| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SEKUNDÄR sek1undä4r l. se1-, l. -æ4r, förr äv. SEKONDÄR, adj. -are (gradf. dock bl. tillf.). adv. -T.
(ofta med fackspråklig prägel)
1) som kommer i andra rummet (l. i ett senare rum) i en viss ordnings- l. tidsföljd; som utgör l. hör till det andra stadiet (l. ett senare stadium) i ngts utveckling, som utgör en vidareutveckling av ngt; som är betingad av l. har sitt upphov l. sin orsak i l. är en följd av ngt förut förefintligt, icke ursprunglig; som (bl.) indirekt (gm mellanled) är förbunden med l. härstammar från ngt, andrahands-; i vissa fall liktydigt med: härledd, indirekt; särsk. motsatt: primär (se d. o. 2). Sekundära interjektioner (språkv.), interjektioner som utgöras av vanligt språkmaterial (ord, fraser, satser) som först efter en semantisk utveckling fått interjektionell funktion. MinnSvNH Bih. 2: 80 (1808). Bergshöjder, som nedstiga från secundära fjällryggar eller utgreningar från stora gränsfjällen. VetAH 1818, s. 127. (Sjönamnet) Flen .. är möjligen sekundärt i förhållande till gårdnamnet. Landsm. XX. 1: 130 (1903). Gyldéns docentafhandling .. saknade, hopkommen efter sekundära källor, all själfständighet. Söderhjelm Runebg 1: 225 (1904). De sekundära strålningar, som alstras, då strålarna från ett röntgenrör träffa en kropp. TMatFysKemi 1918—19, s. 73. (Luften) är .. (enligt Stiernhielm) ej ett ursprungligt element, som jord och vatten, utan sekundärt, framgånget ur eldens och de ursprungliga elementens äktenskap. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 360. Det vore i sig självt icke omöjligt, att ”urskidan” och ”ursnöskon” från början .. tjänat till att hålla .. (människan) uppe i kärr och sumpmarker i trakter, där ingen snö var känd, och att de först senare och sekundärt kommit till användning i snö. PåSkid. 1928, s. 8. — särsk.
a) pedag. om undervisning o. d.: som meddelas på ett mellanstadium mellan bottenskola o. universitet o. dyl. o. som bygger på bottenskolans förberedande, elementära undervisning o. avser att bibringa högre kunskaper än denna; numera nästan bl. i skildring av äldre l. utländska förh.; jfr PRIMÄR 2 a. SvFlicksk. 261 (1888; om amerikanska förh.). Icke blott den s. k. sekundära utan äfven den s. k. primära undervisningen utgjorde föremål för .. (Uppsala mötes) omsorg. Lundström LPGothus 1—2: 48 (1893). PedT 1897, s. 18 (om engelska förh.). 2NF (1916).
b) (numera föga br.) astron. om himlakropp: som rör sig omkring en planet ss. centrum; jfr PRIMÄR 2 b o. SEKUND-PLANET. Selander ÅrsbVetA 1837 —41, s. 31.
c) fys. om elektrisk ström: vars uppkomst är betingad av en primär (se d. o. 2 c) ström; äv. om strömkrets, ledare o. d.: som för sådan ström. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 110. Fock 1Fys. 565 (1855; om ledare). Man kallar den gifna strömmen i A för hufvudströmmen eller den primära strömmen och den erhållna strömmen i B för en induktionsström (elektroinduktionsström) eller en sekundär ström. Moll Fys. 3: 91 (1899). TeknOrdb. 1154 (1951).
d) kem. om kolatom: som binder två andra kolatomer; om derivat av kolväte (t. ex. alkohol): vari substituenten är bunden vid en sådan kolatom; jfr PRIMÄR 2 d. Blomstrand OrgKemi 11 (1877; om alkohol). En kolatom kallas alltefter det antal andra kolatomer, som den binder, för primär, sekundär, tertiär eller kvartär. Smith OrgKemi 25 (1938).
e) med. om sjukdom l. sjukdomstillstånd o. d.: som utgör en vidareutveckling l. ett nytt skede av en sjukdom l. som uppkommit ss. en följd av ett annat (tidigare) sjukdomstillstånd; jfr PRIMÄR 2 e. Sekundär syfilis. TLäk. 1832, s. 40. Sekundära tuberkulösa fenomen äro .. sådana, som uppkommit genom spridning av tuberkulös smitta från primärhärdarna i lungan eller lungrotskörtlarna förmedelst blod- eller lymfbanorna. Jundell Barn. 2: 289 (1927).
