| Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SALIGHET sa3lig~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) († utom i b slutet) förhållandet att vara lyckligt lottad l. att gynnas av ödet l. omständigheterna l. att lyckas väl i sina förehavanden l. att ha medgång o. d., lycka (se LYCKA, sbst.3 3), framgång, välgång, välfärd; i vissa fall svårt att skilja från 3; jfr SALIG 1. (Om äktenskapet ingås efter Guds sinne) thå skeer .. (mannen o. hustrun) lycka och saligheet på bådha sidhor mz theres gifftermåål. OPetri Hb. B 4 a (1529). Att .. (kröningen) kunde lända .. K. M:t till andelig och lekammelig saligheet. RA II. 2: 265 (1617). För .. vårt k. fädherneslandz velferdh och saligheet skull. OxBr. 12: 656 (1648). Den Största Salugheet seen alle Rijken höllo; / När dem af Himmelen den (dvs. K. XI) gifwen war til Kung. Dahlstierna (SVS) 58 (1698). Schultze Ordb. 3904 (c. 1755). — särsk.
a) om krigslycka; äv. övergående i bet.: seger. (Vi) wnske ider lycke och salughet met wictorie. G1R 10: 239 (1535). Sina saligheet haffuer .. (Gud) giort mz sinne högra hand och med sinom helligha arme. Psalt. 98: 1 (öv. 1536; Bib. 1917: seger). Herren haffuer j dagh giordt salugheet j Israel. 1Sam. 11: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: seger). Skulle Jonathan döö then een så stoor salugheet giordt haffuer j Israel? Därs. 14: 45 (Därs.; Bib. 1917: seger).
b) i konkretare anv., om fall då ngn prisas salig. Salughe äro the som theras wrongheter äro förlatna .. Mon thenna salugheeten allenast wara kommen offuer wmskärilsen, eller och offuer förhudena? Rom. 4: 9 (NT 1526; äv. i Bib. 1703). — särsk. om vart o. ett av de fall då ngn prisas salig i Jesu bergspredikan; numera nästan bl. (ngt ålderdomligt) i uttr. saligheternas berg, om det berg där Jesu bergspredikan hölls. (Biskop Chromatius) förlijknar Saligheterna (Matth. 5) medh Jacobz Stegha, at then som vpför honom stiger, han finner Himmelens Port. Schroderus Os. 1: 365 (1635). Gamla och unga / sitta kring saligheternas berg. Nilsson BlKör 28 (1910). 2SvUppslB (1953).
2) egenskapen l. förhållandet att vara fullkomligt lycklig l. tillfredsställd, sällhet, lycksalighet; numera bl. dels (i sht i vitter stil o. religiöst spr.) om en intensiv lyckokänsla av mer l. mindre överjordiskt, upphöjt slag, som har sin grund i en religiös upplevelse l. annan stark känsloupplevelse, dels (i sht vard. o. skämts.) i allmännare anv., om lycka av annat slag; jfr SALIG 2. Een röst aff frögd och saligheet är vthi the retferdighas hyddor. Psalt. 118: 15 (öv. 1536; Vulg.: Vox exultationis et salutis); jfr 3. Thenna salighet (föranledd av underrättelsen om Sveriges fienders motgång) / All wår wältalighet, / Wett och alt skapat förnuft öfwergåår. Runius (SVS) 2: 86 (1711). (Eva) surrade .. omkring i ett tillstånd af obehärskad salighet. Wägner Norrt. 84 (1908). Hans salighet över att för en gångs skull ha fått sitt lystmäte på denna världens goda. Posse BrokFrih. 151 (1932). Sommarlovets salighet. Björck K12Stövl. 211 (1954). — särsk. (i sht i vitter stil, mera tillf.) i konkretare anv., om salighet i ett visst fall l. vid ett visst tillfälle, betraktad ss. en enskild förnimmelse l. känsla; företrädesvis i pl.; ofta svårt att skilja från 6 a. Dödar må mig sedan sluka, / Jag skall först i saligheter / Dö. Livijn 1: 120 (1806). Intet paradis finnes, der de gjutna tårarne och blodet uppvägas med saligheter. Snoilsky Hex. 107 (1887); jfr 6 a. Moderskärlekens alla saligheter och pinor. Böök 4Sekl. 216 (1922, 1928); jfr 6 a.
