Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TOBIS tω4bis, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. TOBBIS, m. l. r.
zool. om benfisk hörande till familjen Ammodytidae av överfamiljen slemartade fiskar; särsk. om arten Ammodytes tobianus Lin. (äv. benämnd A. lancea Cuv.), kusttobis; ofta koll. l. ss. ämnesnamn; jfr GRÖNING 2, SANDÅL. 1 Tunna torr Tobis. Stiernman Com. 3: 423 (1666; läst i orig.). En slags små fisk, kallad Tobbis, finnes .. på Östra sidan (av Öland), föga mer än en finger lång. Åhstrand Öl. 61 (1768). Tobisen synes vintertiden uppehålla sig på betydligt djup. Nilsson Fauna 4: 658 (1855). En lång, smal, silverglittrande fisk, som föreföll vara en tobis. FoFl. 1954, s. 92. Tobis är mat för sjöfågel och andra fiskar. Försvinner tobisen kan det få svåra miljökonsekvenser. GbgP 21 ⁄ 12 1997, s. 34. — jfr BLÅ-, SAND-, SLÄT-TOBIS.
-FISK. zool. sammanfattande, om fisk tillhörande familjen Ammodytidae, tobis; vanl. i pl., om denna familj. Nilsson Fauna 4: 653 (1855). Tobisfiskar .. omfattar 18 arter, alla marina på grunt vatten på norra halvklotet. NE (1995). —
-GRISSLA. zool. om den till familjen alkor hörande fågeln Cepphus grylle (Lin.); jfr grissla, sbst.2, o. grylle, sbst.2, iste, sill-knipa, sjö-orre 2, tejst. Ström SvFogl. 83 (1839). Tobisgrisslan är en synnerligt vacker fågel med sin kolsvarta fjäderdräkt. TurÅ 1905, s. 106. —
-KUNG. zool. fisken Hyperoplus lanceolatus Le Sauv. (jfr rännare 7 a); förr äv. om (större exemplar av) fisken Ammodytes tobianus Lin., kusttobis. Hvit-Tobis (Ammodytes Tobianus Lin.) .. Synonymi: .. Den utvuxna kallas Tobiskung. Nilsson Fauna 4: 654 (1855). Vi (har) fått en stor fångst såväl av den vanliga tobisen som av dess större släkting tobiskungen. FoFl. 1951, s. 143. Tobiskung, Hyperoplus lanceolatus, art i familjen tobisfiskar. Den finns på grunt vatten i n.ö. Atlanten. NE (1995). —
-NOT. finmaskig not (se not, sbst.1 1) avsedd för l. använd vid fiske av tobis. Tobisnoten fingo wi .. se, som bestod af et buldans lakan. Linné Öl. 86 (1745). Notar med fina maskor, kallade Tobisnotar, hvilka dragas mot den långsluttande stranden. Nilsson Fauna 4: 659 (1855).
Spalt T 1861 band 34, 2005