Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
APOSTEL apos4tel (apo´stel Weste), i bet. 1 m., i bet. 2 m.||ig., i bet. 3 o. 4 r. l. m.; best. -steln l. (mindre ofta) -stlen (Förspr. t. Jak. (NT 1526), L. Petri Kyrkost. 46 a (1566), Sahlstedt (1773)) l. (i sht i högtidligt tal, i södra Gld äfv. hvard.) -stelen (L. Petri Kyrkost. 80 b (1566), Kyrkol. 22: 2 (1686), Agardh Teol. skr. 3: 137 (1853, 1860), Rudin 2 Evigh. 1: 255 (1887)); pl. -stlar.
1) om hvar o. en af Kristi tolf (omedelbara) till utbredande af hans lära särsk. utkorade lärjungar (jämte Mattias o. Paulus). (Jesus) kalladhe .. syna läryungar och vthwalde tolff vthaff them, huilka han och kalladhe Apostlar. Luk. 6: 13 (NT 1526). En rett apostels embete är ath predica om Christi lidhande, och hans vpståndilse, och embete. Förspr. t. Jak. (Därs.). Wij .. ärom herrans och frelsarens apostlar. 2 Petr. 3: 2 (Därs.). The tolff apostlar. Upp. 21: 14 (Därs.). Then helge troo, the man meenar ath apostlana schola haffwa satt til hoopa när the skulle skillias ååt och gåå vt och predica. O. Petri Män. fall D 5 a (1526); jfr APOSTOLISK 1 a. (Kvinnan är) icke sadt til at regera Mannen, vtan moste wara honom vnderdånigh, som Apostelen ther sammestädhes (dvs. 1 Kor. 11: 7) betygher. L. P. Gothus Mon. pac. 322 (1628). (Prästerna) förmanas .. med Apostelens Petri Ord, at gå och föda Christi Hiord. Kyrkol. 22: 2 (1686). Redan på apostlarnes tid (funnos) talrika kristna församlingar .. i Romerska riket. Pallin Hufvuddr. af allm. hist. 45 (1881, 1893). Och de kastade lott mellan dem, och lotten föll på Mattias, och äfven han vardt jemte de elfva räknad såsom apostel. Apg. 1: 26 (öfv. 1883). jfr: Han hafuer .. sombligha satt til apostlar, sombligha til prophetar, sombligha til euangelister, sombligha til heerdar och lärare. Ef. 4: 11 (NT 1526). — (nästan †) i obest. form, ss. omedelbart efterställd apposition. Johannes Apostell. KOF 1: 329 (1575). — särsk.
a) med gen. l. poss. pron. angifvande dem för hvilka ifrågavarande apostel haft till uppgift att förkunna l. först förkunnat evangelium. Effter thet iach är hedninganas apostel. Rom. 11: 13 (NT 1526). jfr HEDNA-, HEDNING-, JUDE-APOSTEL.
b) om (konstnärlig) afbildning af apostel. Thorvaldsens apostlar. På det drifna locket (af silfverkannan) synas prydligt / Tolf Apostlar och en Carolin. Lenngren 10 (1796). — jfr APOSTLA-KRUS.
Anm. till 1. Under påverkan af denna anv. har ordet i öfvers. af NT användts äfv. att återgifva gr. ἀπόστολος i en allmännare bet. Acter på apostlen och öffuersta presten, then wij bekennom Christum Jesum. Ebr. 3: 1 (NT 1526; gr. τὸν ἀπόστολον καὶ ἀρχιερέα τῆς ὁμολογίας ἡμῶν Ἰησοῦν; öfv. 1883: vår bekännelses apostel och öfversteprest).
2) person hvars verksamhet i ett l. annat afseende påminner om de tolf apostlarnas.
a) i förb. falsk apostel, person som med orätt tillvällar sig anseende ss. Kristi apostel. Sådana falska Apostlar och bedrägheliga arbetare tagha sigh vppå Christi Apostlers persona. 2 Kor. 11: 13 (NT 1526; öfv. 1883: Sådane äro falske apostlar .., som förskapa sig till Kristi apostlar). The falske apostlar och gerninga lärare göra altijdh trona scadha. Förspr. t. Filipp. (NT 1526). jfr: Han (dvs. Judas Iskariot) war en skrymtare och falsk Apostel. L. Petri Chr. pina D 1 a (1572).
b) om djäfvulens utskickade l. anhängare. Ath sådana hans (dvs. aposteln Pauli) arbete .. icke skulle warda förstört genom dieffuulen och hans Apostlar. Förspr. t. 1 Tess. (NT 1526).
c) om (förste) förkunnare af en viss religion, i sht kristendomen, i ett land osv.
