Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RAKITIS raki4tis, r. l. f.; best. -en, stundom äv. i best. anv. utan slutart. (Hygiea 1922, s. 536); l. RAKIT raki4t, r. l. f.; best. -en.
i sht patol. hos barn uppträdande sjukdom som yttrar sig i mjukhet i skelettbenen (o. därav föranledd deformering av dessa), engelsk(a) sjuka(n); äv. om motsv. sjukdom hos unga djur (i sht grisar o. hundar); jfr BEN-MJUKHET. Martin Bensj. 314 (1782). Rakiten .. tillhör hufvudsakligen barnets första och andra lefnadsår. HeimdFolkskr. 26: 15 (1895). Edström Hund. 185 (1948; hos hundvalpar). — särsk. [jfr motsv. anv. av fr. rachitisme] (†) i utvidgad anv., om sjukdom hos sädesväxter varvid stråna bli korta o. knutiga. Gadd Landtsk. 3: 462 (1777).
-FÖRVRIDEN, p. adj. (mera tillf.) om benstomme o. d.: förvriden gm rakitis; ngn gg äv. bildl. (om träd o. d.). Riwkin o. Brick Inber Näkt. 58 (1931; om träd). —
-FÖRÄNDRING. förändring (deformering) av benbyggnaden, förorsakad av rakitis. Hygiea 1921, s. 762. —
-TABLETT. [jfr nylat. pulvis antirhachiticus] (förr) farm. tablett avsedd ss. terapeutiskt medel mot rakitis (o. innehållande bl. a. järn, fosfor o. kalk). SFS 1913, s. 1072. Därs. 1922, s. 504.
RAKITISK, adj. [jfr t. rachitisch, eng. rachitic, fr. r(h)achitique, nylat. rhachiticus] i sht patol.
1) om person l. djur: som lider av rakitis; äv.: som har bestående men (deformationer av skelettets ben förorsakade) av rakitis. Denna qvinna, .. rachitisk och mycket vanskapad, hade 4 gånger tilförene blifvit accoucherad. VeckoskrLäk. 1: 198 (1781). Späda Rachitiska Barn. Schützercrantz 2Förlossn. 29 (1786). Henricsson Hund. 24 (1923; om hundar). särsk. [jfr motsv. anv. i fr.] (†) i utvidgad anv., om sädesstånd: angripen av ”rakitis” (se d. o. slutet). Gadd Landtsk. 3: 463 (1777).
2) som beror l. utmärkes av l. sammanhänger med l. har avseende på rakitis; äv. (om ben i skelettet): som utmärkes av förändringar förorsakade av rakitis. SvMerc. IV. 2: 53 (1758). De rhachitiska benen. Hygiea 1841, s. 84. Refbensbrosken äro (vid rakitis) uppdrifna vid deras förening med refbenen (”den rakitiska rosenkransen”). Wretlind Läk. 2: 69 (1894). Rachitiskt förändrade ben. Ljungdahl ÄmnSj. 151 (1930). särsk. om tand: som utmärkes av defekter i form av hål l. gropar på ytan (emaljhypoplasier) vilka bero på rubbningar vid förkalkningen av tanden (o. uppträda bl. a. vid rakitis). 2NF 30: 755 (1920). —
RAKITISM104, r. l. m. [jfr t. rhachitismus, fr. r(h)achitisme] (numera knappast br.) patol. rakitis; förr äv. allmännare, om missbildning av ryggraden l. om uppmjukning av benvävnaden o. d. TLäk. 1834, s. 104. Hygiea 1841, s. 9 (allmännare). ÖfversVetAFörh. 1873, nr 8, s. 61 (hos fisk). Tholander Ordl. (c. 1875).
Spalt R 177 band 21, 1956