Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SCHAMAN ʃama4n, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
1) i sht rel.-hist. o. etnogr. schamanistisk magiker; andebesvärjare l. trollkarl l. spåman som utövar schamanism. (Ostjakernas) grofva vidskepelses lärare och beskyddare äro de bedrägliga trollkarlarne eller Schamanerne. Iser Folksl. 1: 223 (1807). (Oden) är på en gång Gud, Hjelte, Skald, Lagstiftare och Asiatisk Schaman eller trollkarl. Geijer SvFolkH 1: 24 (1832). Ibland natchezfolket i Louisiana sysselsatte sig schamanerna med att frambesvärja ändring i rådande väderlek. Wetterling Indian. 34 (1895). Schamanerna, hvilka tro sig få uppenbarelser om kommande händelser, pläga, sedan de förut fastat och intagit upphetsande drycker, under sång, dans och trummande försätta sig i ett slags yrsel eller hänryckning, hvarunder de uttala sina siarord. Hagman FysGeogr. 223 (1903). Bland alla nordasiatiska folkstammar, där shamanismen bibehållit sin egenart, finnas professionella kvinliga shamaner jämsides med de manliga. PopEtnolSkr. 7: 82 (1912). Sjamanen får ofta i uppdrag att ta reda på vad framtiden bär i sitt sköte. Donner Sib. 229 (1933).
2) (†) schamanist. Djurberg GeogrSmndr. 4: 8 (1795). Nästan alla (ural-altaiska folk) äro till religionen Schamaner, d. v. s. dyrka onda andar. Verd. 1887, s. 228.
-GÅVA. om gåva (se d. o. 2 b) bestående i förmåga att utöva schamanistisk magi. PopEtnolSkr. 7: 67 (1912). —
-TRÄD. Hvarje shaman (har) här på jorden ett shamanträd .., som växer upp vid hans kallelse till shamanämbetet och faller vid hans död. PopEtnolSkr. 7: 123 (1912). —
-VÄSEN(DE). sammanfattande om allt som hör samman med schamanerna. Norling Hartwig LifvNord. 1: 168 (1859). —
Spalt S 1353 band 24, 1965