| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄN vän4, äv. (i vissa ssgr o. avledn.) vä3n~, m.//ig.; best. vännen; pl. vänner.
1) person som ngn (känner väl o.) står i (ömsesidigt) nära l. förtroligt förhållande till o. vill väl (o. ofta l. gärna umgås med l. står till förfogande för l. delar intressen l. livsstil l. tankesätt o. d. med); särsk. i förb. med dels gen.- l. poss.-attribut, dels av prep. till l. med (i sht förr äv. av) inlett efterställt attribut som resp. vars styrda led anger den som står i sådant förhållande till denna person; särsk. dels i uttr. vänner emellan (se EMELLAN I 4 c β), dels i förb. med adj.-attribut som anger särskilt hög grad av närhet l. förtrolighet o. d. (l. entydiggör åtskillnad från anv. i j), särsk. god (se GOD 2 b) l. nära l. trogen (se TROGEN 2), äv. gammal; äv. dels allmännare (se j), dels bildl. (se k). Det var en vän till mig som hade hälsat på. Hon har alltid varit en vän i nöden. Vänner kan man inte ha för många av. Dina vänner är mina vänner. I glada vänners lag. Han har alltid varit en trofast vän. Det är nära vänner till oss. De tre blev snabbt mina allra bästa vänner. At iak vill oc skall vara Hans Nades wen bade i nöd oc i lost i motegong oc medgong. G1R 1: 4 (1521). (De) deelte godzet sinemellenn, som the wore wänner till. 3SthmTb. 2: 134 (1597). Såsom min Engell mig dän äran giöör och frågar om jag väl är tillfredhs att den lilla tilkommande vännen skall heta så som min Engel förmältt har så är dett mig över måttan kiert. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 102 (1696). Han bor med sin hustru och sina två döttrar hos en gammal vän, fröken grefvinnan Finkenstein. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 3: 204 (1825). Autbert, klosterbroder och vän af Ansgarius. Strinnholm Hist. 2: 624 (1836). Vi bebo nu våningar men ha inga hem, våra vänner ha reducerats till ”bekanta”, som vi nicka åt. Norström Masskult. 160 (1910). Jag har alltid varit vän med dig, Suzanne, alltid. Malmsten DagKastanj. 115 (1994). — jfr BARNDOMS-, BLODS-, FÖRBUNDS-, LEK-, MUN-, NATTE-, PRÄST-, RES-, SKALDE-, SPEL-, STOCKHOLMS-, UMGÄNGES-VÄN m. fl. — särsk.
a) i talrika ordspr. l. ordspråksliknande uttr. Rikedomar göra monga wener. SalOrdspr. 19: 4 (öv. 1536). The äre icke alle wenner som lee igen. SvOrds. C 3 b (1604). Troo ingen wän opröfwad. Grubb 815 (1665). I nöden pröfwar man wännen. Rhodin Ordspr. 80 (1807). Enda sättet att äga och behålla en vän är att själv vara en. Holm Ordspr. 363 (1964).
b) i (samordnings)förb. med ord angivande släkt l. bekant l. annat snarlikt förhållande; äv. (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som (vänner och) väns vänner. (Vi) wile .. niwte wæner ok wæns wæner om ath straffa honom. G1R 1: 102 (1523). Ty hon nu så hortt lenchter att see sin gamle her fader och andre våre slechtt och venner. OxBr. 5: 323 (1625). Hoos bekante och wäns wänner. VDAkt. 1722, nr 31. Det var bara mina vänner och bekanta som kunde ringa så sent. Östergren SistCig. 181 (2009).
c) i förb. med verb, i fråga om inledande av vänskapsförhållande; jfr h. Görer idher wener vthaff then orätta mammo(n). Luk. 16: 9 (NT 1526). Vid mognare år kan man göra bekantskaper, men förvärfvar icke mera vänner i ordets högre betydelse. ASScF 11: Minnestal 1: 122 (1871). Poliserna hade varit hyggliga, han hade blivit riktigt god vän med dem på vägen till vaktkontoret. Gustaf-Janson ÖvOnd. 15 (1957).
d) i förb. med egennamn. Då jag fick höra, at min gamle gode Vän Herr Osbeck äfven lyckligen anländt. Loefling Resa 50 (1752). Vännen Wallmark har öfver detta dödsfall författat ett kväde. MoB 2: 228 (1806). Den andra flickan, vännen Ingrid, är klädd på likartat vis men ser avgjort bättre ut. Hedberg DockDans. 58 (1955).
