Publicerad 1905   Lämna synpunkter
BESLAGARE besla4gare, i Sveal. äfv. 0302 (besla´gare Weste; beslàgare Almqvist), m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(beslägare Ordn. o. taxa ö. accijsen 1672, s. A 4 a)
Etymologi
[jfr holl. beslager, t. beschläger]
person som beslår. — särsk.
I. till BESLÅ I.
1) till BESLÅ I 1 a α; i ssgn HOF-BESLAGARE.
2) till BESLÅ I 4; i ssgn KOJ-BESLAGARE.
II. till BESLÅ II, särsk. II 1 a: tjänsteman l. annan person som gjort l. gör l. (gm angifning) föranledt beslag (se d. o. II 1 a); särsk. (förr): tjänsteman l. för ändamålet förordnad person som det åligger att lägga beslag på förbrutet gods; jfr BESLAGS-KARL. Stiernman Com. 3: 1039 (1672). (Böter för åverkan å skog skola) gå til tre skiptes, så at jämte Wår och Häradetz rättighet, beslagaren får sin del. Schmedeman Just. 979 (1685). Beslagare, de där laglige beslag gjort, och andelen i beslaget undfått. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 422 (1779). Krono- eller Stadsbetjente eller andre tillförordnade beslagare. SFS 1845, nr 22, s. 36 (i fråga om brännvinstillverkning). Beslagare är den, genom hvars första angifning eller åtgärd oloflig in- eller utförsel af varor upptäckes. Därs. 1860, nr 60, s. 75. Gods, som blifvit med beslag belagdt .., skall med beslagarens sigill förses. Därs. 1897, nr 102, s. 34 (i fråga om explosiva varor). SDS 1904, nr 282, s. 3 (i fråga om smuggelgods).
Ssgr (till II): BESLAGAR-030~ l. BESLAGARE-ANDEL0300~20 l. ~02. belöning som tillfaller beslagare o. hvars storlek är i lag fastställd (i viss proportion till böternas belopp o. det gm det beslagtagna godsets försäljning å offentlig auktion erhållna beloppet); jfr -ARFVODE, -DEL, -LÖN samt BESLAGS-PROCENT. Eho det wara må, som någon confiscation kan giöra, skulle allena oafkort(a)dt få behålla sin beslagare andel. Stiernman Com. 5: 753 (1699). Publ. handl. 3: 1756 (1741). SFS 1860, nr 60, s. 76. Därs. 1904, nr 35, s. 64. —
-ARFVODE~020. beslagarandel. Arbetet 1904, nr 278, s. 3. —
-DEL~2. (numera föga br.) beslagarandel. Förordn. ang. hand o. heemqvarn. 1690, s. A 4 a. Hafwandes de att undfå beslagare delen i penningar. Stiernman Com. 5: 767 (1699). Arnell Stadsl. 120 (1730). —
-LÖN~2. (numera föga br.) beslagarandel. Bergv. 1: 370 (1688). Publ. handl. 1: 789 (1729). —
-RÄTT~2. rätt (till andel i böter osv.) som tillkommer beslagare; jfr BESLAGS-RÄTT. Om någon .. vil njuta beslagare-rätt. Publ. handl. 6: 4565 (1757). SFS 1904, nr 35, s. 61.

 

Spalt B 1555 band 3, 1905

Webbansvarig