f) filos. om kvalitet: som icke tillkommer ett ting i sig självt utan är beroende av tingets förhållande till ett medvetande; jfr PRIMÄR 2 g. 2NF 16: 946 (1911). Marc-Wogau FilDiskuss. 44 (1955).
g) (i fackspr.) om könskaraktär: som icke direkt hänför sig till könsorganens olika byggnad; jfr PRIMÄR 2 h. Skägget hör till de s. k. sekundära könskaraktärerna. Öhrvall RudOrg. 15 (1906).
h) sociol. om social grupp (t. ex. ett bolag l. politiskt parti): som bildas för bestämda ändamål o. sammanhålles av mera formella, medvetna band mellan individerna; jfr PRIMÄR 2 j. 2SvUppslB (1953).
i) med. om (sår)läkning: som innebär att en av skada l. infektion förorsakad substansförlust ersättes med granulationsvävnad; jfr PRIMÄR 2 k. SvUppslB 27: 183 (1936).
j) (numera knappast br.) geol. om bergart o. d.: som bildats av sedimentärt material uppkommet gm nedbrytning av andra bergarter; förr äv.: mesozoisk. Stiernstolpe Cuv. 19 (1821). Geologerna begagna för närvarande benämningen ”sekundär formation”, som förr hade en vidsträcktare bemärkelse, om de formationer, som äro belägna emellan den permiska perioden .. och kritformationens utgång. Hammargren Jordkl. 54 (1854). Cannelin (1939).
k) ekon. om säkerhet l. kredit l. lån: som utgöres av inteckningar med förmånsrätt närmast efter de för ett primärlån pantsatta resp. som lämnas mot sådan säkerhet. Lånenämnden för sekundär jordbrukskredit. SvStatskal. 1936, s. 771. Sekundär säkerhet. SvBanklex. 484 (1942).
2) som (i förhållande till ngt annat) är av underordnad betydelse l. vikt l. som i betydelse l. vikt o. d. kommer i andra rummet l. i andra hand, andrarangs-, andrahands-, underordnad; ss. adv.: i andra hand; motsatt: primär (se d. o. 3). Att alltid låta känslorna och förhoppningarna blifva sekondära i förhållande till pligten. Blanche Tafl. 456 (1845). (Kommittén för utredning av frågan angående obligatorisk undervisning för dövstumma) anser yrkesbildningen vara för döfstummeskolan endast en sekundär uppgift. BetDöfstUnd. 1878, s. 21. Produktionen är (enligt fascismen) endast sekundärt ett individernas intresse, primärt är den en statsangelägenhet. NordT 1931, s. 388. Då visningen (av reklamfilmen) måste anses vara det primära ur reklamsynpunkt och produktionen det sekundära, börja vi med de olika sätt, på vilka filmer för kommersiellt bruk kunna visas. Förberg SäljFilm 38 (1946). — särsk. (†) allmännare, utan klart framträdande tanke på jämförelse med visst annat föremål l. viss annan företeelse: som är av lägre klass l. rang, andra klassens, mindre betydande l. framstående l. framträdande, underordnad, lägre o. d. Man ville sätta Stats Sekreterareämbetet på en mera secondaire fot. Hochschild Mem. 3: 11 (1792; rättat efter hskr.). Alla de tusentals secundära kompositörer, .. som .. icke förmådde nå musikens rätta hufvudmål (melodi och harmoni i förening). DA 1839, nr 284, s. 2. Ljuden uti främre stafvelsen (i sådana ord som klingklang, pingpang m. fl.) .. synas innehålla en sekondär, svagare potens. Rydqvist SSL 1: 145 (1850).
