| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYNKRON syŋkrå4n, äv. syn-, adj.; adv. -T.
(i fackspr., i sht tekn.) samtidig (se d. o. 2); i tid samordnad; liktidig (se d. o. 1, 2); särsk. i fråga om två (l. flera) samverkande faktorer, i sht i fråga om elektrisk växelströmsmaskin, betecknande att dess varvtal är direkt proportionellt mot periodtalet, som är i fas (se FAS, sbst.3 4 slutet). Florman Anat. 2: 182 (1830). Nålen skulle kunna fås att rotera inuti ringen, om vexlingen i strömmen inträffade för hvarje gång magnetnålens ändar passerade ett polställe, d. v. s. om nålen rörde sig synchront med den maskin, som alstrar strömmen. TT 1892, s. 191. Apparaten (för elektrisk telefotografering) .. består .. af två absolut synkront gående cylindrar, d. v. s. två cylindrar, som vrida sig absolut lika och lika fort. LD 1905, nr 255, s. 4. Det (är) mycket osannolikt, att istiden — äfven om denna varit synkron öfver hela jorden — allestädes utmärkts genom stor nederbörd. Ymer 1918, s. 172. Synkron upptagning av bild och ljud, exempelvis vid filmning av talande människor. Förberg SäljFilm 97 (1946). Andersson VarfBlom. 82 (1947; i pl., om ur). Synkron överföring .. (dvs.) dataöverföring i vilken de signaler som representerar de överförda bitarna både sänds och tas emot i en viss, given takt. TNCPubl. 82: 117 (1984). —
-KONDENSATOR. tekn. synkronmotor som, med nätanslutning, arbetar i tomgång för faskompensering o. spänningsreglering. IngHb. 3: 214 (1949). BonnierLex. (1966). —
-MASKIN. tekn. växelströmsmaskin vars varvtal stämmer exakt med det roterande magnetiska fältets; jfr -kondensator, -motor. Vanligen äro växelströmsgeneratorerna synkronmaskiner och växelströmsmotorerna asynkronmaskiner. Traneus Elektr. 25 (1922). BonnierLex. (1966). —
-MOTOR. tekn. ss. motor använd synkronmaskin. TT 1899, M. s. 44. Synkronmotor .. (dvs.) Växelströmsmotor, som endast kan rotera med en hastighet, som står i visst förhållande till den påförda växelspänningens frekvens. Radiolex. (1952). Synkronmotor för växelström. SAOL (1986). —
-UR. [jfr t. synchronuhr, eng. synchronous clock] (i fackspr.) ur för exakt tidgivning, drivet av en liten synkronmotor kopplad till det elektriska växelströmsnätet. SvD(A) 24 ⁄ 1 1934, s. 3. Mera avancerade typer av .. tidströmbrytare består av ett synkronur med flera kontaktdon för in- och urkoppling. Sundblad o. Jacobsson Elkunsk. 83 (1976). —
-UTLÖSARE. fotogr. på kamera: blixtutlösare så konstruerad att ljuset faller på motivet samtidigt som slutaren öppnas. GrafUppslB (1951). Englund EngSvFotogrLex. 42 (1955). —
-VÄXELLÅDA. (i ä. fackspr.) i motorfordon: växellåda vars kopplingselement automatiskt ges enhetlig hastighet innan de griper in. SvTeknFHb. 65: 40 (1939). —
-VÄXLING. (i ä. fackspr.) i fråga om motorfordon: växling som sker med synkronväxellåda. Till körkomforten bidrager .. centrerad styrning, synkronväxling. IdrBl. 1935, nr 33, s. 12. —
Spalt S 15662 band 33, 2000