Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SALNITER, r. l. m. (Lind (1749), Möller (1807)) l. n. (Lind (1749)).
Etymologi
[av t. salniter, m. l. n., motsv. eng. sal-nitre, it. salnitro; av lat. sal nitrum, salpeter, av sal (se SALT, sbst.) o. nitrum (se NITRUM)]
(†) salpeter. Lind (1738). Salniter, Egyptisk-Souda .. et Alcaliskt eller Lutsalt, som gräfwes up utur jorden i Egypten, och nyttjas til hwarjehanda, hälst i Medicin, vid färgningar, Lärfts-blekerier, och Krut-tilredningar. Orrelius (1797). Synnerberg (1815). jfr: Salis Nijtrij — 2 p(und). TullbSthm 4/5 1584.

 

Spalt S 297 band 24, 1964

Webbansvarig