3) (†) förhållandet att ngn räddar l. undsätter ngn l. att ngn blir räddad l. undsatt, räddning, undsättning, frälsning; hjälp, bistånd; äv. närmande sig bet.: godhet, nåd (se NÅD, sbst.2 3); i vissa fall utan bestämd avgränsning från 1 resp. 5; jfr SALIG 3. Min mundh skal förkunna .. tina saligheet, then iach icke all rekna kan. Psalt. 71: 15 (öv. 1536; Bib. 1703: salighet; Bib. 1917: frälsning). Så warder hans salugheet them när warandes som honom fructa. Därs. 85: 10 (öv. 1536; Bib. 1703: hjelp; Bib. 1917: frälsning). (Jag är) af hiertadt glad öfver the stora välgerningar och then stora saligheet, Gudh vårt käre fädernesland genom Eders Excell. höga gofver, stora mödo och städiga arbete altijd bevijsat hafver. OxBr. 12: 651 (1645).
4) [eg. specialanv. av 2] (i sht skämts.) om tillstånd av fullkomlig lycka o. tillfredsställelse, framkallat av sprit l. annat berusningsmedel; äv.: berusning, rusighet; jfr SALIG 5. Dalin (1854; om rusighet). Man har (efter en god supé med sprit) de högsta förnimmelser av ljuv, samhällsbetonad salighet. Moberg Rosell 102 (1932). Den som prisar rusets salighet, har jag aldrig kunnat bemöta med hänvisning till egna erfarenheter. Wigforss Minn. 1: 145 (1950).
5) egenskapen l. förhållandet att vara salig (se d. o. 6); särsk. (ofta i uttr. den himmelska l. eviga saligheten) om det lyckliga tillstånd vari de saliga i himmeln befinna sig; utom i b, d—f i sht i religiöst spr. o. teol. Bli delaktig av l. vinna l. förvärva (i sht förr äv. ärva) den eviga (i sht förr äv. evinnerliga) saligheten. Gå förlustig l. förlora (den eviga) saligheten. Betänka sin själs salighet. Effter wår salogheet är nw nämare än then tijdh wij trooddom. Rom. 13: 11 (NT 1526; Bib. 1917: frälsningen). At sörja för sin siäls salighet. Lagerström Bunyan 2: 25 (1727). Saligheten är något, som till sin begynnelse uppleves redan här i tiden. Ahlberg Världsåsk. 148 (1918). Vi veta att Calle hellre skulle försumma sin eviga salighet än Bulleröjakten. Engström Nak. 207 (1934). — särsk.
a) i vissa stående uttr. med religiös innebörd.
α) salighetens ordning, om den utvecklingsgång l. det förlopp, med vissa på varandra följande stadier, varigm en människa når frälsning, nådens ordning; jfr ORDNING 3 a ζ o. SALIGHETS-ORDNING. Bælter Christen 248 (1743, 1748). Giertz Grunden 160 (1942).
β) salighetens medel, salighetsmedel; vanl. i pl., oftast liktydigt med: salighetsmedlen. Swebilius Cat. 2: 58 (1689). Giertz Grunden 160 (1942).
γ) salighetens väg, väg(en) till l. sätt(et) att vinna salighet; jfr SALIGHETS-VÄG. Gudz tienare, the ther oss förkwnna salughhetennes wägh. Apg. 16: 17 (NT 1526; Bib. 1917: frälsningens väg). PH 6: 3701 (1755).
