Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANHÄKTA, v. -ade.
Etymologi
[jfr mnt. anhechten, holl. aanhechten; jfr äfv. ANHÄFTA]
(†) vidhäkta, fasthaka. Duillius medh Kädior och Hakar .. hechtadhe sina och Fiendens Skep .. tätt tilsamman .. Sedhan flydde .. the andre Skeppen så mångo som icke wore anhächtadhe. Schroderus Liv. 230 (1626). Lex. Linc. (1640, under defixus). — jfr HÄKTA, v.

 

Spalt A 1460 band 1, 1898

Webbansvarig