Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
BAGARE ba3gare2 (ba`gare Weste), m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
1) person som har till yrke l. åliggande att baka. Thagas till bakare .. ij Hospitalen. G. I:s reg. 8: 291 (1533). Höffuitzmannen offuer bakarena. 1 Mos. 40: 1 (Bib. 1541). Plautus .. sökte sin näring til Siösz, han war och en Baghare. Schroderus Hoflefv. 37 (1629). Biskoparne .. hade .. Spismästare, .. Bakare, Bryggare. Botin Hem. 2: 101 (1756, 1789). När Esseerna sitta till bords, framsätter .. Bagaren (σιτοποιος) först ett bröd särskildt för hvar och en. Agardh Teol. skr. 1: 101 (1855). A. Raphael i Ekon. samh. 2: 263 (1897). — särsk.
a) om person som har till näringsfång att (låta) baka o. till allmänheten försälja brödvaror; ofta liktydigt med: bagarmästare; äfv.: bageriarbetare, bagargesäll. Skråordn. 345 (1546). Att (i Narva) wissa bakare, bryggiare. slachtare .. tillsättias måge. Gustaf II Adolf 277 (1626). Een viss ordningh, huru bakarne i Stockholm brödh baka och sellja skole. RP 6: 47 (1636). Desse bullar kunna beställas hos Bagare eller bakas hemma. Warg 248 (1755). Herr Gyllendeg .. trodde sig skapad till mycket mer än bagare i en småstad. Runeberg 4: 199 (1834). Sehlstedt 3: 92 (1867).
b) i ordstäf. ”De ä’ bara russin” — sa’ bagarn om bobborna. Sa’ han 13 (1876, 1880). ”Det lyckas inte” — sa’ bagarn, skulle grädda bullarna i solvärmen. Därs. 20.
2) i allmännare anv.: verkställare af bakning. Tyskarna, på den tiden (dvs. under medeltiden) verldens skickligaste bagare. Uppf. b. 5: 34 (1874); jfr 1. Lappmarksborna äro dåliga bagare. Turistför. årsskr. 4: 26 (1887).
Anm. Formen bakare användes i riksspr. numera icke i bet. 1 o. knappast i bet. 2. Däremot kan BAKARE förekomma ss. rent vbalsbst. till BAKA 1, t. ex. Såsom bakare af limpor och finbröd är han jämngod med hvilken yrkesbagare som helst.
Jfr BRÖD-, FIN-, GROF-, GROFBRÖDS-, HEM-, HOF-, HUS-, HVETE-, KRONO-, OBLAT-, PASTEJ-, PEPPARKAKS-, SEMLE-, SKEPPS-, SKRÅ-, SOCKEN-, SOCKER-, YRKES-BAGARE m. fl.
-BARN~2. särsk. i de ordspråksliknande talesätten bjuda bagarbarn (på) bröd, gifva bröd åt bagarbarn o. d., i fråga om ngt som mottagaren själf har öfverflöd på o. därför ej synnerligen värderar. Giffua bakare barn huetestrut. Sv. ords. C 3 a (1604); jfr Runius Dud. 2: 74 (c. 1710), Dalin Arg. 1: 273 (1733, 1754), Rhodin Ordspr. 36 (1807). —
-BEN~2, pl. [jfr eng. baker-legged, kobent] (föga br.) ben missbildade gm för mycket stående. Hallin Hels. 1: 235 (1885). —
-BOD, se d. o. —
-BRÖD~2, i motsats till hembakadt bröd. RP 2: 10 (1630). Wikforss (1804, under bäckerbrod). Lundell (1893). —
-DRÄNG~2. Wikforss (1804, under bäckerknecht). SD(L) 1898, nr 103, s. 2. särsk. (numera föga br.) = -GESÄLL. Lucidor Hel. A 1 b (1668). DA 1793, nr 146, s. 4. —
-DUSSIN~20. [jfr eng. baker’s dozen] (föga br.) antal af 13 l. 14; jfr PÅBRÖD. Serenius (1734, under dozen). Wenström o. Lindgren (1889, under baker). —
-HANDTERING~020.