δ) salighetens grund, salighetsgrund(en). Rönigk Fresenius 147 (1753). Jesus är salighetens grund. Nohrborg 70 (c. 1765). Giertz Grunden 160 (1942).
b) (numera bl. ngt vard., mera tillf.) i sådana uttr. som ge sin salighet för ngt, (vara färdig att) offra allt för ngt l. dyl. Men var på allvar du i fält, / Du kunde gifvit, om det gällt, / Din salighet för blott en vattendroppe. Tengström Kipling Sold. 11 (1899).
c) (†) i uttr. förmana ngn på hans salighet l. på själ och salighet att (osv.), allvarligt o. med appellerande till vederbörandes omsorg om sin själs salighet tillhålla ngn att (osv.). Thaa formanthe wii them paa theris siels salughet i mange gode me(n)dz neruärelse .. ath (osv.). JönkTb. 156 (1547). Der före haffue wi honom på siell och saligheth förmanth, ath han skulle her för os bekenne, om hann (osv.). TbLödöse 213 (1590).
d) (numera i sht vard.) i fråga om eder o. bedyranden.
α) i sådana (i sht i förbindelse med att-sats stående) uttr. som svär(j)a l. förplikta sig l. bedyra l. vittna l. neka l. lova på l. vid sin l. sin själs (stundom äv. på sitt livs) salighet, i sht förr äv. på själ och salighet, i fråga om edsavläggelse l. (numera vanl.) kraftigt bedyrande av att vad man säger är sant l. av att man ämnar hålla vad man lovar o. d. Förplictar iagh megh vppå mijn sielz saligheitt oc liff att iagh (osv.). Rääf Ydre 1: 310 (i handl. fr. 1554). Samma tidh bleff Erich Annderssonn fram kallath för retthe .. och wittnadhe på siell och salighett, atth .. tå kom (osv.). TbLödöse 172 (1590). Bedyrandes wid min Siähl och Sahlighet, och så sant som iag är en Syndare, att iag (osv.). VDAkt. 1736, nr 163. Han nekar dertil på sin salighet. Serenius (1741). (Hon) svor vid Gud och sin salighet, att gossen vore hennes eget barn. Cederschiöld Riehl 1: 68 (1876). Hellström Storm 235 (1935: svor .. på sitt livs salighet att).
β) i eder som mer l. mindre ha karaktären av svordomar, i sådana uttr. som för min själs salighet l. vid min salighet, i sht förr äv. enbart min (själs) salighet, använda till bedyrande av ngt: gud hjälpe mig, min själ o. d. Benedictus swaradhe: Neij, mijn siäl(s) salighet, haf:r iagh medh henne (Valborg) eij beställa, så sant migh Gudh hielpe. ConsAcAboP 1: 335 (1648). Jag tror min salighet jag lofvade Henne göra det! Strindberg Brev 1: 311 (1876). Jag skall vid min salighet följa ert råd. Lindström Glimt. 25 (1924). Jag kan för min själs salighet inte se, hur det ska sluta, om (osv.). Hellström Lekh. 195 (1927).
γ) i sådana uttr. som våga sin (själs) salighet på ngt, äv. taga ngt på sin (själs) salighet, (våga) gå ed på ngt o. svär(j)a vid sin (själs) salighet (i bet. α); gm bedyrande vid sin (själs) salighet (i bet. α) förklara sig vara absolut säker på ngt o. d.; äv. i sådana uttr. som svär(j)a bort l. försvärja sin (själs) salighet på ngt, i fråga om att gå ed på l. bedyra ngt som icke är riktigt o. därvid svär(j)a osv. vid sin (själs) salighet (i bet. α). Her Johan Skytte togh oppå sin sjels saligheet, dedt han uthi sin ambassada ingen copia aff samma instruction giffvit hade. RP 5: 232 (1635). De hade kunnat våga sin salighet på att för ett ögonblick sedan var det Bellman som satt vid bordet med cittran på knäet. Hedberg SvSkådesp. 17 (1884). Alla vittnena voro redo att svärja bort sin själs salighet på att (osv.). Jönsson Eko 73 (1930).
e) [efter bibelns liknelse om den trånga porten som leder till saligheten (Mat. 7: 13, 14) o. urspr. syftande på svårigheten att komma in i himmeln] (ngt vard., skämts.) i uttr. (det är o. d.) trångt (äv. knappt) om saligheten, (det är osv.) trångt l. knappt om utrymmet. Alltså är det för somliga lika trångt om saligheten på Stockholmsbänken som det nu är för eleverna vid Tekniska högskolan. NNisse 1893, nr 39, s. 1. Det var outsägligt trångt om den s. k. saligheten (på gatorna under nyårsnatten). Strix 1900, nr 1, s. 5. Melin AmazUrsk. 49 (1929). jfr: Knapt, sa kiäringen om Saligheten. Celsius Ordspr. 2: 368 (1709).