α) [jfr t. Bonifazius, der apostel Germaniens, holl. Willebrord, de apostel der Friezen] med gen. l. poss. pron. angifvande det folk osv. för hvilket ngn haft till uppgift att förkunna l. först förkunnat evangelium (jfr 1 a). (Olof Tryggvason må) mäd rätta .. kallas Nordmännernas Apostel. Reenhielm Olof Tr. 261 (1691). När Ansgarius kallas Nordens Apostel, skjer det med lika rätt, som Bonifacius heter Germaniens. Celsius 1 Kyrk. 220 (1767, 1785). Nästan hvarje af det öfra Sveriges landskaper hade egt sin apostel. Geijer II. 2: 158 (1832). Högström .. var .. i viss mon de svenske Lapparnes apostel. Düben Lappl. 428 (1873). — jfr: En fångarnes apostel må gerna föra lagsens hammare så hårdt han förmår mot hårda hjertan. Tegnér 6: 23 (1826).
β) [jfr t. sich zum apostel einer irrlehre machen] med gen. l. poss. pron. angifvande det som utgör föremålet för förkunnelsen. Teosofiens apostlar. Christna lärans första apostlar i Sverige ledo alla martyrdöden. Ekelund Fäd. 1: 45 (1833). Buddhaismens apostlar (i Indien). Claëson 2: 33 (1857).
d) (föga br.) i allm. ss. beteckning för (framstående) Guds ords tjänare l. förkunnare. J. G. Oxenstierna 1: 158 (1805).
e) om innehafvare af en viss hög andlig värdighet l. ämbete (som delvis införts med Ef. 4: 11 ss. stöd) inom vissa sekter. Lundh Jacobi Irving. 43 (1870; i fråga om irvingianer). Björnström Hagenbach 7: 556 (1874, 1888; i fråga om mormoner). — jfr IRVINGIAN-, MORMON-APOSTEL.
f) [jfr t. apostel der aufklärung, eng. apostle of science, fr. les apôtres du bon goût] om (förste) banbrytare för l. utbredare af en lära l. grundsats l. kulturströmning osv. inom ett visst land o. d.; om (förste) förkunnare l. förfäktare af en viss åsikt l. riktning (inom politik, litteratur, konst o. d.); med det som utgör föremålet för förkunnelsen osv. uttryckt medelst gen. l. (mindre ofta) prep.-bestämning inledd af för. Den goda Smakens Apostlar. Björn Dygd. yngl. 6 (1794). I ädle ynglingar, I ljusets svurne, / Det evigas apostlar uti Norden! Tegnér 2: 211 (1820). Enväldets apostel (hade med ens blifvit) en laglydig republikan. Crusenstolpe Mor. 1: 72 (1840; om öfverste Erik Brahe). Apostel var Birger Jarl för svensk sed och bildning på Finlands mark. Svedelius i SAH 41: 184 (1866). En sinlighetens, en sedeslöshetens apostel. Böttiger 5: 107 (1867, 1874). (Man) plär .. betrakta Rousseau såsom denna omhvälfnings (dvs. franska revolutionens) förnämste apostel. Bolin Eur. 2: 194 (1871). Adertonde århundradets filosofi hade den fina verldens qvinnor till lärjungar, till medarbetare och apostlar. Hedin Rev. qv. 98 (1879). Den religiösa rörelsen (är) en frihetens, broderskapets och jämlikhetens apostel. Rundgren i 3 SAH 3: 8 (1888). Den tyska romantikens unga apostlar i Upsala. E. C. Tegnér hos Trolle-Wachtmeister 2: 92 (1889). — jfr FREDS-, FRIHETS-, NYKTERHETS-, SEDLIGHETS-APOSTEL m. fl.
g) (föga br.) i allm.: ställföreträdare l. ombud; särsk. om lärjunge o. d. utsänd af ngn att utföra hans verk. Jag har haft mina apostlar utsände till alla verldens ändar. Linné Sv. arb. 2: 95 (1763). Cupido har flytt; men kring vatten och land / Han skickat Apostlar, så visa som han. Blom 101 (c. 1800).
3) [med hänsyn till det förh., att apostlarna voro tolf till antalet] (hvard.) ss. beteckning för hvart o. ett af tolf likartade föremål som bilda en enhetlig grupp. VittAH 3: 266 (i handl. fr. 1594; om kanoner); jfr: Stenbyssorne af den sistnämde storleken (dvs. af tio tums diameter) voro tolf till antalet och buro namn af Apostlar. C. Adlersparre Därs. 241 (1788, 1793). — jfr: Den samling väldiga bokar (i Bökeberg i Skåne), som bär namnet ”de tolf apostlarne”. LD 1900, nr 129, s. 3. — jfr APOSTLA-BOK, -TRÄD, äfvensom -SALFVA.
