Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STATIST statis4t, sbst.2, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
(i fackspr.) i fråga om teater l. film: person (skådespelare) med uppgift att spela en stum biroll l. vara staffagefigur o. d. (t. ex. i masscener); jfr FIGURANT 2, KOMPARS. Pfeiffer (1837; på teater). Numera kallades han helt enkelt att vara statist i den ena operan efter den andra. Strindberg TjqvS 2: 142 (1886). I stället för att få roller fick Grip roa sig med att vara statist, att i kostympjäser framställa unga, vackra riddare, som skulle se prydliga ut, men icke hade ett ord att säga. Hellander Teaterorig. 126 (1900). Förberg SäljFilm 91 (1946; i fråga om film). — särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl., om person som befinner sig ngnstädes ss. mer l. mindre passiv deltagare (gm att vara tyst l. obemärkt o. d.) l. som spelar en underordnad l. obetydlig roll i något sammanhang. Statister på den politiska skådebanan. Odhner G3 1: 87 (1885). (Gudomen) Skade har .. en plats i den åt oss bevarade västnordiska mytvärlden, och det icke blott som statist. AntT XX. 4: 28 (1919). BonnierLM 1954, s. 664 (om personer i litterär skildring).
-FIGUR. figur (se d. o. 4) som spelar enbart en statistroll; särsk. oeg. l. bildl. (motsv. statist, sbst.2 slutet). (I) dikten Hymiskvida är Tyr en ren statistfigur. Landsm. 1911, s. 541. —
-ROLL. [jfr t. statistenrolle] roll (se roll, sbst.1 2) ss. l. för statist; äv. oeg. l. bildl. (motsv. statist, sbst.2 slutet). Strindberg Brev 6: 338 (1887). HT 1953, s. 299 (oeg.). —
-VÄG. särsk. i uttr. gå statistvägen, börja sin teater- l. filmkarriär gm att uppträda ss. statist. DN 10/9 1892, s. 2.
STATISTERI0104, sbst.2, n. [jfr d. statisteri] (numera bl. tillf.) särsk. med nedsättande bibet., om sådant skådespeleri som utmärkes av att många statister är med l. dominerar scenen o. d. GHT 1897, nr 14, s. 1.
Spalt S 11239 band 30, 1989