Publicerad 1898   Lämna synpunkter
BAKFRAM ba3k~fram2 l. bakfram4, äfv. 4~1 (bakfra´m l. bàkfram Weste; i vers: — ∪ Kellgren 2: 128 (1783), Hagberg Shaksp. 1: 50 (1847) m. fl., ∪ — Knöppel Manns-schol. 4 (1741), Kellgren 2: 256 (c. 1780), Strandberg 1: 288 (1874) m. fl.). adv., äfv. adj. oböjl. (se 2 b).
Ordformer
(ba(a)k fram KOF 1: 225 (1575). Lex. Linc. (1640, under retroago), Knöppel Manns-schol. 4 (1741) m. fl. baak-fram RARP 6: 150 (1657); ba(a)kfram Lex. Linc. (1640, under præpostere) osv.)
Etymologi
[af BAK, adv., o. FRAM, möjl. i förb. med verbet vända (se t. ex. språkprofven från KOF o. Dalin i slutet af 1) o. d.; jfr uttr. bak och fram (se BAK, adv. I 1 b α β’); jfr äfv. det på liknande sätt bildade ä. d. bagfore samt lat. præposterus, -ere. bakfram, bakvänd(t)]
1) i en riktning motsatt den rätta l. brukliga; baklänges. Lex. Linc. (1640, under retroago). Proba af Räkningen weet then göra som Räkna kan, och weet wända bak-fram på Gylden-Reglan. Stiernhielm Arch. K 1 b (1644). Den, som kan läsa / Bakfram i Katkesa. Carelius Hönsg. 3 (1751). Hatten på hufvud .. / Bakfram på Wingmark den sitter. Bellman 3: 217 (1790). Nu svindlar han och svindlar, / Och vänder loppet bakfram. Kellgren 2: 128 (1783). Allt i en forntid känner han, / De gamla Grekers skor han känner, / Men sina, go’ vänner, / Jemt bakfram han spänner. Lenngren 215 (1796); jfr 2. Du vände dig åt höger eller venster, / och rättfram, bakfram, och tvertom igen. A. G. Silfverstolpe Skald. 155 (1801, 1814). De tvenne .. (upprorsstiftarna, mäster Knut o. Peder Sunnanväder) tvungos att hålla ett skymfligt intåg i Stockholm, sittande bakfram på utsvultna hästar. Fryxell Ber. 3: 96 (1828). Leonardo da Vinci .. hade den fula vanan att skrifva bakfram från höger till venster, så att det behöfs spegel, om man vill läsa det. Lundgren Mål. ant. 1: 33 (1841, 1873). I hastigheten ställde han hästen bakfram i skaklorna. Dalin (1850). Senkrah, Arma Leoretta (heter egentligen Harknes, som hon vändt bakfram). A. Lindgren i NF 14: 876 (1890). — i bild. närmande sig 2. Så skal man nu icke döma lärdomen (dvs. läran) effter Cæremonierna, som kunna wara i bruk i en församblingh. Ty thett är wenda baak fram. KOF 1: 225 (1575). Om I vänden bakfram eller vanskapen dem (dvs. mina ord), så kan den ifren komma på mig, at jag en gång går in i Er Värkstad och vänder up ned på alt det jag ser. Dalin Arg. 1: 167 (1733, 1754). Afven grundlag och riksakt kunna läsas bakfram. H. Hjärne i Sv. tidskr. 1893, s. 155.
2) oeg. o. bildl.
a) ss. adv.: bakvändt, förvändt, afvigt, galet, på tok; jfr BAKLÄNGES 3 d; särsk. i uttr. göra (ngt) l. gå bakfram. RARP 6: 150 (1657). Alt hvad I nå’nsin giör / Går så bak fram, at hvar en måste åt Er skratta. Knöppel Manns-schol. 4 (1741). (Hon) svarar .. mig altid bakfram. Altén Den landsförv. 11 (1796). En författare, som gör allting bakfram. Tegnér 3: 560 (1820). Runeberg 2: 90 (1848).
b) (mindre br.) närmande sig anv. ss. adj. i predikativ ställning: bakvänd, förvänd. Det var oordentligt .. och bakfram allting. Wetterbergh Selln. 79 (1853). Anordningen är bakfram. AB(L) 1895, nr 258, s. 2. — Anm. Ordet förekommer äfv. ngn gg i attributiv ställning. Han (dvs. Mefisto) visar mig, hur storhet är ett skal .. / och vishet är en bakfram lek med tankar. Fröding Guit. 93 (1891).
Ssg: BAKFRAM-VÄND30~ l. 03~2. (mindre br.) bakvänd. Runius Dud. 2: 126 (1712). De giöromål .. / Som höra Mannen til, som på hans ansvar stå. / Och han får tiltal för, om de bak fram vändt gå. Kolmodin Qv.-sp. 2: 378 (1750). Bakframvända svar. Snellman Tyskl. 78 (1842). Smål.-p. 1890, nr 42, s. 3.

 

Spalt B 116 band 2, 1898

Webbansvarig