4) [efter t. apostel i motsv. anv.] papperslapp som trädes på det till en uppsänd pappersdrake hörande snöret för att af vinden föras upp till denna; ”ryttare”. Apostlar .. äro papperslappar, som genom ett hål på midten trädas upp på snöret. Norman Goss. lek. 243 (1878, 1883).
(3) -BOK(EN)~2. (-böken Tiselius, Almqvist) på Omberg i Östergötland förr befintligt bokträd bestående af urspr. tolf sammanvuxna stammar. Tiselius Siön Vätter 1: 25 (1723). Almqvist (1842). En fjärdedels mil nordväst om Hjässan (på Omberg) har förr funnits ett bokträd, som till följd af sina tolf från samma rot cirkelrundt uppskjutande stammar allmänt kallades Apostlaboken. Turistfören. årsskr. 1898, s. 119. jfr -TRÄD. —
-BREF~2. af apostel författadt bref, apostoliskt bref, epistel. Wallin 2 Pred. 3: 12 (1824). Lysander Skr. 309 (1876). —
-BRODER~20. medlem af en i senare hälften af 13:de årh. i Italien uppträdande sekt hvilken sökte återupplifva den apostoliska tidens anda. J. H. Björnström i NF (1876). —
-DAG~2. (apostle- Christ. ordn. (1602), Kyrkol. 14: 1 (1686), Wilskman Eccl. 23 (1760). apostel- Placat 2 Okt. 1665, s. D 4 a, Förordn. 4 Nov. 1772, s. 3. Läsn. f. folket 1861, s. 290) [fsv. apostla dagher] (fordom) (högtids)dag till någon apostels åminnelse. Thesse effterscriffne Helgedagar .. (skola) Landzhelige håldne warda. Först alle Söndagar … Ytterligare ock alla Aposla dagar, föruthan S. Pedhers dagh om wintren. L. Petri Kyrkoord. 46 b (1571). Alle Apostle dagher skal förkunnes Gudz ord. Christ. ordn. A 2 a (1602). Folcket, i Städer och på Landet, måge uppå Apostledagarna, drijfwa theras Handel och Wandel, samt annat lofligit Arbete, sedan Gudztiensten är förrättad. Kyrkol. 14: 1 (1686). Aposteldagarne .. varda til firande såsom Helge- och Predikodagar indragne. Förordn. 4 Nov. 1772, s. 3. Sander Sv. dopn. 10 (1899). —
-HÄST~2. [med hänsyn till apostlarnas vana att företaga sina missionsresor till fots; jfr ä. d. apostelhest, mnt. apostelpert, t. auf dem apostelpferde reiten, holl. op zijn apostels-paarden gaan, komen] (skämts.) i allm. i pl., om benen ss. fortskaffningsmedel. Färdas, resa med, använda, anlita apostlahästarna (begagna sina egna ben ss. fortskaffningsmedel, färdas till fots). Den 14 Augusti gick jag ifrån Paris med anständig skjuts, nemligen med Apostlahästarne. J. Wallenberg 99 (1769). Inte tycks (han) ha några andra kampar, än apostlahästarna. Böttiger 3: 60 (1843, 1858). Ut till vårens sköna fest / med kärra och apostlahäst! Jensen Puschkin Oneg. 157 (1889). Att följa med en kavalleridivision, när man endast har apostlahästarne att tillgå, är .. ett vågadt företag. R. Melander i VL 1893, nr 224, s. 3. jfr APOSTOLISERA. —
-KYRKA(N)~20. kristna kyrkan under apostlarnas (o. deras omedelbara lärjungars) tid. Lysander Skr. 310 (1876). —
-MÖTE~20. Thet Ierusalemitiska .. Apostla möte .. håldet Anno Christi, 48. Phrygius Him. lif. 166 (1615). J. Personne i NF 12: 910 (1888). —
(3) -SALFVA~20. (apostel- Nordström) [öfv. af nylat. unguentum apostolorum (l. apostolicum); jfr ä. d. apostelsalve, fr. onguent des douze apôtres, ä. eng. apostles’ ointment] benämning på en af 12 ämnen sammansatt salfva, förr kallad ”grön sårsalfva”. Nordström Erxleben 1: 319 (1773). Lindgren Läkem. (1891). —
-ÄMBETE~020 l. ~200.
1) till 1. Han skall lott tagha j thenna tienistena och apostla embetet ther Judas j frå fallen är. Apg. 1: 25 (NT 1526). Cornelius Lärob. 4 (1860, 1878).
B (†): APOSTLE-DAG, se A.
C (föga br.): APOSTEL-DAG, -SALFVA, se A.
Spalt A 1995 band 2, 1900