Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RECENSENT re1sensän4t l. res1-, l. -äns-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
person som recenserar ngt; person som (i tidning l. tidskrift o. d.) skriver recensioner av vittra l. vetenskapliga skrifter l. konstnärliga alster l. prestationer o. d., anmälare (se d. o. 2), kritiker (se d. o. 1 a). Schück VittA 5: 623 (i handl. fr. 1776). Min Sångmö, var snäll! .. / .. Förtjus, om du kan, recensenternas stam! Sehlstedt Tel. 7 (1857). På teatern ha .. (skådespelarna) det medvetandet att recensenterna sitta där uppmärksamma för att rosa eller risa. Radiolyssn. 1927, nr 37, s. 7. — jfr KONST-, LITTERATUR-, MUSIK-, RADIO-, TIDNINGS-RECENSENT.
-BILJETT. (fri)biljett (till en teaterföreställning l. konsert o. d.) som (tidnings)recensent erhåller. Siwertz JoDr. 380 (1928). —
-EXEMPLAR. recensionsexemplar. —
-FOT. (enst., †) i uttr. gå till väga på riktig recensentfot, uppträda som en riktig l. typisk recensent. Jag (gick) till väga på rigtig recensentfot, och beflitade mig att upptäcka och afhölja allt. Rydqvist (1827) i 3SAH LVII. 3: 7. —
-HEDER. (tillf.) jfr heder, sbst.2 10 a. På min recensentheder ansvarar jag för rigtigheten af rättelsen. Rydqvist (1833) i 3SAH LVII. 3: 124. —
-INSTITUT. (tillf.) jfr institut 2. Ett stående .. recensent-institut öfver hvad i verlden sig tilldrager. Geijer I. 5: 195 (1819). —
-PÄNNA. (tillf.) i uttr. gripa recensentpännan, börja recensera, bli recensent. Atterbom (1834) i 3SAH LV. 2: 47. —
-SKRÅ, n. (tillf.) om den (yrkes)kategori som recensenter(na) utgöra. Johanson SpeglL 255 (1923, 1926). —
-VÄRKSAMHET~002. —
RECENSENTSKAP, n. förhållandet att vara recensent, värksamhet ss. recensent. Rydberg Brev 3: 157 (1875). Recensentskapets djupa omoral. Norling Mänskl. 136 (1930).
Spalt R 469 band 21, 1956