Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SCHAKÅ ʃakå4, äv. TSCHAKÅ tʃakå4, r. l. m.; best. -n, stundom -en; pl. -er (Gosselman Col. 1: 48 (1828: tchakoter), Dalin (1854) osv.) ((†) -s KrigsexpR 10/1 1815 (: Tschakous), AdP 1834—35, 12: 4 (: Tschacots)); förr äv. SCHAKÅF, r. l. m.
(om ä. l. utländska förh.) cylindrisk, upptill vidgad, militär huvudbonad, vanl. utförd av läderskodd filt o. försedd med skärm, hakrem, mössplåt, kokard, pompong o. tagelståndare; stundom äv. om annan liknande militär huvudbonad (särsk. dels om käppi, dels om husarmössa). GT 1788, nr 111, s. 1 (om österrikisk-ungerska förh.). KrigsexpR 10/1 1815. Hufvudbonaden (för artilleriet) utgjordes (1816) af en tschakot, s. k. uniformsmössa, med läder i kullen, mössplåt bestående af 2ne korslagda kanoner samt svart hängande tagelplym. Spak Unif. 54 (1890). 2NF (1916; äv. om käppi). (Husaren Lans) på sin häst, med schakån djärvt på sned, remmen stramt om hakan. Engström Penn. 15 (1927). Vakten i regeringsbyggnaden (i Buenos Aires) bär schakåer och vita bandolär. SvRödK 1927, s. 43. Fatab. 1947, s. 87.
-LÅDA, r. l. f. låda för förvaring av schakå. Kappsäckar för 3 officerare och 4 underofficerare, med dertill hörande 7 st. tschakå-lådor. Hultin Minn. 65 (1872). —
B (†): SCHAKÅS-FJÄLL, se A.
Spalt S 1349 band 24, 1965