e) i (omtal fungerande ss.) mer l. mindre kärvänligt l. ömsint tilltal (se d. o. 1 a) av ngn; särsk. i förb. med dels poss.-attributet min, dels god (se GOD 2 b slutet) l. kär; äv. med mer l. mindre framträdande bibet. av (viss) nedlåtenhet o. d. (särsk. i förb. med lilla). Fframdelis bediom wj eder kere vener om i höre thet oss nöd oc trong paa gaar atj wæll gören oc varen oss behielpoge. G1R 1: 31 (1521). Min käre wen, höör migh itt ordh. Gevaliensis Jos. 9 (1601). (Stockholmsgrevinna till majorska från landet:) Lilla vän har ju aldrig varit här förr, eller huru? Knorring Skizz. II. 2: 116 (1845). ”Oroa dig inte, lilla vännen!” sa hon till sist och klappade Agnes över kinden. Ingemarsson SmåCitr. 161 (2004). — jfr HEDERS-, SYSTER-VÄN.
f) [möjl. med tanke på en vik som en undanskymd l. gömd plats] i det allittererande uttr. en vän i viken, om pålitlig (o. inflytelserik) vän (som (för omgivningen mer l. mindre oväntat) kan komma en till hjälp i nödläge o. d.); äv. dels i anv. som motsvarar j, dels med anslutning till 2, om person som man har mer l. mindre hemlig l. mindre känd kärleksförbindelse med. Med årets slut är .. Tidnings-arrendet tilländalupit. Då vore godt att hafva en vän i Viken. 3SAH XLVII. 2: 148 (1838). Hon söker, likasom alla, som hafva något att dölja, att skaffa sig ”vänner i viken”. Wirsén Krit. 78 (1886, 1901). En vän i viken får Sverige i EG-kommissionen när ambassadör Ivo Dubois nu efter nästan fyra år i Stockholm bryter upp från gemenskapens kontor på Hamngatan. SvD 3/9 1993, Bil. s. 5. Han har en särbo, en ”vän i viken”, som han inte närmare vill prata om. AB 20/5 2017, s. 44.
g) med huvudsaklig tanke på inbördes sämja, i fråga om att vara l. bli sams (igen); äv. i fråga om att vara ense om ngt, förr särsk. i ssgn MENINGS-VÄN. Att Herman skall giffue the fattige 3 daler, och therm(ed) skall han och Anders Larson ware wenner igen. 2SthmTb. 6: 123 (1579). Skall man göra affärer med m:me Wébèr, måste man hålla sig vän med Médor. Cederschiöld Artist. 17 (1915).
h) i utvidgad anv., om l. i förhållande till djur; äv. i anv. som motsvarar c. Människans bästa vän är hunden. Mina gamla orientaliska vänner, lössen. Wallin Bref 289 (1849). Även om de inte blir bästa vänner på en gång så kommer den (äldre katten) ändå att acceptera den (yngre) inom en kort period. Hellman Holmström KattBet. 125 (2009). — jfr MYR-VÄN.
i) i mer l. mindre oeg. anv., i fråga om förhållande i religiöst hänseende.
α) (i religiöst spr.) om l. i förhållande till Gud l. Kristus. Abraham .. wort kallat gudz ven. Jak. 2: 23 (NT 1526). Han glömmer ej Vännens ord: Den som ej tager sitt kors uppå och följer mig, han är mig icke värd. Wallin 1Pred. 2: 378 (c. 1830). — jfr GUDS-, SJÄLA-VÄN m. fl.
β) om trosfrände; särsk. om sådan inom visst kyrkosamfund, särsk. (o. numera företrädesvis) i ssgn PINGST-VÄN. Helser Ampliam min wen j herranom. Rom. 16: 8 (NT 1526). Jag undvek alla menniskor utom ett qväkare-par, ”vänner” (friends kallas de vanligen här i landet), man och hustru, med hvilket jag blifvit litet bekant. Bremer NVerld. 1: 307 (1853). Sista dagen i högtiden ordnade vännerna till en missionsfest. VästerbK 1927, nr 168, s. 5. — jfr GUDS-, RELIGIONS-VÄN m. fl.
j) i allmännare anv., utan (mera framträdande) tanke på närhet l. förtrolighet o. d., om person som man (ofta l. regelbundet) samverkar l. samarbetar l. har kontakt med; jfr f. Efter semestern är det alltid roligt att träffa vännerna på arbetet igen. Jag har en hel del vänner inom förlagsvärlden. Titteln innom Gillet och imellan Ledamöterne är Min Vän. FoU 17: 274 (1786). För att sakfelen skulle bli så få som möjligt, har jag vänt mig till några vänner, som är specialister på olika områden. Selander LevLandsk. 10 (1955). — jfr AFFÄRS-, MAT-, RIKSDAGS-VÄN m. fl.
k) i bildl. anv., om l. i förhållande till sak. Numera har hon flaskan som enda vän. Hoo som werldenas wen wil wara han wardher gudz owen. Jak. 4: 4 (NT 1526). (Jag) törs .. påstå, at Förnuft och Sanning äro naturligen glädjens vänner. Kellgren (SVS) 5: 601 (1792). Till Alexandria, vid hvars inlopp vi återfinna vår gamla vän från skolboken, den verldsberömda fyrbåken. Samtiden 1873, s. 42. Siffrorna slapp han inte ifrån, men han var deras vän numera och inte deras fånge. Siwertz Tråd. 66 (1957). Jag satt .. och kände på Leican, en vän som snart ska gå i graven. Berg Fotogr. 39 (2006). — jfr BARN-, MÄNNISKO-VÄN.
