Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VES, pron. o. konj.
(†)
I. ss. pron. i gen.
1) ss. interr. pron.; särsk. dels: vems (jfr VEM 1 c), dels inledande allmän rel.-sats (se slutet). Huad synes idh(e)r om Christu(m) hwes son är han? Mat. 22: 42 (NT 1526). OPetri 3: 325 (1530). särsk. inledande allmän rel.-sats (se RELATIV, adj. 4 b slutet), utan poss. bet.: vad (slags); jfr VAD, pron. osv. I 1 h. Owerseandis med honom aldelis hwes han ooss eller waara wener tiil thenne dagh emoth warit haffuer. G1R 1: 113 (1523). Alth thet gotz silff eller peningar eller hwess haaffwor thet helst ær szom biscop Aruidt fordom j Aabo .. tiil hördhe. G1R 2: 63 (1525). Min ganske ödmiuke, sånlige, kärlige helsen medh hves mere kärt och got udi min magt .. wara kan. VgFmT II. 6–7: 46 (1549).
2) ss. rel. pron.: vars (se VAR, pron. I 2). At wij .. loffua .. Lucas byssæskytther j siin aarliighe løøn .. (100) mark .. Tiil hwess beuiisningh laathe wij trycke woorth insigle ffor thetta breff. G1R 1: 200 (1524). Låter oss byggia .. itt torn, huess högd skal reckia vp j himmelen. 1Mos. 11: 4 (Bib. 1541). Min framlidne Moderbroder Erengisl wlffsson (hwess siel Gud nåde). Rääf Ydre 1: 304 (1552). Från Schaven går .. (oceanen) ut och Öresund besöker / Så Hween och Köpenhamn hwes Handel han föröker. Spegel GW 93 (1685).
II. [sannol. utvecklat ur I 1 slutet; jfr motsv. anv. i d.] ss. underordnande konj. inledande villkorsbisats: om (se OM, konj. osv. I 2); jfr VAD, pron. osv. V 2 b. Laath bref ok oordh blifwa weth thet som sacht ær hwes ecke saa skeer wile vij annath tenke her tiil. G1R 1: 79 (1523).
Spalt V 797 band 37, 2017