f) (numera bl. mera tillf.) konkretare, med tanke på l. om den plats där de saliga vistas: himmelrike, (himmelskt) paradis; äv. bildl., om plats l. lokal fylld av njutningar o. fröjder, paradis (se PARADIS, sbst.1 2); företrädesvis i sg. best. Sagor och Exempel .. om dem, som farit med wagn och hästar in i Saligheten eller stigit ur Röfware-kulan in i Paradiset. Dalin Arg. 1: 160 (1733, 1754). Genom de öppna dörrarna utåt vägen syntes tallösa skaror, som vrickade tårna ur led för att kasta ett öga in i saligheten. Carlsson 4711 140 (1921). För att komma in i den salighet, som Muhammed i så glödande färger utmålat, måste man bedja, fasta och vara hjälpsam mot de fattiga. Grimberg VärldH 5: 226 (1931).
6) i vissa konkretare anv. (jfr 1 b, 2 slutet, 5 f).
a) (numera bl. mera tillf.) om sak l. förhållande varöver man känner sig salig l. lycklig l. som bereder ngn intensiv lycka o. tillfredsställelse; i vissa fall liktydigt med: glädjeämne l. fröjd l. nöje l. ljuvlighet l. härlighet; ofta svårt att skilja från 2 slutet. Himmelen är .. (för dem som äro uppfyllda med andlig glädje) såsom närwarande, och the blifwa så djupt nedsänkte i thesz saligheter, at the ofta icke weta, huru med them tilstår. Rönigk Fresenius 141 (1753). Andanten i dmolls qvartetten … Den är en salighet. Törneros (SVS) 4: 66 (1825). Denna syn (av Arete), som en gång var mitt ögas salighet. Wikner Vitt. 43 (1869). Den svenska naturens tre saligheter: dagg, sus och grönska. OLevertin (1899) hos Söderhjelm Levertin 1: 394. (Samlivet) var ju livets största salighet. Lagerkvist Sibyll. 28 (1956). — särsk.
α) i uttr. finna en salighet i ngt, finna stort nöje l. stor glädje i ngt. (Naturalisterna) funno en salighet i att visa sin underlägsenhet under kvinnan. Strindberg GötR 60 (1904).
β) (vard., skämts.) koll., i uttr. hela saligheten, alltihop, ”hela härligheten”. Få se hvad som blir kvar af hela saligheten (dvs. sultanens gåva), innan vi komma hem! Heidenstam Karol. 2: 175 (1898).
b) (i sht i vitter stil l. religiöst spr.) om Gud l. Kristus l. en konung ss. mänsklighetens l. ett folks räddare l. hjälpare l. frälsare l. saliggörare l. ss. en källa till lycka l. frälsning o. d. Tu som theres saligheet est som håpas til tich. Psalt. 17: 7 (öv. 1536; Bib. 1917: du som frälsar undan motståndarna). Herren är mijn starckheet och loffsång, och är mijn saligheet. 2Mos. 15: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: frälsning). Gudh är mitt hopp, Tröst och Saligheet. AndelPs. 296 (1614); jfr: Gud är mitt hopp, min salighet. Ps. 1937, 325: 2. En Salugheet är han (dvs. K. XI) för alle Landskap worden. Dahlstierna (SVS) 114 (1698). (Petrus) såg framför sig honom, sin lärare och sin salighet. Rydberg Sägn. 67 (1874).
c) (†) ss. titel använd vid tilltal till l. omnämnande av vissa kyrkliga dignitärer, i sht biskopar. (Prelaterna tro sig ha fullgjort sin plikt) om de .. under utwärtes Ceremonier .. under titlar af saligheter, wördigheter, heligheter, .. förrätta sitt Biskoplige ämbete. Lundberg Paulson Erasmus 182 (1728).