2) [eg. pregnant anv. av 1] person som man står i kärleksförhållande till; älskad; särsk. dels i förb. med poss.- l. gen.-attribut, dels i (omtal fungerande ss.) tilltal (se d. o. 1 a) av den älskade; jfr 1 f. Sij min wen tu äst degeligh och liuffligh. HögaV 1: 16 (Bib. 1541). Kärleek som du bär / Til migh dijn trogne Wän. 3Saml. 88: 157 (1653). Jag tänker, store Gud om tig behagat läna, / Mig än på någon tid min såta äkte Wän. Brenner (SVS) I. 1: 121 (1694). Iagh i medhlertidh, ja in uthi dödhen ähr min k. lilla vehnss trogne mahn och tienare. KKD 7: 44 (1703). Min önskan och begäran at få snart hålla bröllop med min utvalda vän och Fröken. Tilas CurrVitæ 166 (1756). Då se! på floden går ett skepp. Är det ej hennes vän! Fahlcrantz 3: 103 (1864). Här dansar jag med lilla vännen min. Tillhagen o. Dencker SvFolklek. 2: 413 (1950). — jfr HJÄRTE-, KÄRN-VÄN m. fl.
3) [eg. specialanv. av 1 g] (medlem av) kollektiv l. folk l. rike som är välvilligt l. fredligt sinnat (i förhållande till det kollektiv osv. man själv tillhör); motsatt: fiende (se d. o. 2) l. ovän (se d. o. 2); i sht i obest. form; jfr 4. Doch giorde the Swenske som the pläge, / .. Med lijff och blod sigh så beflijte, / Hielpe sine wener til them wele lijte. Svart Gensw. H 5 a (1558). Emellan oss och alle andre främmande Konungar, Furster, Republiker, Städer, Herrer och privatos, hwadh heller dee ähre bundzförwantter, wänner, neutral eller fiender. CivInstr. 308 (1626). Öfvade han sit kaperi både på wän och owän. Dalin Hist. III. 1: 270 (1761). Att Sverige icke skulle vara vän med någon annan än Ryssland och Rysslands vänner. 2SAH 55: 241 (1878). Han hade förstått att ryttartruppen som kommit ned från bergssidan inte var vänner, och därför hade han flytt. Strömholm Fält. 15 (1977). — jfr FÖRBUNDS-VÄN m. fl.
4) [sannol. utvecklat ur 1 k l. 3] person som (uttryckligen l. eftertryckligt) hyser uppskattning l. intresserar sig l. vurmar l. tar åsiktsmässig ställning (för ngt l. ngn); anhängare (av ngt l. ngn) l. förespråkare (för ngt l. ngn); i fråga om sådant förhållande till person i vissa språkprov utan klar avgränsning från 3; motsatt: fiende (se d. o. 1 (b β)) l. ovän (se d. o. 1 e); i sht i obest. form. Sedhan fölier een liten formaning til closterfolk och theres wener. OPetri 1: 473 (1528). Fall neder / Du nykterhetens vän. / Är ej processen snygg och täcker? Bellman (BellmS) 2: 60 (1767, 1791). Theorister (har) varit lika stora och kanske ännu större vänner till det femte hufvudslaget af straff, nemligen straff till äran, som de .. varit ovänner till de med publicitet förenade physiskt afflictive straffen. Biberg 3: 372 (c. 1823). Upprorets vänner bland senatorerna hafva hastat dit. Rydberg RomD 86 (1877). Man måste ock åt vetenskapen värfva vänner. Ymer 1913, s. 93. De svagas och förtrycktas vän. DN 19/9 1989, s. 7. — jfr BI-, BLOMSTER-, DANS-, FINSKHETS-, FRAMSTEGS-, FÅGEL-, GREK-, HÄLSO-, KONST-, KRON-, LATIN-, MAT-, MISSIONS-, MÄNNISKO-, POESI-, REDUKTIONS-, RELIGIONS-, RYSS-, SAMSKOLE-, SEDLIGHETS-, SKYDDSTULLS-, SPARSAMHETS-, SPEL-, SVENNE-, TEATER-, UNIONS-VÄN m. fl. — särsk. i uttr. vän av ngt (vanl. med rektionen i obest. form); särsk. i uttr. vän av ordning (jfr ORDNING 8), särsk. i förb. med sådana verb som undra, i fråga om (förment) berättigat ifrågasättande av hur l. varför visst förhållande kunnat uppstå l. få föreligga o. d. Många förklarade sig wara wänner af nykterhet och sedlighet, men ingen wille anteckna sig såsom ledamot af ett Nykterhetsförbund. KyrkohÅ 1925, s. 231 (1834). Vänner af gamla minnesrika platser, .. vänner af .. stora naturscener. Carlén Skuggsp. 1: 75 (1861, 1865). Att han ej var någon vän av konung Albrekts krigiska politik. HT 1928, s. 5. Vän av ordning undrar förstås hur en sådan felräkning kan vara möjlig. SDS 28/4 1995, s. A6.
