Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SFINKTER sviŋ4kter, äv. sf-, r. l. m.; best. -n (Strindberg GötR 232 (1904) osv.), i best. anv. äv. utan slutart. (GT 1788, nr 34, s. 2); pl. -trar.
anat. (slutande l. förträngande l. sammandragande) ringmuskel kring vissa mynningar i kroppen (t. ex. pupillen, munnen l. ändtarmens mynning); ringformig slutmuskel; särsk. (i inskränktare anv.) om ändtarmens slutmuskel. GT 1788, nr 34, s. 2 (om ändtarmens slutmuskel). De minsta s. k. springmaskarna .. vandra ned i ändtarmen och ut genom sfinktern (slutmuskeln) och förorsaka då klåda i stolgången. 2NF 17: 1172 (1912). Wernstedt (1935).
-MUSKULATUR. (muskulatur som bildar en) sfinkter. NordMed. 1944, s. 1186 (för urinblåsans tömning). —
-SYSTEM. av två l. flera sfinktrar bestående muskelsystem utgörande slutnings- o. öppningsmekanism för vissa öppningar i kroppen. NordMed. 1944, s. 1179 (för urinblåsans tömning).
Spalt S 2071 band 25, 1967