-BEKYMMER. om bekymmer som ngn har för sin eviga salighet l. frälsning. Schartau UtkPred. 17 (1798). —
-BRUNN. (numera bl. mera tillf.) bildl., om ngt som skänker salighet; jfr nåde-brunn. Wingård 2: 434 (1819). Genberg VSkr. 2: 120 (1856). —
-BYGGNAD. (numera bl. mera tillf.) bildl., om (lära om l. system för) mänsklig verksamhet för ernående av saligheten, betraktad (betraktat) ss. en byggnad. Bælter JesuH 5: 550 (1759). Berggren SupplPred. 61 (c. 1870). —
(5 d α) -ED, r. l. m. (numera nästan bl. ngt vard.) ed som ngn svär vid sin (själs) salighet; särsk. i sådana uttr. som intyga l. försäkra ngt på (förr äv. under) sin salighetsed, gå l. svär(j)a sin salighetsed på ngt, taga ngt på sin salighetsed, förr äv. avsäga sin salighetsed att (osv.), betecknande att man (vid edsavläggelse) svär l. intygar ngt vid sin salighet l. att man kraftigt försäkrar l. intygar ngt. Jagh vill ähnv afssägha min salighetss eedh .. att (osv.). VDAkt. 1693, nr 454 (1692). Jag bör ock, som en redelig Man, Eder Kongl. Maj:t försäkra, och det under min salighets-Ed, at (osv.). MStenbock (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 317. Att allt detta, som jag nu berättat, är renaste sanning, intygar jag på min salighetsed, när helst så kan påfordras. Cyrén Orm. 79 (i handl. fr. 1883). Gnällen går sin salihetsed på, att han inga pärer har stulit. Strix 1899, nr 38, s. 5. Ja’ kan ta’ på min salighetsed, att (osv.). Vallentin Shaw Pygm. 57 (1914). Inte fanns det någon vällust i statarkvinnornas skrik, det kunde jag svära min salighetsed på. Fridegård LHårdVid. 143 (1951). —
-FRÖJD. (numera bl. mera tillf.) fröjd som tanken på (den eviga) saligheten bereder en frälst. Thomander 1: 233 (1850). —
-GODA, sbst. [med avs. på senare ssgsleden jfr d. gode, gott, fördel o. d.; till god] (†) om andligt gott som skänker l. leder till salighet. Kemner LikprEurenius 12 (1779). —
-GRUND, r. l. m. grundval för frälsning l. vinnande av den eviga saligheten. Skolordn. 1778, s. XXIII. —
-HJON. (†) ss. nedsättande benämning på (enfaldig) person som är frälst (l. lever i evig salighet i himmeln) l. (bildl.) som är blind o. hänförd anhängare av en viss mening (jfr frälsa 2 b). Livijn 2: 117 (1831). Lundström Jörgenb. 92 (1893). —
-HUNGER. (numera bl. tillf.) stark längtan l. hunger (se d. o. 2) efter (evig) salighet; jfr nåde-hunger. Emanuelsson 1PredHögm. 1: 354 (1865). —
-HUSHÅLLNING. (†) om det sätt varpå Gud handlar med människorna för att skänka dem salighet; jfr hushållning 2 a. Gråberg Tankar 39 (1754). Bælter JesuH 6: 154 (1760). —
-HÅVOR, pl. (†) om saligheten (o. därmed förbundna förmåner) betraktade ss. en gåva; jfr håva, sbst.2 a. Rönigk Fresenius 321 (1753). Bælter JesuH 6: 151 (1760). —
-KALLELSE. (numera bl. tillf.) om Guds kallelse till människorna att bli delaktiga av (den eviga) saligheten. KyrkohÅ 1908, s. 188 (i handl. fr. c. 1780). —
-KUNSKAP~02, äv. ~20. (numera knappast br.) kunskap i salighetslära(n). LMil. 1: 590 (1685). Berndtson (1880). —
-LÄRA, r. l. f. [jfr t. seligkeitslehre] lära(n) om hur människan blir salig l. frälst l. förvärvar den eviga saligheten, frälsningslära; äv. om skrift som innehåller sådan lära. Lagerbring Skr. 79 (1750). Dalin (1854; äv. om skrift). —
-MANTEL. (numera bl. tillf.) bildl.; jfr mantel 1 c (γ). Under denna salighets Mantelen (dvs. i sällskap med munkarna) for jag rätt säkert. ACelsius (1734) i SvBrIt. 2: 33. —
-MEDEL. medel som tjänar till att bereda människorna frälsning o. evig salighet; företrädesvis i inskränktare anv., om Guds ord o. sakramenten l. (i sht i vissa uttr.; se a) enbart om nattvarden; nådemedel. Lapperne .. (ha) här til dagz, ty werr, fögo .. wetat aff Gudz Ord och deres Saligheetz medel. Stiernman Com. 2: 297 (1640). Christi korsfästelse .. är .. Os et kraftigt salighets medel. Spegel Pass. 360 (c. 1680). Den Heliga Nattwarden har ock en märkwärdig olikhet med det första salighetsmedlet Guds Ord. Schartau UtkPred. 405 (1814). särsk.