-BESÖK. (vän- 1856 osv. vänne- 1833) besök hos l. av vän; äv. till 3, om besök ingående i vänortsutbyte o. d. Ling As. 504 (1833). Då .. (sångerskan) blott kommit på enskildt vänbesök .. och knappt visade sig offentligen. Ödman VårD 2: 213 (1888). Kören fr(ån) Berlin på vänbesök hos Sigtuna Kammarkör. SvD 22/5 1993, s. 11. —
(1 (j)) -BOK. hyllningsskrift skriven (l. utgiven) av den hyllades vänner (i samband med bemärkelsedag). SvD(A) 25/8 1921, s. 9. Vänboken (erbjuder) för det mesta bara en osorterad samling hyllningsartiklar plus diverse överblivna texter om vad som helst, hoprafsade ur skrivbordslådorna. SvD 13/8 1991, 2: 2. —
-BREV. (förtroligt) brev till l. från vän (jfr vänskaps-brev 1); ngn gg äv. till 2, om kärleksbrev. Ling Gylfe 31 (1812). Samma lyckliga förvåning, samma ogarderade öppenhet, präglar några vänbrev som den annars så förbehållsamma Elin (Wägner) skriver några månader senare. Isaksson o. Linder Wägner 1: 156 (1977). —
-EXEMPLAR. (numera bl. tillf.) om exemplar av ngt (särsk. bok l. skrift) avsett att skänkas bort av upphovsmannen; särsk.: friexemplar. Ett ”födelsedagskväde” som, tryckt i 30 vänexemplar, likväl letat sig väg till pressen. NerAlleh. 17/2 1892, s. 2. Själfva Geijerstams vänexemplar af hans senare böcker fingo stå olästa i min bokhylla. Fröding Eftersk. 2: 140 (1910). —
-FALLEN, p. adj. (†) vänlös. VDAkt. 1674, nr 184. Det Fattiga, Fader- och Moderlösa, Wän- och Frändfaldne Prästehuset i Femsiö. VDAkt. 1733, nr 6 (1732). —
-FAST. (vän- 1681 osv. vänne- 1833) om person (äv. sinne l. karaktär o. d.): trofast i vänskap (jfr -god, -kär); äv. i överförd anv., om ngt som vittnar om sådan trofasthet. Verelius 293 (1681). Han war ganska wänfast och wille icke så lösligen öfvergifva sina förbindelser. Dalin Hist. III. 1: 396 (1761). Icke nögd at hafva visat et så vänfast bemötande .. sökte Hans Maj:t at genom en ännu närmare personlig bekantskap öfvertyga Kejsarinnan om sin vänskap. Kellgren (SVS) 5: 170 (1788). En ung student, som .. med sin vänfasta karaktär vann alla sina kamraters hjärtan. Wecksell SDikt. 297 (1861).
Avledn.: vänfasthet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara vänfast. Boëthius Sedol. 133 (1782). —
-FLITIG. (†) oförtröttlig l. vördsam ss. det anstår en vän, särsk. i överförd anv.; jfr flitig 1 b. De godhe och månge wänflijtige Correspondentier, som wij .. altijdh wenligast förnummitt. VDAkt. 1657, nr 306. —
-FLOCK. (vän- 1883 osv. vänne- 1795–1847) (numera bl. tillf.) vänkrets; äv. (mer l. mindre skämts.) om skara av vänner samlad vid visst tillfälle; jfr -skara. GFGyllenborg Vitt. 1: 101 (1795). Gustaf (III), liksom hans vänneflock, ansåg ädlingen Anckarström ha gått adelns ärende. BL 13: 282 (1847). Därpå följde det sista avskedstagandet av vänflocken under många handtryckningar och omfamningar. DN(A) 22/11 1924, s. 20. —
-FÖRBUND. (vän- 1822 osv. vänne- 1847–1848)
1) (numera mindre br.) till 1: vänskapsförbund (jfr förbund 4 c); förr äv. (i religiöst spr.) till 1 i α, om förbund (se d. o. 4 e α) mellan Gud o. människa. Gud är kärleken, som i himmelen uppskref trohetseden och för ewigheten knöt wänförbunden. Rogberg Pred. 2: 126 (1822). Han tackar dig den store döde / För mer än trettiårigt vänförbund. Böttiger 3: 192 (1858). Olsson Fröding 103 (1950).
