Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEBRÅKA, v., anträffadt bl. i p. pf. n. -adt
Ordformer
(-at).
Etymologi
[af BE- o. BRÅKA]
(†) förkrossa; jfr FÖRBRÅKA. O, gode Gud, vändt af din vrede / Och mitt bebråkat hierta glädie! Rosenfeldt Vitt. 178 (c. 1700).

 

Spalt B 544 band 3, 1901

Webbansvarig