-AXEL. tekn. axel som drives av en huvudaxel (t. ex. medelst en kuggväxel). Nerén HbAut. 2: Pl. XVIII (1912). —
(1, 2) -BANA. [jfr t. sekundärbahn] järnv. järnväg som är enklare byggd o. avsedd för mindre trafik än (o. tillhör klassen närmast under) huvud- l. stambana; jfr bi-bana 2. TT 1871, s. 3. —
-BARK. (numera mindre br.) = inner-bark; jfr primär 2 f o. bast, sbst.1 I 1. NF 1: 1559 (1876). SAOB I 694 (1933). —
-BELYSNING. om naturlig belysning från ett fönster o. d. som icke direkt vetter ut mot det fria, indirekt belysning. HemSv. 1936, s. 501. —
-BILDNING. språkv. konkret: sekundär bildning (se d. o. 3 d slutet). Hellquist NordNomBildn. 37 (1890). —
-BLÄNDARE. (i fackspr.) vid röntgenfotografering använd bländare (vanl. bestående av fina galler av bly) som man i avsikt att eliminera sekundärstrålningen placerar mellan det avbildade föremålet o. kassetten l. röntgenskärmen. 2NF 38: 142 (1925). —
-ELEKTRON. [jfr t. sekundärelektron] fys. elektron som frigöres när en elektron l. en jon med tillräcklig hastighet infaller mot en kropp; jfr -emission. RadioteknOrdl. 11 (1944). —
-ELEMENT. [jfr t. sekundärelement] särsk. el.-tekn. till 1 c: element (se d. o. 5 a) som kan användas ss. strömkälla först efter uppladdning från annan strömkälla (numera oftast kallat ackumulator). 2UB 3: 96 (1896). 2SvUppslB 11: 221 (1949). —
-EMISSION. [jfr t. sekundäremission] fys. om det förhållandet att en elektron vilken med tillräcklig hastighet infaller mot en kropp därur frigör en l. flera elektroner; jfr -elektron. OrdbFjärrförb. 55 (1940). —
-FILTER l. -FILTRUM. (i fackspr.)
2) vid röntgenfotografering använt filter (vanl. av papper) som man i avsikt att eliminera sekundärstrålningen placerar under filter av metall; jfr -bländare. 2NF 22: 882 (1915). —
-FÄRG. (i fackspr.) färg som uppstår gm blandning av grundfärger, blandfärg, sammansatt färg. Som bekant uppdelar man färgerna i de tre grundfärgerna rött, gult och blått och de tre sekundärfärgerna grönt, orange och violett. NordBoktrK 1910, s. 341. —
-HAMN. sjöv. hamn för vilken tidvattensuppgifter meddelas endast i förhållande till motsvarande data för standardhamn. SohlmanSjölex. (1955). —
-HYF. [jfr t. sekundärhyphe] bot. hyf (hos lav) som utvecklats ur celler i en primär hyf. BotN 1877, s. 115. —
-INDUSTRI. industri som framställer produkter ur förädlad råvara; stundom äv.: industri utövad med maskiner o. d. framställda i annan industri. Steffen LönsystH 2: 115 (1899). SvGeogrÅb. 1946, s. 136. —
-INFEKTION. [jfr t. sekundärinfektion] med. om infektion som tillkommer någon tid efter en primär skada (t. ex. sårskada) l. efter det ngn insjuknat i en sjukdom. 2NF 12: 606 (1909). —
-KOMMUN. kam. kommunal enhet som innesluter flera primärkommuners områden (t. ex. landstingsområde, tingslag, kyrklig samfällighet). Hagman Kommunallag. 1: 10 (1926). —
(1 c) -KRETS. [jfr t. sekundärkreis] el.-tekn. strömkrets (induktivt) kopplad till primär strömkrets (o. genomfluten av sekundärström). Erix 51 (1923). —
(1 c) -LEDARE. el.-tekn. ledare (se d. o. 12) genom vilken sekundärström går. Fock 1Fys. 627 (1855). —
(1 c) -LEDNING. [jfr t. sekundärleitung] el.-tekn. ledning (se ledning, sbst.2 2 b) genom vilken sekundärström går. 2UB 3: 83 (1896). —
(1 c) -LINDNING. [jfr t. sekundärwicklung] el.-tekn. lindning som genomflytes av sekundärström. TT 1895, M. s. 44. —
-LJUS. ljus som erhålles gm sekundärbelysning l. från en l. flera sekundära ljuskällor; äv. om röntgensekundärstrålning. 2NF 38: 142 (1925; om röntgensekundärstrålning). LAHT 1931, s. 734. IllSvOrdb. (1955). —
-LUFT. [jfr t. sekundärluft] tekn. vid gaseldning: luft som tillföres för gasens förbränning. Sthm 2: 360 (1897). —
(1 k) -LÅN. ekon. fastighetslån för vilket säkerheten utgöres av inteckningar med förmånsrätt närmast efter de för primärlånet pantsatta. SvD(A) 1926, nr 8, s. 3.
