Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SANTERING sante4riŋ, i Sveal. äv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(numera knappast br.) sjöt. kraftig surrning använd vid förstärkning av ett klent l. bräckt rundhult med ett trä- l. järnstycke. Santering .. användes då en skål skall fastsurras vid ett rundhult o. d. Frick o. Trolle 47 (1872). 2NF 25: 1295 (1917).
Spalt S 1160 band 24, 1965