2) till 1 j (o. 4), om förbund (se d. o. 6 b) (mellan vänner) för främjande av viss kulturyttring l. viss idé o. d.; jfr -förening. Mötte honom, i det vittra vänförbundet (dvs. Auroraförbundet), ej blott det varmaste erkännande af hans egenskaper. Atterbom Minnest. 2: 111 (1847). —
(1, 4) -FÖRENING. särsk. till 4: förening (se d. o. 7 c) för vänner av (främjande av) viss kulturverksamhet l. viss kulturyttring o. d. (äv. viss social verksamhet o. d.); jfr -förbund o. stöd-förening. GbgP 4/3 1871, s. 2. En stödjande vänförening har numera de flesta museer. DN(A) 20/11 1966, s. 21. —
-FÖRHÅLLANDE. vänskapsförhållande; särsk. i uttrycklig motsats till släktskaps- l. kärleksförhållande. PT 3/7 1844, s. 2. Ett personligt band, som genast knyter .. (Anna Maria Lenngrens o. Fredrika Bremers) minne närmare tillsammans, är bägges vänförhållande till Frans Michael Franzén. 3SAH 16: 85 (1901). Man ska (som sambor) ha ett parförhållande, ej syskon- eller vänförhållande. DN 19/9 2010, Bil. s. 5. —
-GNABB. (vän- 1714 osv. vänne- 1665–1807) (numera bl. tillf.) vänskapsgnabb. Wänegnabb warar intet länge. Grubb 880 (1665). —
-GOD. (†) vänfast; jfr god 16. Verelius 293 (1681). Konung Sigurd var .. fåordig och vanligen tvär, men likväl vängod och trofast. Bååth NordmSk. 142 (1895). —
-GÅVA. (vän- 1552 osv. vänna- 1522–1674. vänne- 1564–1862. väns- 1584–1744) [fsv. vina gava, vingava] gåva till vän l. ss. tecken på vänskap; äv. till 3: gåva ss. tecken på vänskap mellan (företrädare för) stater; jfr -skänk o. vänskaps-gåva. Verelius 293 (1681). En hjertlig tack för bref och andra vännegåfvor! Bremer Brev 4: 188 (1862). Hvarförutan Frankrike afstod åt Sverige ön Barthelemy såsom vängåfva. 2SAH 37: 294 (1863). särsk.
a) (†) eufemistiskt, om muta. Fryxell Ber. 14: 25 (1846). Fogdarne (visste) att göra sig goda inkomster genom att missbruka sin makt öfver bönderna; för s. k. vängåfvor läto de dessa sitta inne med utlagorna öfver tiden. Annerstedt UUH II. 1: 163 (1908).
b) i speciellare anv.
α) (förr) om gåva som friare gav brudens giftoman; jfr vänskaps-gåva slutet α. Strinnholm Hist. 2: 530 (1836). Fästegåvan till giftomannen, även kallad vängåva, .. är utan tvivel att uppfatta som rester av den köpeskilling, som brudgummen en gång haft att erlägga för sin brud. Fatab. 1969, s. 10.
β) (förr) om gåva som gavs utöver köpesumman vid köp av fastighet; jfr vänskaps-gåva slutet β. JönkTb. 108 (1522). Hade de opbur(i)t sextie (mark) fför huss oc iord, oc en gil koo oc 4 (mark) i vene gåffuo. UpplDomb. 7: 137 (1564).
γ) (†) om gottgörelse som vid förlikning ges till den som vållats skada l. dennes nära släktingar; jfr vänna-gift o. vänskaps-gåva slutet γ. The store wänsgåfuor, han then dödas slecht gifua skulle. VDBötB 1620, s. 539. VDAkt. 1760, nr 53. —
-KRETS. (vän- 1813 osv. vänne- 1852–1880) krets (se krets, sbst.1 9 b) av vänner; särsk. i förb. med adj.-attribut som anger vänkretsens omfattning l. grad av närhet l. förtrolighet; jfr -flock, -skara o. vänskaps-krets. Atterbom Lyr. 3: 51 (1813). Löjtnant Ehrenborg, som uti den franska hufvudstaden förvärfvat sig en stor vänkrets. SmålP 1890, nr 90, s. 2. (Finrummet) tas .. i anspråk för familjen och den närmare vänkretsen. Fatab. 1950, s. 92. —
-KRITIK. i fråga om konstnärliga alster, om kritik (se d. o. 1 b, 2 slutet) given av vän till konstnären; särsk. (o. i sht) om sådan kritik som är grundlöst positiv. GHT 17/6 1886, s. 2. Intet tal .. om vänkritik (skall) hindra mig från att .. tolka min beundran för det, som synes mig beundransvärdt i ett konstverk, äfven om det diktats eller målats af en vän. SvD(A) 1897, nr 158 A, s. 2. Det jämnmod, varmed han ibland tog även mycket löjlig vänkritik ad notam och rättade sig efter sådana ändringsförslag som kunde tänkas göra vad han skrivit mera njutbart för läsekretsen. OoB 1928, s. 245. —
-KÄNSLA. vänskapskänsla; i sht i pl. NerAlleh. 16/4 1881, s. 3. Attentatet var .. en följd av nedtrampade vänkänslor. Ahrenberg Männ. 2: 242 (1907). —
-KÄR. (vän- 1715 osv. vänne- 1697) som är mycket fäst vid l. visar sina vänner (stor) välvilja l. sympati; jfr kär II 2 o. -fast. Peringskiöld Hkr. 1: 42 (1697). Wikingarne, grymme emot fiender .. , voro emot sine egne vänkäre och trofaste. 2VittAH 11: 100 (1817, 1822).