-HANDTVERK~20 l. ~02. [jfr d. bagerhaandværk] (mindre br.) = -HANDTERING 1. Drifva bakare-handvärcket. Möller (1745, under boulanger, v.). Meurman (1846). —
-HUS~2. [fsv. bakarahus, motsv. fnor. bakarahús] (numera föga br.) = -STUGA. Var. rer. 28 (1538). Florinus 54 (1695). Brunius Sk. k. 372 (1850). —
-KONST~2. (föga br.) = BAKNINGS-KONST. Lex. Linc. (1640, under furnaria). Fischerström 1: 300 (1779). —
-KORG~2, för brödvarors forslande från bageri till kunder l. bodar osv. Dalin (1850). Nya pressen 1894, nr 340, s. 4. —
-LÖN~2. (numera föga br.) afgift för bakning af bröd hvartill man själf lämnar mjölet; jfr BAK-PENNINGAR. Lind (1749, under back-lohn). Weste (1807). Kindblad (1867). —
-MÄSTARE~200. [fsv. bakaramästare, motsv. fnor. bakarameistari] Sjöström Skån. nat. 7 (1885). SD(L) 1898, nr 75, s. 1. —
-MÖSSA~20. —
-ORDNING. (†) reglemente för bagare. Förordn. 28 April 1681. s. A 4 b. Deleen (1836, under backordnung). —
-POJKE~20. jfr -GOSSE. Lind (1749, under beckerjung). Bellman 3: 101 (1790). Backman Pickw. 2: 35 (1871). —
-SKABB~2. [jfr t. bäckerkrätze] hudutslag (på händerna) ofta framkalladt af arbete i bagerier. Swalin Ordl. (c. 1847). —
-STUGA~20. (-stuf(f)wa (-fv-) Lagförsl. 78 (c. 1609), Möller (1790) m. fl.) för brödbakning (o. andra hushållsgöromål) afsedd mindre byggnad; för dylikt ändamål afsedt rum; bakstuga. Brahe Oec. 95 (1585). Bagarestufwan, Kök och andre Rum. Rålamb 13: 94 (1690). En Våning, bestående af 5 a 6 Rum, Kök och Bagarestuga, samt tilräckeliga Uthus. SP 1780, s. 108. Runeberg 4: 236 (1834). I bagarkammare och bagarstuga fick .. beredas nattläger åt .. soldater. Böttiger 6: 11 (c. 1875). —
-STUGU-UGN—10~2. —
1) [fsv. bakaraughn, motsv. isl. bakaraofn, d. bagerovn] (†) i allm.: bakugn. Thesse (prästboställets sju laga) huus skole Bönder upbyggia .. Men .. bakare ugn .. skall Presten .. byggia. Lagförsl. 260 (c. 1606). Päronträ, .. som hastigt torkas .. uti Bakare ungnar. Rosensten Skog. 35 (1737).
2) bagares bakugn. Om Bagareugnar, samt Bryggares .. Eldstäder. Brandordn. f. Göteb. 1748, kap. 2, art. 2. Heidenstam Vandr. 182 (1888). —
-UGNS-LÖN. (†) ersättning l. betalning för bakugns byggande. Murenius 31 (1640). —
-VERK~2.
2) (numera knappast br.) = BAGERI 3. Ett redan inrättadt brukbart Bagare-Wärk samt dertil hörande salu-Bodar. Resol. 5 Mars 1772. Dalin (1850). —
-ÄMBETE.
1) (†) (privilegierad) bagerihandtering; bageri. Tomas Meckingh och niclis winter skole holle bagare embethe wpo (dvs. uppe) i thette år. FH 1: 319 (c. 1545). (Det fanns år 1560) i Stockholm ..: Guldsmedhz Embeter 11 .. Bagare Embeter 5. Fischerström 2: 356 (1780; efter ä. handl.).
2) [fsv. bakaraämbite] (†) = -SKRÅ. Förordn. 28 April 1681, s. A 4 b. Om någor i Stockholm vtom Bagare-Ämbetet bakar bröd til sahlu. Arnell Stadslag 125 (1730). Ålderman vid thet Lofl. Bagare-Ämbetet i Stockholm. Rüdling Suppl. 200 (1740). DA 1824, nr 126, s. 1. Dalin (1850). —
Spalt B 64 band 2, 1898