar öfverbramstången, öfverbrambardun. Ekbohrn Naut. ordb. (1840). —
-BRAMFALL103~2. tåg hvarmed öfverbramrån hissas, öfverbramfall. Witt Skeppsb. 255 (1863). —
-BRAMLEDSEGEL l. -LÄSEGEL103~200. (förr) segel som föres vid sidan af ett öfverbramsegel. Ekbohrn Naut. ordb. (1840). —
-BRAMRÅ103~2. rå som hissas på öfverbramstången, öfverbramrå. Ekbohrn Naut. ordb. (1840). Den understa rån kallas underrå, den dernäst märsrå, dernäst bramrå, dernäst bovenbramrå. Witt Skeppsb. 25 (1857). —
-BRAMSEGEL103~20. segel som föres på en öfverbramrå, öfverbramsegel; jfr FÖR-, STOR- o. KRYSS-BOFVENBRAMSEGEL. Dalman Sjölex. 6 (1765). —
-BRAMSKOT103~2. skot som hör till öfverbramseglet, öfverbramskot. Witt Skeppsb. 259 (1863). —
-BRAMSTAG103~2. tåg som förifrån stöttar öfverbramstången, öfverbramstag. Ekbohrn Naut. ordb. (1840). —
-BRAMSTAGSEGEL103~200. öfversta stagseglet mellan stormasten o. fockmasten; jfr (STOR-) ÖFVERBRAMSTÄNGSTAGSEGEL. Roswall Skeppsm. 1: 47 (1803). —
-BRAMSTÅNG103~2. tredje stången (förlängningen) å en fartygsmast, sittande ofvanför bramstången l. utgörande dess öfre del, öfverbramstång. Deleen (1829). —
-BRAMVANT103~2. tåg som är fäst omkring öfverbramstångens topp o. stöttar denna åt endera sidan, öfverbramvant. Ekbohrn Naut. ordb. (1840). —
-KRYSSBRAMSEGEL. (†) segel på kryssöfverbramrån, kryssöfverbramsegel; jfr KRYSS-BOFVENBRAMSEGEL. Deleen (1829). Auerbach (1907). —
-KRYSSRÅ. (†) rå på kryssbramstången, kryssbramrå. Ekbohrn Naut. ordb. (1840). Kindblad (1868). —
-KRYSSEGEL. (†) segel på kryssbramrån, kryssbramsegel. Dalman Sjölex. 6 (1765). Kindblad (1868). —
-KRYSSTAGSEGEL. (†) öfversta stagseglet mellan stormasten o. mesanmasten, kryssöfverstagsegel; jfr KRYSSÖFVER- (l. KRYSSBOFVEN-)BRAMSTÄNGSTAGSEGEL. Ekbohrn Naut. ordb. (1840). —
-KRYSSTÅNG. (†) andra stången (förlängningen) å ett fartygs mesanmast, sittande ofvanför krysstången; jfr KRYSS- o. MESAN-BRAMSTÅNG. Ekbohrn Naut. ordb. (1840). Kindblad (1868). —
-LEDSEGEL l. -LÄSEGEL. (†) segel som föres vid sidan af ett märssegel, öfverledsegel. Bofven Lesegel eller öfver lesegel. Dalman Sjölex. 6 (1765). —
-TOPPSEGEL103~20. (†) öfversta seglet (bramseglet) å stormasten på en toppsegelsskonert. Witt Skeppsb. 34 (1857).

 

Spalt B 3691 band 5, 1918

Webbansvarig