| Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(1) -BÄNDA, -ning. medelst bändande böja l. kröka l. föra ut (ngt), bända ut (se bända, v.1 särsk. förb.). Om tapphålet skulle huggas aldeles wid yttersta kanten .. så skulle al styrka at emotstå utbändningen bero på den dymling, som går igenom tappen ock biälkan. VetAH 1740, s. 449. —
(2, 3, 6 a) -BÄRA, -ing, -ning; -are (se d. o.). bära ut (ngt); förr äv.: sprida ut (ngt, särsk. rykte l. hemlighet) (jfr bära ut 1 b). Ath the vthbåro på gatunar siwka menniskior, och ladhe them j sängar och på bårar. Apg. 5: 15 (NT 1526). Att han var för mycket min vän att utbära allt, vad han därom hörde. 3SAH LII. 2: 337 (1788). jfr brev-, post-utbärning.
Ssg: utbärings- l. utbärnings-tur. tur (se tur, sbst.1 2) för utbärning (av post). Lo-Johansson Kungsg. 145 (1935). —
(2, 3) -BÄRARE, m.//ig. [till -bära] person som (yrkesmässigt) bär ut ngt (i sht post l. tidningar). Heinrich (1814). jfr telegram-utbärare. —
(9) -BÄTTRA, -ing. (numera bl. tillf.) bringa (ngt l. ngn) i bättre skick l. tillstånd; (ånyo) laga brister, reparera; förstärka; förbättra; jfr bättra I 1. (För) Lijberis kläder .. uttaget att vttbättra dem medh. KlädkamRSthm 1629 A, s. 24 b. Ett gammalt plank .. mädh gallerwärckie uthbättrat. Ambrosiani DokumPprsbr. 11 (i handl. fr. 1673). (Bröstvärnet) blef altid om natten uthbättrat wad om dagen kullskiöts. KKD 8: 31 (c. 1710). 2ne Kiökz Bord äro utbättrade med tiocka Ekeplankor. HovförtärSthm 1727, s. 2719. Fäldtskridten är med afseende på hästens utbättring af föga användbarhet på ridhusets plan. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 16 (1836). —
(1) -BÖJA, -ning. komma (ngt) att i en båge l. vinkel kröka l. böja sig l. bukta ut l. utåt (från l. mot ngt); äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: utåtböjd; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: rundning (se d. o. 3), utbuktning o. d.; äv.: räta ut (ngt böjt). (Ring) medh een Diemant och utbögdt arbete. BoupptSthm 1671, s. 117 (1670). Rund utböjning, såsom en kula utan på. Möller 1: 376 (1745). En gång, då han skodde sina hästar .. ville en sko icke passa, emedan han var för liten .. hvarpå .. (hustrun), med blotta händerna, utböjde honom till behörig vidd. Rääf Ydre 1: 55 (1856). Derefter låter man hela kroppstyngden hvila på (räv)saxen, som nu helt och hållet utböjes genom en hand och ett knä på hvardera bygeln. Hahr HbJäg. 172 (1865). Vid ändan af kanalen .. utböjer sig den del deraf, som bildar den öfre väggen, till en gaffel. TT 1874, s. 15. särsk. herald. i uttr. utböjt kors, kors med utsvängda armar, mantuanskt kors. Uggla Herald. 64 (1746).
Spalt U 957 band 36, 2012