-MOTOR. tekn. motor (särsk. elektrisk motor) som mottager energi från en primärmotor (o. omvandlar denna energi till mekanisk energi). 2UB 2: 483 (1901). —
-NERV. [jfr t. sekundärnerv] bot. nerv (se d. o. 4) av andra ordningen, sidonerv; jfr sekundar-nerv. Wikström ÅrsbVetA 1852, s. 74. —
-NEUTRON. fys. neutron som uppstår vid klyvning av uran l. annat klyvbart ämne. BokNat. Mater. 96 (1953). —
-NÄT. järnv. järnvägsnät som utgöres av sekundärbanor. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 5 b, s. 46. —
-SIDA. el.-tekn. om den sida av en elektrisk transformator l. omformare l. dyl. ur vilken den elektriska energien uttages. LD 1909, nr 162, s. 2. —
-SJUKHUS~02 l. ~20. (i fackspr.) (mental)sjukhus som saknar eget upptagningsområde l. till vilket patienter hänvisas från annat (mental)sjukhus. SFS 1929, s. 840. —
(1 a) -SKOLA. [jfr t. sekundärschule] pedag. skola som meddelar sekundär undervisning; numera nästan bl. i skildring av äldre l. utländska förh.; jfr sekundar-skola. Järta 2: 553 (1846). Skolor af denna art (dvs. de forna klosterskolorna, domkyrkoskolorna o. stadsskolorna samt de nuvarande allmänna läroverken) plägar man beteckna med det sammanfattande namnet sekundärskolor. Lagerstedt SvUppfH 8 (1903). TSvLärov. 1944, s. 391 (om engelska förh.). —
-SPRÄNGÄMNE~020. tekn. om trögare sprängämne (t. ex. dynamit l. trotyl) som bringas att detonera gm antändning av ett lättare sprängämne med jämförelsevis hög detonationshastighet (ett initialsprängämne). 2SvUppslB 9: 16 (1948). —
-SPÄNNING. [jfr t. sekundärspannung] el.-tekn. spänning på sekundärsidan (hos en elektrisk transformator o. d.). TT 1896, M. s. 115. —
-STADIUM. sekundärt stadium, (ngts) andra stadium; särsk.
a) (numera nästan bl. i skildring av äldre l. utländska förh.) pedag. till 1 a: skolstadium varunder sekundärundervisning meddelas. TSvLärov. 1944, s. 390 (om engelska förh.).
-STATION. [jfr t. sekundärstation] understation, sekundär station; särsk. dels (om ä. förh.) om understation till central telefonstation, dels (tekn.) om kraftstation som mottager elektrisk energi från kraftverk (primärstation) o. sänder den vidare till konsumenter l. tertiärstation(er) o. d. TT 1899, M. s. 29. BtRiksdP 1902, 1: nr 64, s. 47. PrelRadarteknOrdl. 18 (1951; om underordnad radarstation). —
-STRÅLNING. [jfr t. sekundärstrahlung] fys. strålning av elektromagnetisk l. korpuskular natur, som uppstår när ett föremål träffas av någon primär strålning; särsk. om den strålning som uppstår när jordatmosfären träffas av den kosmiska strålningen. Grenander Radioakt. 27 (1909). LD 1958, nr 41, s. 6. jfr röntgen-sekundärstrålning. —
(1 c) -STRÖM. [jfr t. sekundärstrom] el.-tekn. elektrisk ström uppkommen gm inverkan (induktion) l. transformation av annan ström; särsk. om strömmen i en transformators sekundärlindning. 2UB 3: 92 (1897). —
-SUTUR. med. om sutur som utföres först någon tid efter tillkomsten av en skada. LbKir. 2: 133 (1922). —
-SYDD, p. adj. med. om sutur l. sår o. d.: som sytts först någon tid efter tillkonsten av en skada. SvLäkT 1935, s. 1066. —
(1, 2) -TRAPPA. trappa mellan två plan, som är mindre använd l. mindre framträdande än annan trappa mellan samma plan; stundom: reservtrappa; motsatt: huvudtrappa. Bergqvist UndPlanRealsk. 161 (1906). —
(1 a) -UNDERVISNING~0020. (numera nästan bl. i skildring av äldre l. utländska förh.) Verd. 1884, s. 83. TSvLärov. 1944, s. 326 (om engelska förh.). —
-UTRYMME~020. (mindre) utrymme (i våning o. d.) som faller utanför (o. utgör ett resultat av) den egentliga rumsindelningen (o. som kan användas ss. garderob, förråd o. d.). 2SvUppslB 4: 786 (1947). —
Spalt S 1794 band 25, 1967