Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SEDIMENTERA se1dimente4ra l. sed1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr SEDIMENTATION.
1) geol. motsv. SEDIMENT a, om hav l. annan vattensamling l. is l. luft l. om oorganiskt l. organiskt material: avsätta l. utfälla i havet osv. förekommande oorganiskt l. organiskt material ss. sediment resp. avsättas l. utfällas ss. sediment. Ymer 1914, s. 346. Alla kalkstenar hava bildats genom avsättning ur vatten, sedimentering, under olika geologiska perioder. Starck Kemi 149 (1931). Stormvågorna åtföljdes av högvatten, varigenom Kåsebergaåsen eroderades. Det frigjorda materialet vandrade mot väster och sedimenterade i lä av åsen. SvGeogrÅb. 1958, s. 57.
a) intr., om lösning l. partiklar i lösning: avskilja i lösningen förekommande partiklar ss. sediment resp. utfällas ur lösningen ss. sediment, lämna resp. bilda sediment. TT 1875, s. 22. Urinen i början tjock och röd; sedimenterade ej, då den fått stå. Löwegren Hippokr. 1: 119 (1909). Uppslamningar. Partiklarna äro synliga för blotta ögat eller i mikroskop. De sjunka mer eller mindre långsamt och avsätta sig på kärlets botten, sedimentera. Starck Kemi 100 (1931). Låt (slamämnes-)provet sedimentera under 10 min. AnvProvnFormmaterial III. 3: 3 (1948).
b) (mera tillf.) tr.: från (lösning) avskilja i lösningen förekommande fasta partiklar gm att låta den stå o. sedimentera (i bet. a). Den tunnflytande blandningen (av expektoratet) sedimenteras eller centrifugeras. Sundberg Mikroorg. 412 (1897). Avsättbara ämnen avlägsnas genom sedimentering i bassänger. Bergstrand SvLäkS 526 (cit. fr. 1956); jfr a.
3) (mera tillf.) i bildl. anv. av 1 l. 2, för att beteckna att ngt undergår en process som mer l. mindre liknar sedimentering. Det har alltid från kontinenten in över Skandinavien gått en stark bris av nya uppslag. .. När den möter de bördiga slättbygderna, då lägger den sig, och här får den gamla kulturen sedimentera i fred. TurÅ 1919, s. 76. Sedan intrycken från den märkliga resan hunnit ”sedimenteras”. SvD(B) 1945, nr 181, s. 3.
(1, 2) -HASTIGHET~102, äv. ~200. (i fackspr.) sedimentationshastighet; särsk. (i sht kem. o. med.) till 2. SvLäkT 1935, s. 342. —
Spalt S 1596 band 24, 1965