a) (numera bl. ngt arkaiserande, mindre br.) i sådana uttr. som bruka l. använda l. nyttja l. njuta (förr äv. begå) sina salighetsmedel l. salighetsmedlen, särsk.: gå till l. begå nattvarden. At flitigt gå i kyrckian, och ther bruka sine salighetz medel, på the Sön-Högtidz- och Bönedagar, som ther til förordnade äro. Schmedeman Just. 621 (1671). Påskafton .. begick han sina salighetsmedel. Tersmeden Mem. 4: 115 (1752). (Var o. en av ungdomen) erhåller nödig undervisning, innan han tillåtes att nyttja sina salighetsmedel. NoraskogArk. 5: 339 (1768). Wi .. anrope Dig (o Gud) om nåd att kunna rätt anwända de dyra salighetsmedlen. Scott BönTal 3 (1838). Vid varje nattvardsgång gick han till kyrkan för att njuta de dyra salighetsmedlen. Moberg Utvandr. 108 (1949).
b) (mera tillf.) bildl.: (ss. effektivt ansett) medel att nå resultat l. framgång, saliggörande (se d. o. 3) medel. Rationaliseringen och standardiseringen .. dessa omreklamerade salighetsmedel. SDS 1931, nr 310, s. 7. Lancastermetoden, ett av tidens pedagogiska salighetsmedel, prövades tidigt i Klara fattigskola. SvD(A) 1933, nr 175, s. 6. —
-ORDNING. (numera bl. mera tillf.) om salighetens ordning (se salighet 5 a α). Rönigk Fresenius 92 (1753). Schartau Und. 159 (1804). Östergren (1937). —
-PART. (†) (arve)del i den himmelska saligheten (jfr himmels-part o. part 5 a); anträffat bl. i uttr. som ange att ngn allvarligt o. med appellerande till omsorgen om själens salighet förmanas till ngt l. att ngn svär l. bedyrar ngt vid sin själs salighet (jfr salighet 5 c, d α). ÅngermDomb. 1645, fol. 34. (Hon) bleff stelt för Rätten och förmant opå sin siäll och saligheetz part att hon sanningen bekienna schulle. Därs. 1646, fol. 26. Grelz hafwer gifwit sin wittnes schrifft .. på sin sielz saligheetz part det han (osv.). Därs. fol. 36. —
(2, 5) -RIKE. (numera bl. mera tillf.) rike där människor efter döden tänkas leva i evig lycka o. sällhet, sällhetsrike. Rydberg Myt. 1: 312 (1886). Dens. Gudas. 180 (1887). —
-RÅD. (numera bl. tillf.) om Guds rådslut angående människornas salighet; jfr frälsnings-råd. Wingård 2: 33 (1819). —
-SAK. sak (förhållande, ting, ngt, allt, vad) som har samband med l. angår l. sak (ärende, fråga) som gäller ngns frälsning o. eviga salighet; sätt varpå det förhåller sig med ngn l. ngns förhållande l. situation med avseende på hans frälsning o. eviga salighet; (ngns) frälsning. Schartau UtkPred. 5 (1819). Är det osz fast och viszt, att Gud sjelf antagit sig wår salighetssak. Emanuelsson 1PredHögm. 1: 62 (1865). Tänka på sin salighetssak. Rundgren Minn. 2: 252 (1870, 1883). (†) Efter Folket är så trögt och försummeliget uti sine Salighets saker. Wallquist EcclSaml. 1—4: 271 (c. 1645). särsk.