Avledn.: vänkärhet, r. l. f. (numera bl. tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara vänkär. Düben Boileau Sat. 55 (1722). —
-KÄRLEK~20, äv.~02. (vän- 1815 osv. vänna- 1675) kärlek till l. mellan vänner. Preutz Kempis 363 (1675). Blodsband och enskild tillgifvenhet, slägtkärlek, vänkärlek, stridskamratskärlek. EGGeijer hos Blanck GeijerGötDiktn. 344 (1815). —
-KÖP. särsk. (numera mindre br.) köp till fördelaktigt pris (på grund av vänskap); jfr -pris. Warburg Ehrensvärd 232 (i handl. fr. 1789). Så utgjorde köpeskillingen i verkligheten inte mer än 36,666 rdr 32 skilling banco .. hvilket kunde anses vara vänköp för en egendom med bortåt 10,000 tunnland skogsmark. Adelsköld Dagsv. 1: 257 (1899). Östergren (1969). —
-LAG. (vän- 1844 osv. vänne- 1852–1972) särsk.: krets av vänner (som kommit samman i ett visst syfte l. för en viss verksamhet, särsk. sällskaplig l. festlig samvaro) (jfr lag, sbst.3 14); äv. närmande sig l. övergående i bet.: samvaro med vänner (jfr lag, sbst.3 13 c); jfr vänskaps-lag, sbst.2 Johansson HomOd. 11: 415 (1844). I vännelag var han en angenäm sällskapsmänniska. Samuelsson HALärovUpps. 521 (1952). Redan efter två månader har .. (konstnärernas) ateljé hunnit bli en liten samlingspunkt för ett kosmopolitiskt vänlag. DN(A) 9/6 1955, s. 13. —
(3) -LAND. (vän- 1866 osv. vänne- 1621–1914) land (se d. o. 3) som är välvilligt l. fredligt sinnat (i förhållande till annat land); särsk. om land som är i förbund med det egna landet under krig (motsatt: fiendeland). Hoo som röfwar eller stiäl någon Boskap eller annat slijkt i Wänneland .. eller och tager i fiende Land vthan förlof, straffes som för annat Råhn och Tiufwerij. Schmedeman Just. 207 (1621). Representanter från Kina och Vietnam, Tanzania, Zambia och andra vänländer. Jannes Möten 23 (1976). —
-LÖS. (vän- 1708 osv. vänna- 1645. vänne- c. 1680–1893) som saknar vän(ner); jfr -fallen. Prytz MBertilzdr C 2 a (1645). At then, som .. begynner råka i förackt och olycko, han blifwer strax wärn- och wännelös. Spegel Pass. 268 (c. 1680). —
(3) -ORT. om ort (se ort, sbst.1 II 2) i annat land med vilken en ort har vänskapligt utbyte (inom kultur l. utbildningsväsende l. föreningsliv o. d.) (via ömsesidiga besök l. gemensamma projekt o. d.). SvD(A) 26/10 1946, s. 12. Den 31 augusti är det återigen dags för skånsktysk fest i Staffanstorp, när gäster från Staffanstorps tyska vänort Grimmen kommer på besök. Sydsv. 15/8 2013, s. C13.
-rörelse. rörelse (se d. o. 8) med syfte att befrämja (uppkomst av) vänorter. Den nordiska vänortsrörelsen, vilken betecknades som en betydelsefull form av konkret nordisk samverkan. DN(A) 14/8 1946, s. 13.
