Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REPLIKERA rep1like4ra l. re1-, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. REPLICERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr REPLIKATION, REPLIKÖR.
1) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) svara, genmäla; dels i anv. utan särskild tanke på svarets karaktär (i denna anv. svårt att skilja från 2), dels i fråga om ett längre, företrädesvis skriftligt svar l. genmäle; med avs. på konstruktionen dels tr., med sak- l. personobj., dels intr. l. abs.; äv. i uttr. replikera (ngn) på ngt. Om Torsdaghen thå begge parterner forsamblade wåre repliceredhe konungh maiestat aff Suerige wår nådigeste herris sendebudh på the swar som the danske daghen tiilforene giffuit hadhe. G1R 7: 484 (1530). Att replikera ett .. paskill. Blanche Våln. 684 (1847). Dalin (1855). — särsk.
a) (†) i förb. med en ack. med inf. Ther emot replicerar iagh, honom aldrigh kunna begå en större Dårskap och Ogärning. Schroderus Albert. 2: 289 (1638).
b) om kärandepart; abs. l. intr.: med en replik (se d. o. 1 a) svara på svarandepartens exception (se d. o. 2 slutet). Schroderus Waldt 30 (1616). (Om) parterne thet inständigt begära, så må Käranden replicera til näste Capitels dag. KOF 3: 362 (1685). PH 1: 192 (1720).
c) (†) bildl., med saksubj.: svara. Skulle något tvetydigt eller annars tredskande svar gifvas, egde de detacherade skeppen att replicera med skarpt. Ekman Dagb. 11 (1788).
2) i ett samtal l. en diskussion o. d. komma med ett svar l. inpass o. d. som har karaktären av en replik (se d. o. 2); med en replik svara ngn (på ngt); ss. replik säga ngt; med avs. på konstruktionen dels tr., med sak- l. personobj., dels intr. l. abs.; jfr 1. Replikera på l. till l. (mera tillf.) mot ngt. Theremot jagh replicerade underdånigst: Icke altt. OxBr. 10: 100 (1628); jfr 1. 2RARP 14: 654 (1743). Med en skärpa, som totalt afkylde hans känslor för ögonblicket, replikerade hon: — Ni är trött på sällskapet! Låt oss resa. Strindberg Hafsb. 135 (1890). Hans personliga talegåva och snabbhet i replikering. Ahnlund AOxenstierna 209 (1940).
3) (numera bl. tillf.) intr., om skådespelare o. d.: framsäga (sina) repliker; företrädesvis i anv. med tanke på replikbehandlingen. NF (1889). Frisk, naturlig uppfattning, god replikering och medryckande humör prägla hennes spelsätt. 2NF 32: 707 (1921).
4) (†) mus. tr., om instrument l. stämma: (svara med att) upprepa en ton l. musikalisk sats som förut i musikstycket utförts av (ett annat instrument); jfr REPLIK 4. Ekbohrn (1868). I allegrettot, der stråk- och träblåsinstrumenter replikera hvarandra i korta staccatonoter. Nor man MusUpps. 30 (1880, 1888).
Spalt R 1217 band 22, 1957