a) sak l. förhållande som har en avgörande betydelse för ngns frälsning o. eviga salighet. Hade det förut stått en tänkande hedning fritt att antaga eller förkasta tillvaron af .. (elementarandar), blef det för honom såsom proselyt en salighetssak att tro på densamma. Rydberg Magi 102 (1865). SvFolket 3: 128 (1938).
b) [jfr a] (mera tillf.) bildl., om ngt som har en avgörande betydelse l. är mycket viktigt för ngt l. är det enda saliggörande (se d. o. 3). Den stora massan, som .. gör detaljen till hela sanningen och till en salighetssak. Månsson Rättf. 2: 67 (1916). —
-SKATT. (numera bl. tillf.) om dyrbar förmån o. d. som hör samman med l. medför salighet; anträffat bl. i pl.; jfr -håvor. Bælter JesuH 3: 172 (1756). —
-STYCKE. (†) om huvudpunkt l. huvudstycke i den kristna salighetsläran; anträffat bl. i pl.; äv. i uttr. iakttaga sina salighetsstycken, iakttaga vad som fordras för själens frälsning o. eviga salighet (med tanke på nattvardsgång). Besatte Menniskior (få gå till nattvarden), när the .. förstå theras Saligheetz stycken. Kyrkol. 8: 3 (1686). Förmantes alle at fliitel. i acht taga sina Saligheets stycken. OfferdalKArk. N I 1, s. 105 (1717). —
-TILLSTÅND~02, äv. ~20. tillstånd av salighet.
1) till 2, 5; särsk. om det tillstånd vari de saliga (se salig 2 b, 6 b) tänkas leva efter döden. Hahnsson (1899). Pindaros — som i varje fall i enstaka dikter visat sig påverkad av mysterietrons förkunnelse och tron på ett salighetstillstånd. Fehrman DiktDöd. 15 (1952).
2) (i sht skämts.) till 4. Patronen äter och dricker sig in i ett salighetstillstånd, som han icke erfarit sedan annandag jul. Fröding ESkr. 2: 101 (1893). —
-TRO, r. l. f. tro på den eviga saligheten (l. tro som medför salighet). Wigström Folkd. 2: 376 (1881). —
-TRÖST. (numera bl. tillf.) om den tröst som möjligheten att vinna evig salighet ger människorna. PPGothus Und. Bb 4 a (1590). —
-TÖRSTANDE, p. adj. som törstar l. längtar efter salighet l. frälsning. Wikner Lifsfr. 2: 18 (1871; om människans vilja). —
-UPPBYGGELSE. (†) uppbyggelse som leder till salighet. Cavallin Herdam. 4: 140 (i handl. fr. 1700). —
-VERK.
1) verk l. gärning som leder till salighet; i sht om Guds l. Kristi l. den helige Andes verk för att frälsa människorna. L. Paulinus Gothus ThesCat. 194 b (1631). Wallin Vitt. 129 (1838); jfr Ps. 1937, 453: 6.
2) (i sht skämts.) om tänkt ämbetsverk med uppgift att utgöra kyrklig överstyrelse. RiksdP 1930, 2K nr 17, s. 61. —
-VÄG. väg till l. sätt att vinna (evig) salighet; jfr gudaktighets-väg. Then heliga skrifft, ther uti wår saligheetz wäg beskrifwen står. RA II. 2: 106 (1617); möjl. icke ssg. Botin Hem. 2: Föret. 4 (1756). Månsson Rättf. 2: 77 (1916). —
-VÄRV. (†) värv l. göromål bestående i att leda människor till frälsning o. salighet. Oldendorp 2: 90 (1788).
Spalt S 276 band 24, 1963