-PAR. (vän- 1877 osv. vänne- 1847–1854. vänner- 1672) om två personer som har en (nära) vänskapsrelation med varandra; äv. om par (se par, sbst.1 1 a α, b α) som ngn har en vänskapsrelation med. Hwar är nu thet Wenner-Paar / Orest ok Pilades? som i twå Brösten baar / Ett Hierta. Lucidor (SVS) 281 (1672; uppl. 1997). En ännu inte trettioårig kvinna tar med sig sin älskare och ett gift vänpar till den avlägsna kanadensiska sjö där hon har vuxit upp. SvD 28/10 1979, s. 8. —
-PORTRÄTT. om porträtt (se d. o. 1) utfört av en vän till den porträtterade; äv. om (ingående) skildring (i litteratur l. film o. d.) av ngns karaktär l. verksamhet l. liv utförd av en vän (jfr porträtt 2). Ett .. litet vänporträtt är det Robert Lundberg målat af grefve F. U. Wrangel. AB 1895, nr 86 A, s. 3. (Biografin) är ett vänporträtt utan idoliserande drag. SvD 28/10 2008, Kultur s. 9. —
-PRIS. vänskapspris; jfr -köp. Han fick allt för goda priser, emedan han .. erhöll .. (redskapen) hos wänner och bekanta ibland bönder, som kände Johan .. och gåfwo god wara för wänpris. Almqvist Grimst. 18 (1839). —
-SKARA. vänkrets; särsk. i förb. med adj.-attribut som anger vänkretsens omfattning; äv. om skara av vänner samlad vid visst tillfälle; jfr -flock. Vid den nyss öppnade grafven står en sörjande maka .. och den talrika vänskara, som han under sitt lif lyckats eröfra sig. AB 29/7 1865, s. 2. En vänskara helsade honom vid bangården med ljudeliga lefverop en lyckosam färd. DN 28/5 1878, s. 1. —
-SKILLNAD. (vän- 1807. vänne- 1665) (†) skilsmässa (se d. o. 6 a) l. osämja mellan vänner; jfr skillnad 10, 12. Wäneskilnad är altijdh swår. Grubb 880 (1665). Baktal gör wän-skilnad. Rhodin Ordspr. 6 (1807). —
-SKÄNK. (vän- 1818 osv. vänne- 1665–1833) (numera bl. tillf.) vängåva; jfr skänk, sbst.2 2. Grubb 825 (1665). —
-STYCKE. (vän- 1612–1885. väns- 1607) (†) om handling l. gärning l. tjänst som ngn utför för en vän l. ss. tecken på vänskap; jfr stycke 6 o. -tjänst o. vänskaps-stycke. Chesnecopherus Skäl Pp 3 b (1607). Ett vänstycke .. erinrar jag mig ännu af hans hand. Det var när jag skulle skrifva min första chria som han kom mig till hjelp. Ahnfelt StudM 1: 48 (1857). Ahlman o. Forsman (1885). —
-SÄLL. (vän- 1681 osv. vänna- 1664–1716. vänne- 1643–1680) [fsv. vina säl; i nysv. sannol. upptaget ss. litterärt lån från fsv. l. isl. vinsæll] väl försedd med vänner (o. därigm lyckligt lottad); äv. omtyckt; äv. i fråga om ngns förhållande till sina vänner närmande sig bet. dels: sällskaplig, dels: hängiven l. trogen, dels: mild l. vänlig l. kärleksfull; äv. i överförd anv., om ngt som vittnar om l. kännetecknas av vänsällhet; jfr säll, adj. 6. Stiernhielm Fateb. E 2 b (1643). Han war så wensäll eller lycklig af wenner, at alla önskade honom gott. Björner Fridth. 2 (1737). Så berättas om Knut Swensson, att han war wänsäll i Swerige och Skåne, men af Jutarne icke särdeles afhållen. Afzelius Sag. 2: 118 (1840). Och steg du in uti en fornsvensk hydda, / En vänsäll helsning dig till mötes gick. Nybom SDikt. 1: 189 (1844, 1880). Från Aquitaniens slätt till Rhen gifs ej en herre / så vänsällt mild som han jemväl emot de smärre. Bäckström Rol. 7 (1876). I sitt hvardagslif var Norman ständigt den vänsälle; han älskade att sitta i vänners lag. Hellander Teaterorig. 158 (1900). Han var .. en vänsäll och trogen kamrat, vars förståelse, vidsynthet och värme var en källa till styrka för vänner när de behövde stöd i livets skiftande situationer. SvD 19/3 2008, s. 30.
