Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPPSLUPPEN up3~slup2en l. up4slup1en, p. adj. -et, -na; -nare. adv. -ET. Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av p. pf. UPPSLUPPEN se UPP-SLIPPA.
om person: som är lössläppt, uppspelt, ytterst munter l. glad; äv. o. i sht i överförd anv. om ngt sakligt. De är uppsluppna och pratar högljutt. En uppsluppen stämning. JönkBl. 1852, nr 73, s. 2. Ett äkta fransyskt lustspel af det uppsluppnaste slaget. SöndN 1862, nr 23, s. 2. Barnens glada, uppsluppna lekar. Idun 1888, s. 166. Det var något märkvärdigt att denne tystlåtne korpral .. visade ett så strålande uppsluppet humör. Beijer BritaGrossh. 348 (1940). Trots .. pessimism har brevet dock en glättig, uppsluppen, smått raljant ton. SvLittTidskr. 1960, s. 162.
Spalt U 671 band 36, 2011