Publicerad 1986 Lämna synpunkter STAKERNAT l. STAKENAT (stakena’t WoJ), n.; best. -et. Ordformer (stake- (-ck-) 1889—1891. staker- 1788—1873) Etymologi [ombildning av nl. l. t. staggarnat (se STAG-GARNAT)] (†) = STAG-KARNAT. Widegren (1788). WoJ (1891). Spalt S 10831 band 30, 1986 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se