Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLOVENSK slove4nsk l. slω-, l. SLOVENISK -ve4nisk, adj.
som är sloven(er) l. slovener(na)s l. Sloveniens l. som härstammar från l. tillhör en sloven l. slovener(na) l. Slovenien l. som avser slovener(na) l. slovenernas språk o. dyl. l. som talas av slovener(na). Landsm. 1: 497 (1880). När för första gången en slovenisk skald införes i den svenska vitterheten, tror jag, att (osv.). Jensen Aškerc SlovBall. 5 (1901). Tillsammans med den slovenska språkgruppen, omkring 1 1/2 million människor, bilda de (dvs. den serbokroatiska o. bulgariska språkgruppen) den s. k. sydslaviska grenen av de slaviska folken. Agrell SlavMyt. 10 (1929). Den slovenska folkdiktningen är rik, ehuru den varken kvalitativt el. kvantitativt kan mäta sig med den serbokroatiska. 2SvUppslB 26: 686 (1953).
2) [jfr t. slowenisch] slovenernas språk, slovenskt språk, det slovenska språket. Läffler Kons. 11 (1872).
Spalt S 6755 band 27, 1977