Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANHÄKTA, v. -ade.
(†) vidhäkta, fasthaka. Duillius medh Kädior och Hakar .. hechtadhe sina och Fiendens Skep .. tätt tilsamman .. Sedhan flydde .. the andre Skeppen så mångo som icke wore anhächtadhe. Schroderus Liv. 230 (1626). Lex. Linc. (1640, under defixus). — jfr HÄKTA, v.
Spalt A 1460 band 1, 1898