Avledn.: vänsällhet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara vänsäll. Sverge hade före .. (Birger jarl) egt många stora och ädla regenter, berömda genom bragder, genom vänsällhet och fromhet. AB 21/10 1854, s. 1. I denna vänsällhet låg mera än välviljan mot vänner, den var en välvilja mot alla. Lindgren Stormän 31 (1894). —
-SÄMJA. [fsv. vinsämia] (numera bl. tillf.) sämja (se sämja, sbst.1 2) mellan vänner; jfr vänskap 1 d. UpplDomb. 5: 223 (1599). Vin och vän-sämja / Vi skull’ befrämja, / Vinet har vår vänskap födt. Bellman (BellmS) 15: Komment. 405 (c. 1768). —
-TJÄNST. (vän- 1787 osv. väns- 1824–1848) [fsv. vina thiänist] tjänst (se d. o. 5) som ngn gör en vän l. ss. tecken på vänskap (jfr -stycke o. vänskaps-tjänst); äv. dels eufemistiskt, om tjänst som görs i gengäld för muta, dels om organiserat o. ideellt arbete där ngn fungerar som sällskap l. stöd till gamla l. ensamma (jfr tjänst 3). Han hoppades att du ville anse hans lån blott som en väntjenst, och ej en affaire att profitera på. Kellgren (SVS) 6: 162 (1787). Vi ha lämpliga fredsdomare .. som göra oss små väntjenster för en billig penning. Callerholm Stowe 82 (1852). Väntjänsten (i Röda korsets regi) innebär, att kvinnor .. utnämns till ”vänner” och .. gör sig bekanta med .. ensamboende, kontaktbehövande pensionärer. ÖgCorr. 28/4 1966, s. 10. —
-TJÄNSTLIG, äv. -TJÄNSTELIG, adj.; adv. -en. (†) särsk. överfört, om begäran (se d. o. 2) o. d.: vänskapsfullt tjänstaktig l. underdånig. Hwarföre wij wän-tienstligen .. på eders wäldragande kallz och Ämbetz wägna anmodhe, att (osv.). VDAkt. 1651, nr 213. Denna wår Endrächtelige .. Wäntiänstelige begiäran. VDAkt. 1661, nr 326. —
-VAL. (vän- 1943 osv. vänne- 1698–1773) (numera bl. tillf.) val av vän(ner); äv. till 2: val av partner. Brobergen 63 (1698, 1708). (Om makan) Med andra kärlek öfwar; / Si, då bestrider jag / Et obeständigt Wänne-wal, / Och ökar blott mitt hjerte-qwal. Weise 2: 15 (1771). (Gunnar på Lidarände) var den mest höviske av män, modig, givmild och lugn, vänfast och noga i vänval. Alving IslSag. 4: 46 (1943). —
-VILLIG. (†) vänskapsfullt tjänstvillig; äv. i överförd anv., om ngt sakligt. Lucidor (SVS) 316 (1673; uppl. 1997). Förblijfver högärade gode herrar eder tienst och wänwillige Magnus Gabriel De la Gardie. Annerstedt UUH Bih. 2: 230 (i handl. fr. 1684). Hr Ammiralens skrifvellse .. är mig .. vähl öfverlefvererat, hvarpå fölljande länder till vänvilligt svahr. HFinlÖ 212 (1711).
B (†): VÄNNA-GIFT. [fsv. vinagipt] särsk.: vänskapsgåva (se d. o. slutet γ); jfr gift, sbst.1 2. Kan lagen dömma henne allena til fulla bötter, så må konungzsaken så väl utleggias som venagiftten. OxBr. 12: 150 (1612). —
-GÅVA, -KÄRLEK, -LÖS, -SÄLL, se A.
C (†): VÄNNE-BESÖK, -FAST, -FLOCK, -FÖRBUND, -GNABB, -GÅVA, -KRETS, -KÄR, -LAG, -LAND, -LÖS, -PAR, -SKILLNAD, -SKÄNK, -SÄLL, -VAL, se A.
D (†): VÄNNER-PAR, se A.
E (†): VÄNS-GÅVA, -STYCKE, -TJÄNST, se A. —
-VÄN. vän(ner)s vän; i sht i pl., särsk. i förb. med vänner. Ther så är, at E. K. M. någhot wåldsamligen eller fiendtligen achter emoot oss .. företagha .. , Tå wele wij sökia Wänners och Wänswänners hielp. Chesnecopherus Skäl Mmm 1 a (1607). Porthan BrCalonius 91 (1794).
1) till 1: kvinnlig vän; numera i sht om sådan i förhållande till annan kvinna. Hon hade tagit med sig en väninna, och dröjt hos henne några minuter. Bodell Meissner Nötsk. 27 (1797). Det värde han gaf mig såsom Kernells väninna. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 3: 190 (1825). (Jag kunde inte) bli hans vän .. bara hans väninna … Hör du hvilken otäck klang det ordet har: hans väninna! Der klibbar skam och misstankar vid det! Benedictsson Ber. 242 (1888); jfr 2. Jag och mina två närmaste väninnor, amerikanska feminister, svor dyrt och heligt att vi inte skulle ha det konventionella äktenskapet som ideal. Livet40Ocens. 78 (2009). jfr res-, skalde-väninna.
2) (numera bl. mera tillf.) till 2: flickvän; älskarinna. Dalin (1855). Bygdens unga karlar begifva sig då .. (till fäbodvallen) för att hälsa på en syster eller en väninna. LbFolksk. 329 (1899).
3) (numera föga br.) till 4: kvinnlig anhängare l. förespråkare (av ngt). En stor väninna af romantiska öfverraskningar. Atterbom Minn. 616 (1819). jfr sol-väninna. —
VÄNLIG, se d. o. —
VÄNSAM, adj. [jfr ä. t. freundsam] (numera mindre br.) vänskaplig. Grebst Grängesbg 20 (1908). Fast man är så prat- och vänsam. Ferlin KulörtLykt. 13 (1944). —
VÄNSKAP, se d. o.
Spalt V 2108 band 38, 2019